Hej på er. Sprit skrivs det inte mycket om här, men idag tar jag bladet från munnen för att få ur mig några haranger jag har på lut om svenska ginproducenten Hernö Gin.

Jon Hillgren och hans gindestilleri Hernö Gin kammade igår för andra året i rad hem priset som ”årets ginproducent i världen” vid högprestigetävlingen International Wine & Spirit Competition, och utöver det vann de också pris för världens bästa London dry gin. Hernö gin är en riktigt jävla bra gin, helt enkelt. Gör dig själv en tjänst och se till att din nästa G&T blir en på Hernö Gin. Hillgren själv dricker den tydligen helst ren, eller med is och ett litet stänk tonic.

Men nu till anledningen att jag ens skriver om detta. Något jag upptäckt är nämligen att gin kan vara grymt i maten också – ett stänk på gravlaxen om man ska till att trycka i sig en sådan, och det passar speciellt bra om det är en sån där snygg rödbetsgravad variant, eller ännu hellre till råbiff så som den serverades när jag var på restaurang Portal i Stockholm för en knapp månad sedan. Hör på här: där får man en liten skål med ingredienserna separerade – senap, krondill och what not, och så inlagd gurka och ostron vid sidan – och när man rör ihop alltsammans häller man i en tillhörande miniflaska Hernö gin. Det sa bara poff, magi hade skapats. Ett litet knep jag kommer att knycka rakt av, det var helt enastående gott och en smart och snygg uppdatering av den gamla hederliga råbiffen. Gör det ni med!!! Så kan vi älska råbiff med gin tillsammans!!!

Nu undrar jag, har vi något mer på gin i maten? Någon? Kan tänka mig att det skulle passa fint till betor, tunt skurna som i en carpaccio tillexempel. Vem vet. Lite empirisk forskning på det, så återkommer jag med resultaten.

/Slaktarn

PS. Mer om gin, eller snarare gin och tonic, finns att läsa i den här artikeln där jag pratar G&T med Adam Näslund, barchef på spektakulära cocktailbaren Guldbaren på Nobis Hotel, och Daniel Crespi som är sommelier och restauratör.

Hej folk och fä. På lördag nionde april är det internationella gin & tonic-dagen! Det tänkte jag fira med att ta mig en gin & tonic, men inte vilken piss-g&t som helst – jag har nämligen intervjuat Daniel Crespi (sommelier och restauratör som bland annat driver Djuret, Omakase Köttslöjd, The Burgundy, Pubologi och inte minst baren Tweed) och Adam Näslund (barchef på glammiga guldbaren i Nobis Hotel) för att lära mig hur slipstenen ska dras. Här kan du läsa intervjun.

Förra året den nionde april satt jag på en strandbar som jag har för mig hette Pink Dolphin Club och sippade på en gin & tonic. Skrev lite om drinken då också, så vill du veta mer om ursprunget kan du läsa om det här  (det är intressant, lovar! Ledtråd: Malaria). Nionde april råkar också vara surdegens dag, och det ska väl också uppmärksammas på något vis. Rimligen genom att äta en skiva surdegsbröd eller så.

Vill du känna dig rebellisk, alternativt har tröttnat på att dricka dina drinkar och vill inta de i fast form istället, kan du ge dig på att göra ett gäng gin & tonic-isglassar. Ett simpelt recept i två steg: Blanda och frys. Dessa glassar är dock inget du ska smälla i dig enbart för fyllans skull, ration gin till tonic är nämligen ganska skev. Alkohol fryser som bekant inte, och vi måste således lägga band på oss med ginen trots frestelsen att hälla i mer än futtiga fem centiliter.

Så här går du till väga:

1. Blanda sju deciliter tonic och fem centiliter gin med saften av en halv lime.
2. Ta fram en isglassform (för det har man ju alltid nära till hands?) och lägg i något du tycker om att smaksätta din g&t med. Kanske en kvist rosmarin, gurkskivor som på bilden ovan, remsor av citronskal eller skivor av lime? Vad som än gets your juices flowing.
3. Häll i vätskan i respektive form, sätt i glasspinne, in i frysen, vänta, ta fram och ät. Det tycker jag ändå att du är värd.

/Slaktarn

PS! Befinner man sig i Stockholm och inte orkar göra isglass själv (höjden av lathet?) kan man testa G&T-glass på Brillo. Mer om det här.

Jaha! Här sitter jag och bryter mot reglerna. Dricker en gin och tonic fast det inte är Internationella Gin &Tonic-dagen förrän i övermorgon. Ja, det är sant, det finns en sådan dag. Kvällens val av cocktail och närheten i tid till ovan nämnda högtidsdag inspirerade mig att ge en liten infostund om denna dryck.

Kinin är ett ämne som utvinns från kinaträdets bark och användes förr för att lindra malariasymptom. Kinin råkar dessutom ha förekommit i högre halter i tonic (inte nu längre dock). När britterna tog över styret i Indien i mitten på artonhundratalet konsumerades mängder av tonic i den brittiska armén för att hålla malarian i schack. Kinin har en mycket bitter smak vilket gjorde att sodavattnet på den tiden inte var så värst smakligt. Nu föll det sig så att man upptäckte att den ginranson var man hade till sitt förfogande passade lämpligt att blandas med den bittra tonicen. Sagt och gjort. Drinken kompletterades med is, lite socker för att ytterligare göra smaken snällare samt en skiva lime. Tack malaria för GTn på mitt bord.

Ha så mysigt på torsdag när det är internationella GT-dagen.
/Slaktarn