Liksom alla andra löneslavar här i världen gillar jag att unna mig något trevligt när lönen äntligen trillar in. Det kan tillexempel innebära att gå till mitt lokala asiatiska livs i syfte att bygga på skafferiet en smula. Senast detta inträffade kom jag hem med följande:

Ett par olika sorters nudlar, färsk galangalrot, torkade chiliflingor, tamarindpasta, dashi, ett packe stjärnanis, och slutligen något jag köpte för att jag trodde det var miso. Det var det inte.

Ett par dagar senare stod jag i köket och ägnade mig åt en buljong, och kom på att det var ett perfekt tillfälle för min nya misoförpackning att öppnas. Jag öppnade ett hörn av förpackningen, klämde ut en rejäl klutt som föll ner i grytan, och hann precis tänka att den såg märkligt ljus ut när blicken fastnade på en textrad på förpackningen: sweet bean paste. Sweet bean paste?

Livet är som vi alla vet fullt av överraskningar, och tydligen är sweet bean paste en av dem. Aningen förvirrad klämde jag ut ytterligare lite ur förpackningen, denna gång inte ner i grytan utan i min egen hand, och smakade. Jag hade istället för misopasta fått hem och ner i min middag något som liknade kastanjepuré i konsistensen, krämig och lite mjöligt, och med en söt och nästan lite nötig smak. Innehållsförteckningen avslöjade inte mer än det mystiska: ”röda bönor, socker, vatten”. Vad är detta? Var är det till för? Var i mitt liv finns ett hål som endast sweet bean paste kan fylla?

Jag vänder mig som så ofta förr till internet för svar. ”Sweet bean paste, not to be confused with sweet bean sauce, is a food ingredient used in several asian cuisines. Within chinese cuisine, it is primarily used as a filling for sweet desserts and pastry”, säger den första källan. Min andra ledtråd är en trailer för en japansk film från 2015 med titeln Sweet Bean, som verkar handla om när en sur man i en pannkakskiosk får påhälsning av en quirky gammal dam som säger att hon alltid velat jobba i en pannkakskiosk. Mannen verkar irriterad och säger att det är ett tuffare jobb än det verkar, men den gamla damen räcker bara tyst över ett paket och skyndar sig därifrån. Det visar sig innehålla en brun smet, som tydligen är så fantastiskt god att pannkaksmannen bestämmer sig för att ge damen en chans. Hon lär honom att laga till sörjan, och de bönsyltfyllda pannkakorna blir en omedelbar succé.

Ledtråd nummer tre berättar att den variant jag har, som är gjord på röda bönor, refereras till som An eller Anko i det japanska köket. Samtliga recept där det ingår är på sötsaker och bakverk av olika slag, och det gäller även inom det kinesiska och koreanska köket. Det verkar lätt att laga till, och finns både som en slät variant där bönorna pressats genom en sil, och en grynigare variant.

Jag tackar internetguden för dessa lärdomar, men inom mig kvarstår frågan: vad ska jag göra med min sweet bean paste?

Har någon antingen erfarenhet av matlagning med denna produkt, eller idéer på hur jag kan inkorporera den i min matlagning genom något som känns mindre avskräckande exotiskt än ”to ladel it over shaved ice or ice or as filling in sticky rice dumplings” så som föreslås i videon ovan? I så fall är det nu du ska ta bladet från munnen.

/Slaktarn

Nu ska jag berätta historien om en sallad jag fick till för en tid sedan. Stjärnan för dagen var en knippe lök jag hade skjutit i skogen och släpat hem på ryggen, och väl hemma i kökets trygga vrå beslutade jag att det var i grillpannan min lökknippe skulle gå mot sin sista vila. Är man inte alltför konservativt lagd så kan man tänka: istället för lördagsgodis – grillad lök! Grillbehandlingen kramar nämligen fram all lökens söta älskvärdhet, men till skillnad från när man karamelliserar stackarn så bibehålls en del textur. Grillad lök är således perfekt att tugga i sig i en sallad, åtminstone under sommaren då löken är i sitt esse.

1. Gå igenom dina lökar, som jag här väljer att kalla sommarlökar – och det jag menar är gigantiska salladslökar med blast, och se till att de är rena och rensade från skrufs. Använder du salladslök kan de läggas på grillen som de är, men den större sommarlöken behöver förmodligen delas på längden en eller två gånger innan den hamnar på grillen. Riktlinje: alla dina bitar bör ha någorlunda samma format och tjocklek.

2. Släng på en het grill eller i en het och torr grillpanna. Se till att de får grillmärken, vänd när de börjar sloka. De ska absolut inte förkolna, men det är viktigt att de får tid att bli mjuka. När de ser ut ungefär som på bilden ovan tar du dem av värmen.

3. Medan löken fortfarande är varm: lägg i en skål och blanda ner en näve späd svart- eller grönkål (värmen gör att den tappar lite spänst, vilket i just fallet kål är positivt!) och ett lass stora vita bönor eller kikärtor (ur burk, ordentligt avsköljda). Avsluta med en rejäl ringling olivolja, saften av en halv citron samt flingsalt och svartpeppar.

Valfri extra finess: rostade hasselnötter eller mandelflagor, lite crunch har ingen dött av! Det fångar upp det nötiga i den grilalde löken och i bönorna bra. Jag slängde en bit ugnsbakad torskrygg på toppen, för det tycker jag är gott (mycket gott till och med, älskar kombon vit fisk och vit böna!). Men var och en gör ju som den behagar.

/Slaktarn

God mat, men skulle även kunna fungera som en slags ny version av sten/sax/påse? Som en vän klokt påpekade: kanske är alla bra maträtter en version av det, en slags lek med textur som resulterar i vinna eller försvinna.

/Slaktarn

Finns det någon mat som går att äta både till frukost och middag utan att den verkar malplacerad? En rätt som köttätare tillika veganer blir lika tillfredställda av? Som till och med de krångliga glutenfria människorna kan trycka i sig (förutsatt att man använder majs- istället för vetetortillas)? Ja det finns det.

Låt mig presentera den mycket demokratiska rätten: Quesadillas med svarta bönor och koriander. Din nya frukost, brunch, lunch, middag och mellanmål. Går snabbt, är gott, kan varieras efter humör och vad som finns i kylskåpet.

Tillvägagångssätt:

1. Hetta upp lite olja i en panna eller kastrull. Lägg i lite salladslök, en finhackad klyfta vitlök, färsk chili om du har (annars torkad). Ta fram ett packe svarta bönor och häll av det otrevliga spadet, jag brukar spola av de lite också för säkerhets skull, och så öser du ner dem också. Nästa steg är att på något vis få med lite tomat i ekvationen. Färsk hackad, tomatpuré eller krossade burkisar. Ta vad du har, men låt det inte bli tomatsås av det hela – det ska mer fungera som ett mosigt bindmedel (mmm, gott, mosigt bindmedel). Ja, den det gamla vanliga: smaka av, salta, lägg till sånt som du vill ha mer av. Ställ åt sidan.
2. Ta fram en panna. Helst grillpanna, men det är inte så noga. Lägg på en tortilla i torr panna, sedan lägger du på fyllningen, som i mitt fall var bönröran tillsammans med riven ost och färsk koriander, antingen på halva ytan så att du kan vika brödet dubbelt och vända, eller på hela så att du kan lägga på ytterligare ett bröd ovanpå och vända alltsammans.
3. Hetta upp. Vänd. Hetta upp. För över till skärbräda. Skär upp i tårtbitar. Ät!

Tänker du äta din quesadilla till frukost kanske du vill ha ett stekt ägg till, eller ha i en massa bladspenat? Är det middag och du äter kött kanske du vill ha något animaliskt i, som kyckling eller nötkött? Oavsett vill du nog servera den tillsammans med en stor blobb creme fraiche och valfri stark sås på flaska – till exempel en sån här.

Lycka till och god helg!
/Slaktarn

Många har endast en referenspunkt rörande minestronesoppa, och det är den som serverades i skolbespisningen. I min skola var det pulversoppa med en ljust röd färg i vilken det simmade runt små kuber av grönsaker och spaghettistrån som brutits till småbitar. Vi fyller på den referenslistan nu, för minestronesoppan förtjänar upprättelse.

Så här då. Minestrone är ett namn som utvecklats ur de italienska orden minestra (soppa) och minestare (att servera). Det blir alltså något i stil med ”soppan som serveras”. Inte så informativt. Men, det som går att utläsa från detta är alltså att ursprungslandet är Italien, och att detta är en vardagssoppa i vilken man kan slänga i lite vad som helst. Alla recept på minestrone kan således ses som pekpinnar snarare än lag. Vad man har i beror ju helt på vilka grönsaker som är i säsong för stunden, om man vill göra den vegetarisk eller vegansk, eller om man är sugen på att ha i något särskilt just den dagen.

Gemensamt för samtliga recept som cirkulerar ute i världen är dock att soppan inte ska redas (redas = inget förtjockningsmedel i – med det menar jag typ mjöl eller maizena), och att den ska innehålla mängder av grönsaker, ganska ofta morot, lök och selleri, och gärna bönor. I övrigt finns som sagt få regler, det är inte ens skrivet i sten att det måste vara pasta i. Det kan lika väl vara ris. Kort sagt, en alldeles utmärkt vardagsrätt, i vilken det också finns svängrum för extravaganser.

Hur lagar man den här rätten då? Vi går igenom händelseförloppet.

1. Ta fram en stor gryta. Ju större desto bättre. När man gör sån här soppa behövs det lite svängrum. Om du har lök i kör du den på låg värme i lite olja tills den blir transparent. Lägg sedan till dina övriga grönsaker, men spara bönor och eventuellt kål och/eller bladgrönsaker till senare. Låt dessa bli mjuka utan att ta färg.

2. Häll i buljong. Du väljer naturligtvis själv vilken typ av buljong. vanligast är grönsaks- eller kycklingbuljong. Utöver detta tillsätter du krossade tomater (har för övrigt aldrig fattat det där med ”krossade”? så hetsigt, hackade är rimligare) och kanske lite mer vatten om det behövs. Vill man så kan man också slänga i ett glas vin. Höj värmen och koka i några minuter.

3. Sänk värmen igen, tillsätt dina nogrant utvalda bönor (jag gillar vita bönor i detta) och resterade grönsaker. Krydda efter smak med salt och peppar, och ha gärna i fler kryddor, tillexempel oregano och (färsk) basilika. Låt alltsammans sjuda i en halvtimme eller så.

4. Någon gång i sluttampen måste du ta ställning till det här med pastan och riset. Vilket ska du ha? Väljer du pasta kan du koka den separat och ösa i en näve i varje individuella skål, eller också lägger du frankt ner pastan i soppan och kokar den till al dente.

5. Snygg touch efter att man hällt upp i skålar: färsk basilika, riven parmesan, en skvätt olivolja, nymald svartpeppar.

Förslag på vad man kan ha i: Stjälk- eller rotselleri, alla sorters rotfrukter, potatis som skalats och skurits i bitar, lök av allehanda slag, alla sorters kål (min favorit är savoy- eller grönkål), alla sorters bönor, kikärtor, kyckling, rökt sidfläsk (detta ska såklart köras i olja i början), zuccini, haricot verts, bladspenat, vitlök, persilja. Och säkert tusen andra saker. Ett annat alternativ är att bara göra en hederlig gammal googling efter recept och följa det.

Jag lagade minestrone för några dagar sedan. Försökte ta en bild på skapelsen för att visa upp, resultatet ser ni ovan. Tyvärr, som jag redan beklagat mig över några gånger, är mina matfototalanger fortfarande bristfälliga, så låt er inte avskräckas av min inkompetens.

/Slaktarn