Vad är det som rör sig därinne bland skuggorna? En Balrog från Sagan om ringen kanske. Eller en smygrökande tonåring.

Nä, vänta nu. Det är ju du som sitter och moffar i dig mat. I alla fall om man ska tro den här studien. Några förmodligen väldigt uttråkade forskare vid University of Florida har gått igenom besökarnas beställningar på hundrasextio olika restauranger i den lägre prisklassen. Tidigare studier har visat att välupplysta lokaler gör att man äter långsammare, men nu ville man ta reda på om ljussättningen också påverkade vad man åt. Det gjorde det.

Det visade sig att de som käkade i välupplysta miljöer beställde mat som var sexton till tjugofyra procent mer hälsosam än de som åt i dunkelt upplysta miljöer, och att maten som beställdes i mörker totalt sett innehöll trettionio procent mer kalorier än den som beställts i ljus. Anledningen verkar vara att starkare ljus helt enkelt gör en mer alert.
”Vi känner oss mer alerta i ljusa rum, och tenderar därför att ta hälsosammare och mer förutseende beslut”, säger Dipayan Biswas, som lett projektet, om resultaten.

Vad ska man tänka om det här då? Ska man avstå stearinljusens smickrande effekt till förmån för hälsan? Nej, det är väl ingen lösning heller. Men en kopp kaffe kanske kan vara något.

/Slaktarn

Danska är ett knivigt språk, inte lätt för den som är ovan att förstå sig på varken i skrift eller tal. Det är tur att det finns Google Translate. På Nyhetsbyrån TT verkar man inte ha prövat tidigare nämnda översättningsmaskin, utan bestämt sig för att tolka det danska språket fritt efter humör.

Kanske var det därför de förra veckan publicerade en nyhet där de berättade att en grupp forskare vid Internatonal Centre for reasearch in organic food systems i Danmark kommit fram till att ”ekologiskt framtagna livsmedel inte är nyttigare för oss människor än den mat som produceras på konventionellt vis. Inte är den miljövänligare heller”. Nyheten spred sig sedan till diverse medier, däribland SVT, DN och Aftonbladet. Tyvärr var det ingen som tog sig tid att faktiskt läsa materialet som nyheten baserats på. Om de hade gjort det hade de upptäckt att rapportens slutsats var en helt annan. Ja, förutsatt att den hade översatts alltså. Den var ju trots allt på danska.

Forskarna vid ICROFS fick nys om den felaktiga faktaspridningen om sina forskningsresultat, och kontaktade sedan Supermiljöbloggen med kommentar: ”Den svenska nyhetsbyrån TT har publicerat en artikel som baserat på vår rapport säger att ekologi inte är bättre för varken hälsan eller miljön. Det är inte i enlighet med slutsatserna av vår forskning, som konstaterar att ekologi har en allmänt positiv effekt på bägge två”. Så trist att göra en massa jobb och så orkar ingen ens gräva fram ett lexikon.

Förra året ökade försäljningen av ekomat i Sverige med trettionio procent. Det är störst ökning i världen! Jag har nyligen sysslat med att gräva fram ett gäng av trendanalytikernas kristallkuleanalyser för att få ett hum om vad matåret 2016 har att bjuda på, och den absolut största gemensamma nämnaren har föga förvånande varit just ekologiskt och närproducerat. Ingen vill halka efter, alla vill vara the good guy. Inklusive konsumenterna. De flesta röster hävdar att ekologiskt är vägen framåt, både etiskt-, miljö- och hälsomässigt, men det finns förstås också kritiska röster (läs: Lars Bergström ,professor vid Sveriges lantbruksuniversitet) som hävdar att alltsammans bara är ”en dröm, en känsla utan verklighetsförankring som framförallt handeln tjänar stora pengar på”.

Positiva eller ej så bör väl allt grävande efter sanningar uppmuntras. Och förhoppningsvis också läsas igenom ordentligt, även om de råkar vara på danska.

PS! Jag fick, på grund av att jag är en relativt lat individ som endast insuper nyheter klumpvis och sporadiskt, inte reda på reda på historien om TT-missen för att jag läser några av de ovannämnda ”större medierna”, utan för att jag tittade in på bloggen Hungry and Angry. Den drivs av mat- och livsmedelskunniga Ann-Helen Meyer von Bremen, som förutom att vara frilandsjournalist med matfokus också är en av författarna till boken Makten över matkassen. Läs bloggen! Den är bra och smart och kul. Om boken är bra har jag ingen aning om, men det utgår jag ifrån.

I en studie av Health Psychology följde man hundratjugo kvinnor som tog sig ett mellanmål. En smoothie, närmare bestämt. Man konsumerade antingen en hallonsmoothie med låg kalorikoncentration, eller en chokladvariant med en mer dekadent innehållsförtäckning. Hälften av respektive grupp lagade till smoothien själv, och hälften köpte den färdg i butik, men innehållet var detsamma. Målet med undersökningen var att ta reda på huruvida hemlagat kontra färdigköpt påverkar matupplevelsen, och mer specifikt hur detta ser ut om man lagar något hälsosamt eller något ohälsosamt. 

Resultatet var en marknant skillnad i tillfredställelse hos de som lagade maten själva, men endast när det gällde den mer hälsosamma varianten.  När det gäller det mindre hälsosamma alternativet föredrog man att någon annan hade lagat den. Om man vill unna sig något vill man gära det utan att tänka på innehållet, typ. Leka hälsosam får en att känna sig duktig, att mumsa i sig mindre hälsosamma saker gör man gärna utan extra friktion (i mångas fall). 

Sånna här studier är alltid så fulla av frågetecken. Varför var det endast kvinnor med i studien? Skulle resultatet varierat om den också innefattade lika många män? Togs det hänsyn till ålder och andra demografiska faktorer? Och så vidare. Svårt att göra resultaten till något allmängiltigt. Men, vi kan ju ändå brainstorma lite.

Att knåpa ihop tillexempel en kaka själv gör en medveten om innehållet på ett helt annat sätt än om man läser om det på en bit papper. Ibland är den medvetenheten bra, som i att man njuter mer av kakan, och ibland utgör den bara ett slags dåligt samvete. Det visade sig också att det fanns en diskrepans i resultaten mellan de deltagare i studien som följde någon form av diet (med det menas inte endast ”att banta”, utan alla former av regler för hur man får äta och dricka) och resten – dietpersonerna kände större tillfredställelse över att ha lagat till något hälsosamt hemma än vad övriga gjorde, och kände ännu mindre tillfredställelse av att själva laga det ohälsosamma alternativet än de övriga gjorde.

Sedan finns det ju också den lilla men betydelsefulla faktorn i att det alltid är tillfredställande i sig att färdigställa ett projekt, att nå ett mål (läs: färdigställa en måltid). Detta var verkligen inga stora kulinariska utmaningar – deltagarna fixade endast till ett enkelt snack med hjälp av en mixer – så det har kanske inte någon avgörande betydelse. Å andra sidan är man mer benägen av att verkligen smaka på maten och intressera sig för den, och mer benägen att uppskatta den om man lagat den med sina egna små giriga händer.

Ni hör ju själva att det finns en uppenbar business här. En massa olika sätt att profitera på den ökade tillfredställelsen som uppstår hos människor (kvinnor, i detta fall) när man preparerar ett hälsosamt mål mat själv. Det finns redan matkassar som levereras hem med färdiga receptanvisningar och tillhörande förklaring av vad som är så hälsosamt med just detta recept, för att inte tala om sånna där salladsbarer där man går och plockar själv, väljer bland quinoa och bladspenat, kokta ägg och kräftstjärtar. DIY-delen av hälsomaten (om man nu kan kalla sånna där salladsbarer för ”hälsomat”) är viktig.

Jaha, nu ska jag göra lite kaffe. Hoppas jag upplever en ökad tillfredställelse än om jag hade sprungit ner på hörnet och köpt det.
/Slaktarn

Efter att ha tagit en bokhandelsrunda för att gräva i kokbokshyllan kom jag hem med några nya bekymmersrynkor. Många av böckerna heter saker i stil med Clean Eating, Ärlig mat och Ett renare liv. Samtliga med en underrubrik som förklarade att det rena med recepten var att de inte innehåller gluten, socker eller mjölk. Jaha, okej, tänkte jag. Vad är det som är så smutsigt med det då?

Först läste jag en artikel som Lisa Förare Winbladh skrivit i White Paper. Den handlar om gluten och varför många inte äter det, glutenintoleranta eller ej. Sedan googlade jag runt lite på att sluta med socker och hamnade på en massa raw food- och hälsobloggar som förklarade varför socker är jävulen. Jag har själv (typ) slutat med socker nyligen, till största del som ett smakexperiment, men kände på grund av att ätstörningslamporna började blinka rött genast för att stänga ner antisockerpropagandan på min skärm. Det var alltså bara mjölken kvar. Vad är det med mjölken? Om det är ”clean eating” att inte äta mjölk (och gluten, och socker), betyder det då att det är… smutsigt? Det är en animalisk produkt, men det verkade inte vara dessa böckers fokus. Det var hälsoaspekten. Vad mjölken gör med kroppen. Och så kom texten som följer nedan plötsligt att handla om mjölkens uppgång och fall, och inte ovanstående boktitlar. Något jag gäspat bara av att tänka på tidigare. Men nu är det dags. Håll i hatten.

Det har bråkas något jävulskt om mjölk senaste åren. I slutet av 2014 kom den där studien som några forskare vid Uppsala universitet ägnat de senaste tjugotre åren åt. Den visade att det fanns en länk mellan hög mjölkkonsumtion hos vuxna och risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar, och dessutom risken för benfrakturer. Forskarna fann att det verkade vara laktosen i mjölken som var boven, och i djurtester där djuren injicerats eller matats med galaktos (en av beståndsdelarna i laktos) visas samma resultat, nämligen att djurstackarna fick kroppsliga förändringar och åldrades i förtid. Jag ska inte dra igenom alltsammans här, det kan man ju googla på om andan faller på. Studien orsakade i vilket fall ramaskri både här och där, och mjölklandet Sverige drabbades av dåligt självförtroende.

Det har gjorts mängder av studier på mjölk, och beroende på vem som är finansiär har resultaten varierat kraftigt. Uppsalaforskarna är långt ifrån ensamma om att komma fram till att mjölk kanske inte direkt är livets dryck.

Mjölkbönderna har alltså tuffa tider. Undersökningar har visat att mer än var fjärde svensk mjölkbonde räknar med att tvingas lägga ner sin produktion någon gång under de kommande fem åren. I Maj 2015 sände SVT:s Uppdrag Granskning ett program om den svenska mjölkkrisen, där de presenterade en enkätundersökning som visade att sju av tio mjölkbönder vill byta från mjölkjätten Arla till annat mejeri om de kunde. Demokratin inom det bondeägda kooperativet Arla var bristande, tyckte man. Undersökningen visade också att de bönder som var anslutna till andra mejerier var ”nöjda eller mycket nöjda” med sitt mejeri, och att endast tre av tio vill byta eller skulle kunna tänka sig att byta mejeri. ”Det är ingen mjölkkris – det är en Arlakris” sade en av bönderna. Arlas ersättning är rekordlåg, och många bönder går över en krona back på varje producerat liter mjölk. Mjölkmisstro och lönsamhet går inte hand i hand.

Ingen har väl missat att lobbyorganisationen Svensk Mjölk legat i luven med havredrycksproducenten Oatly efter att de marknadsfört sina produkter med vad Svensk Lobby ansåg var misskrediterande för mjökbranschen och nedvärderande för mjölk som näringsämne. Oatly åkte på en stämning på fjorton miljoner och förlorade efter många turer i marknadsdomstolen, men gick ändå ur striden som vinnare i något avseende – de två veckorna som följde efter stämningen ökade deras försäljning med tjugo procent (huruvida det beror på stämningen är naturligtvis oklart, kanske hade det hänt oavsett. Tydligt är dock att turerna kring rättegången var en bra PR-skjuts, och att plantbaserad mjölk vinner mark), och hela spektaklet har minst sagt fått Svensk Mjölk att framstå som riktiga prakt-as. En motreaktion bland konsumenter efter domen kan detekteras i ett antal anmälningar till konsumentombudsmannen. I början av januari hade tjugosex personer anmält Arla för just av missvisande och vilseledande reklam. Det gäller Arlas slogan naturens egen sportdryck.

– Vi anser inte att vår reklam är vare sig missvisande eller vilseledande. Vi har använt oss av naturens egen sportdryck i snart fyra år och nu plötsligt kommer det in ett stort antal anmälningar på kort tid. Det är ganska uppenbart att det är samordnat. Av vem får andra spekulera i, sade Arlas pressekreterare Daniel Emilsson i en intervju med Dagens Media.

Senaste nyheterna kring Oatly är att tillväxtprocenten i Sverige ligger på 40 procent, och siffrorna i övriga tjugo länder som de exporterar till ligger inte långt efter. Nu är det dags att bygga ut fabriken i Landskrona för att kunna öka produktionen från 30 miljoner liter per år till 100 miljoner liter. Det kommer att kosta pengar. Närmare bestämt 350 minjoner kronor. Det går bra för havremjölken.

– Det handlar främst om att man vill undvika animaliska livsmedel. Vi ser även att havre uppmärksammans allt med som ett hälsosamt livsmedel i hela världen, sa Oatlys VD Toni Petersson om expansionen.

Så här såg företaget Fairlifes mjölkannonser ut. Fairlife är Coca Colas mjölksatsning. Förlåt, jag menar mjölkkastning.

”Den svenska mjölkkrisen” har blivit ett nästan lika vedertaget (och uttjatat!) begrepp som ”Det svenska modeundret” var för några år sedan. Och nu sitter jag här och bråk-recapar som det kallas på Nöjesguiden-lingo, från början triggad av förhållningssättet till viss mat som smutsig. Kroppen är ett tempel, och i det templet ställer man inte in en massa mjölkkartonger, tydligen. Jag vägrar se mat som smuts, men jag tänker inte vara oupplyst och blind på grund av det. Att mjölk anklagas för att vara smuts får helt enkelt inte vara en anledning till att en surpuppa som mig automatiskt sätter sig på tvären och demonstrativt häller i sig ett stort glas av ”naturens egen sportdryck”.

Kontenta: Jag är mer yr än någonsin. Laktos är dåligt. Drick mer plantbaserad mjölk. Och gör din reasearch innan du säger att det där templet ska eller inte ska ha komjölk i sig.

/Slaktarn