Ibland har jag olika hetsiga diskussioner med människor i min närhet, och då särskilt en, om vad som faktiskt betyder något: känslor eller fakta. Naturligtvis är det fakta som väger tyngst, men jag är en människa vars sinne grumlas av hormoner, hjärta och smärta, så jag kan få för mig att det är på annat vis då och då. Det är dumt. Men, it gets the juices flowing, som man säger!

En kort och koncis nyhetsrapportering följer. Faktabaserad sådan.

Visste du att sojatillverkningsjätten Kikkoman utfört djurförsök senaste femton åren? Inte jag heller. Jag tänkte genast, varför måste man djurtesta soja, det är ju inte som att soja inte människotestats under de senaste hundra miljoner åren (lätt överdrift, men ändå). Tydligen har djurförsöken inte varit nödvändiga enligt någon lag, utan haft till syfte att få argument för hälsofördelarna med en konsumtion av soja. Råttor, möss och kaniner har tvångsmatats med fermenterad sojamjölk och getts en högkaloridiet för att framkalla hjärtproblem. Nu har djurrättsorganisationen PETA rapporterat att en intensiv protestkampanj lett till att Kikkoman nu slutar med djurförsöken. I en ny policy som publicerades på företagets hemsida igår skriver de att ”Kikkoman has made a commitment that no further animal testing will take place”.

Den här veckan var det tänkt att den franska matguiden Le Fooding, som listar landets bästa restauranger, skulle släppa årets upplaga. Efter helgens Parisattentat, som bland annat utfördes tre alldeles vanliga parisiska kvarterskrogar, valde redaktörerna för guiden att uppmana alla parisare att hedra offren för attackerna genom att igårkväll ta sig ut i restauranglivet för att hålla en tyst minut klockan 21, och genom hashtagen #TousAuBistrot (”Alla till bistron”) visa sitt stöd och vägran att ge efter för rädsla och hat. En annan hashtag som fått stor spridning i sociala medier är #JeSuisEnTerrace (”Jag är på terassen”), som har till syfte att uppmuntra folk att visa motstånd genom att fortsätta leva sina liv och besöka sina lokala barer och kaféer.

Det veganska företaget Beyond Meat har tagit marknaden med storm med sina växtbaserade och proteinrika köttsubstitut. Ambitionen har varit att ta fram produkter som i största möjliga utsträckning efterliknar smaken och konsistensen hos riktigt kött, och då framförallt hamburgare. De har redan stora (minst sagt…) namn som Bill Gates i ryggen, och nyligen utökade de styrelsen med Don Thompson, en man som jobbat inom McDonalds-koncernen i tjugofem år varav de senaste 2,5 åren varit som VD för företaget. ”Beyond Meat have proven that you can actually have great taste and high quality with plant based proteins — even in a burger!”, säger Thompson i ett uttalande. Boom.

Klart slut!

/Slaktarn

I min lilla ugnsfasta form har jag lagt en klick smör, två ägg, flingsalt och svartpeppar. Jag bakade ägget i ugnen på 175 grader i ungefär en kvart. Formen måste stå i en större form som man fyllt med vatten upp till ungefär halva lilla formen när den gräddas i ugnen. Efter att äggen bakats klart toppade jag med en klick creme fraiche, dill och laxrom. Rosta en brödskiva och skär upp så att du kan doppa.

PS: Jag har läst i olika recept att man kan riva lite muskot i. Det är säkert gott. Att hälla i en skvätt grädde kan också vara bra.

Skål!
/Slaktarn

För några dagar sedan pratade jag med en kvinna som berättade om sin tid som au pair i Paris under sjuttiotalets slut. Hon hade en fling med en kille, och kort därefter kände hon att allt inte riktigt kändes rätt i de nedre regionerna. Att uppsöka gynekolog var dyrt och krångligt, så hon vände sig till allmänvården för hjälp. Läkaren hon fick träffa ar en äldre man som inte talade någon engelska. Efter en kort och obekväm undersökning såg han på henne och verkade fundersam över hur han skulle formulera sig så att denna nybörjare på det franska språket skulle förstå. Efter en stund sade han: Madame, vous avez champignon.

Vad händer idag då? Carpaccio på karljohansvamp händer.

Skär svampen i tunna skivor på längen och lägg ut på ett stort fat. Ringla över ganska mycket god olivolja. Hacka persilja fint och strö över. Pressa över några droppar citron och droppa lite sherry över alltsammans. Rosta lite nötter, hacka och stö över. Hyvla slutligen över lite parmesanost.

/Slaktarn

Där sitter du och läser en matblogg, ja. Det tyder på att vi är åtminstone lite av samma skrot och korn. Jag gillar också att konsumera mat genom läsning, och inte bara genom den traditionella tråkiga gamle munnen. Den oerfarne skulle kunna få för sig att det ena vore ett substitut för det andra, men det är naturligtvis fel. Att läsa om mat kommer för det mesta göra dig hungrigare, och att stoppa maten i munnen kommer inte att göra dig mer välinformerad.

Nu är det sommar. Jag sitter på balkongen och skriver detta. Det är inte så praktiskt för jag ser knappt något alls på grund av det starka solljuset, så jag ber er ha överseende med eventuella stavfel. Under sommaren läser vi generellt mer än vanligt (källa till detta är en studie jag har gjort. Antal deltagare: en) och jag tänkte därför att det var på tiden att jag satte ihop en lista med tips på lektyr kategori mat. Jag kommer själv att hålla till vid Comosjön i Italien i en månad, så det finns ingen anledning för mig att ta med mig några böcker för att uppnå kulinarisk tillfredställelse. Varje resa jag gör bär dock inte av till matländer av Italien-rang, och i brist på matupplevelser jag har då betat av ett antal matrelaterade böcker. Allt för er skull, förstås.

Ett hopkok (heh) av memoarer, skönlitteratur, faktaböcker och essäer. Varsågoda, sju lästips till sommaren!

1. Mastering the Art of Soviet Cooking av Anya von Bremzen

Detta är ingen kokbok, som titeln antyder. Anya Von Bremzen är en mycket välkänd matskribent och växte upp i sextio- och tidiga sjuttiotalets Moskva. 1974 flydde Anya och hennes mamma till USA där deras enda koppling till sitt gamla liv är genom matlagningen. Genom tio recept berättas en historia som sträcker sig bakåt tre generationer och handlar om lika delar familj, politik och käk.

2. Consider the Lobster av David Foster Wallace

Gourmet Magazine behövde en skribent som skulle bevaka Hummerfestivalen i Maine år 2005. David Foster Wallace var ett något oväntat val, vilket också skulle visa sig när redaktören fick tillbaka texten. Consider the Lobster är någonting helt olikt allt annat Gourmet publiceras både förr eller senare. Blir alldeles fnissig när jag tänker på hur nervösa de måste varit på redaktionen när de inväntade läsarnas reaktioner.

3. En doft av apelsin av Joanne Harris

Kapitel ett, stycke ett: ”När mor dog lämnade hon gården till min bror Cassis, förmögenheten i vinkällaren till min syster Reine-Claude, och till mig, den yngsta lämnade hon sitt album och en tvålitersburk med en enda svart Périgordtryffel, stor som en tennisboll och inlagd i solrosolja. En ganska orättvis fördelning av rikedomar, men så var mor också en naturkraft som fördelade sina gracer efter eget behag, utan att ge några ledtrådar till sin märkliga logik.”
Okej, ni fattar kanske redan. Avskräcks inte av att Joanne Harris också skrivit Chocolat, som Lasse Hallström fullständigt shabby chic-runkade sönder i sin film med samma namn. Här gäller det att ha ett öppet sinne. När du har det och läser Five Quarters of the Orange, som den heter på engelska, får i belöning en mörk släktkrönika kantad av smakförnimmelser och dofter av ruttnande fallfrukt, franska bakverk, surrande flugor och den bittra migränframkallande doften av apelsinens skal.

4. Secret Ingredients – The New Yorker Book of Food and Drink edited by David Remnick

The New Yorker har funnits i åttio år och har texter av en herrans massa namnkunniga matskribenter i arkiven. Här får man ta del av ett gäng, strösslat med lustiga små tecknade serierutor som sig bör i The New Yorker.

5. Spilling the Beans av Clarissa Dickson Wright

För att jag älskar Two Fat Ladies mer än livet självt. Nåja, nästan. Clarissa Dickson Wright, som numera är den enda som lever av de två feta damerna, har ett jäkla intressant förflutet med höga toppar och låga dalar. För det första kommer hon från en väldigt intressant släkt, var Englands yngsta advokat någonsin på sin tid och bråttades med en ganska mörk barndom. Och så berättar hon en massa om vad som hände på andra sidan alkoholismen. Den biten har med mat att göra.