Liksom alla andra löneslavar här i världen gillar jag att unna mig något trevligt när lönen äntligen trillar in. Det kan tillexempel innebära att gå till mitt lokala asiatiska livs i syfte att bygga på skafferiet en smula. Senast detta inträffade kom jag hem med följande:

Ett par olika sorters nudlar, färsk galangalrot, torkade chiliflingor, tamarindpasta, dashi, ett packe stjärnanis, och slutligen något jag köpte för att jag trodde det var miso. Det var det inte.

Ett par dagar senare stod jag i köket och ägnade mig åt en buljong, och kom på att det var ett perfekt tillfälle för min nya misoförpackning att öppnas. Jag öppnade ett hörn av förpackningen, klämde ut en rejäl klutt som föll ner i grytan, och hann precis tänka att den såg märkligt ljus ut när blicken fastnade på en textrad på förpackningen: sweet bean paste. Sweet bean paste?

Livet är som vi alla vet fullt av överraskningar, och tydligen är sweet bean paste en av dem. Aningen förvirrad klämde jag ut ytterligare lite ur förpackningen, denna gång inte ner i grytan utan i min egen hand, och smakade. Jag hade istället för misopasta fått hem och ner i min middag något som liknade kastanjepuré i konsistensen, krämig och lite mjöligt, och med en söt och nästan lite nötig smak. Innehållsförteckningen avslöjade inte mer än det mystiska: ”röda bönor, socker, vatten”. Vad är detta? Var är det till för? Var i mitt liv finns ett hål som endast sweet bean paste kan fylla?

Jag vänder mig som så ofta förr till internet för svar. ”Sweet bean paste, not to be confused with sweet bean sauce, is a food ingredient used in several asian cuisines. Within chinese cuisine, it is primarily used as a filling for sweet desserts and pastry”, säger den första källan. Min andra ledtråd är en trailer för en japansk film från 2015 med titeln Sweet Bean, som verkar handla om när en sur man i en pannkakskiosk får påhälsning av en quirky gammal dam som säger att hon alltid velat jobba i en pannkakskiosk. Mannen verkar irriterad och säger att det är ett tuffare jobb än det verkar, men den gamla damen räcker bara tyst över ett paket och skyndar sig därifrån. Det visar sig innehålla en brun smet, som tydligen är så fantastiskt god att pannkaksmannen bestämmer sig för att ge damen en chans. Hon lär honom att laga till sörjan, och de bönsyltfyllda pannkakorna blir en omedelbar succé.

Ledtråd nummer tre berättar att den variant jag har, som är gjord på röda bönor, refereras till som An eller Anko i det japanska köket. Samtliga recept där det ingår är på sötsaker och bakverk av olika slag, och det gäller även inom det kinesiska och koreanska köket. Det verkar lätt att laga till, och finns både som en slät variant där bönorna pressats genom en sil, och en grynigare variant.

Jag tackar internetguden för dessa lärdomar, men inom mig kvarstår frågan: vad ska jag göra med min sweet bean paste?

Har någon antingen erfarenhet av matlagning med denna produkt, eller idéer på hur jag kan inkorporera den i min matlagning genom något som känns mindre avskräckande exotiskt än ”to ladel it over shaved ice or ice or as filling in sticky rice dumplings” så som föreslås i videon ovan? I så fall är det nu du ska ta bladet från munnen.

/Slaktarn