Inlägg taggade: gröt

11:07 6 Mar 2018

Well well well! Vi möts igen, i detta format kallat ”veckans samlande intryck”. Om vanliga inlägg är middag så är detta plockmat. Varsågod att ta för dig.

1. Den överdådiga gröten

Gröt med extra allt

Gröt med extra allt på lokal

Havregrynsgröt med körsbärssås och mandel

Gröt med extra allt hemma i soffan

Efter en tid i influensakarantän gjorde jag premiär ute i världen igen genom att besöka ett nyöppnat kafé i närheten av min bostad. Där har man specialiserat sig på att servera uppblötta gryn – något som kanske inte låter så aptitligt, men som i själva verket betyder variationer på oerhört överdådig gröt. Den här typen av mat provocerar mig en smula, inte för att den inte är god eller värdig att ätas, utan för att den med sina nötter och frön presenteras som ett hälsoalternativ till annat. I själva verket är det sött som tusan, nästan lika mycket ”topping” som gröt, och smakar synnerligen likt efterrätt. Den far helt enkelt under falsk flagg. Bortser man från det finns det dock stor njutning att vinna! Såpass till och med att jag kopierat min grötskål hemma flera gånger: en slags lös havregrynsgröt (ibland med nymornad kardemumma) med oatly, körsbärssås, rostad flagad mandel och kokosflingor. Ibland har variationer förekommit, som blåbär, vispgrädde eller hasselnötter. Det är en perfekt hybrid mellan efterrätt och frukost, ovärderlig i dessa tider när kroppen kämpar för att hålla sig över sjukdomsytan.

2. Broccolocco?

Broccolocco

Jag letade ett knippe broccoli, men fann endast dessa gigantiska och vilt krängande ”broccoloccos”. Förvirrad och lite besvärad inför detta nya tog jag upp telefonen och tog en bild. Backade undan. Gick hem och googlade och fick veta att det är företaget Grönsaksmästarna som ligger bakom denna krumbuktande skapelse: ”En helt ny sorts Broccoli som är lite större än en vanlig broccoli. Denna broccolin är godare än en vanlig broccoli då den är sötare och mildare i smaken”.

3. Middag på Ichi

Ichi

Ichi

Äntligen kom dagen då jag fick uppleva nya restaurangen Ichi! En underbar matupplevelse i fast meny om sex serveringar (plus några överraskningar) som för min del stegrade mot slutet. Höjdpunkterna var en röding med krispigt skinn och sås på vit miso, brödet som kom varmt i prassligt papper, en buljong med kött från mjölkko och en klick färsk wasabi som revs vid bordet. Och desserten på färskostglass och färskostparfait med en karamellig bit palsternacka och en fantastiskt blommig kastanjehonung.

4. Dumplings för latmaskar

Dumplings Lagerhaus

Det roliga med att göra dumplings själv är att pyssla med dem, själva donandet med att vika dem. Annars kan man köpa jättegoda  från restaurang. Men, vill man ha tillfredsställelsen av att ha lagat något själv men inte den tidskrävande aspekten i att sitta och vika och vika och vika så kan man gå till Lagerhaus och köpa en sån här. Finns förstås att finna på andra ställen också, som på world wide web tillexempel, men detta är första gången jag sprungit in i ett sånt här litet dumplingsverktyg i butik. Eftersom jag samlar på onödiga köksprylar kunde jag inte motstå.

5. Nyhet från Mifú: Mifú Strips

Mifu Strimlor

För en tid sedan skrev jag om finska Valios produkt Mifú, ett stekbart gryn på mjölkprotein. Nu har grynen kompletterats med strimlor – större bitar som är laktosfria och fettsnåla och som kan användas i wok, grytor, fajitas eller vad man än behagar. Mifú säljs i förpackningar om 250 gram, och finns i smakerna naturell samt paprika/chili. Jag har testkört strimlorna ett par gånger, ena gången som substitut för kyckling i en wok med pak choi och jordnötsdressing, och andra gången istället för korv i en gammal hederlig korvstroganoff som serverades med ris. De är lätthanterliga och ganska intuitiva att jobba med, och för min del konsistensmässigt att föredra framför tillexempel oumph och liknande produkter. Den naturella varianten behöver ordentligt med smaksättning, så var inte blyg. Här finns mängder av recept för den som är sugen på att testa!

6. Nya matserien Ugly Delicious på Netflix

Momofuku-kocken David Chang jagar smaker i nytt programformat, som inte är helt olikt det numera nerlagda magasinet Lucky Peach (som bland annat Chang låg bakom) i tilltalet. Ugly Delicious lutar sig inte minsta lilla mot matporrestetik, men det hindrar en inte från att bli vrålhungrig av att kolla – jag menar det, titta med snacks i närheten. I varje avsnitt behandlas en rätt eller ett tema, och ledordet är hela tiden nyfikenhet. Det görs ingen skillnad på om smakerna kommer från komplicerade hantverk eller snabbmatsställen. Kolla in serien här.

Klart slut för den här gången,
/Slaktarn

01:11 13 Dec 2016

Ris à la Malta! Ätit det nån gång? Det har du säkert. Så här i juletider dyker ris à la maltan upp både här och där, i alla möjliga former. Om du mot förmodan inte är bekant med denna efterrätt kan jag avslöja att det är risgrynsgröt som smaksätts med socker och vanilj (och ibland saft av apelsin), som man vänder ner vispad grädde i. Rätten brukar serveras med någon typ av topping, inte helt sällan bestående av den ganska underliga komponenten konserverade mandarinklyftor, men lika ofta kan det också vara någon form av fruktkompott.

Det jag vill med den här utläggningen är två saker:
1. Dela med mig av min favoritversion
2. Diskutera namnet lite – vad är grejen med det?

Vi skojar till det lite och tar punkt nummer två först. Namnet! Att svensken tagit en risefterrätt vars namn innehåller republiken Malta är om inte spännande så i alla fall lite intressant. Det är dock så att vår ”ris à la malta” är en förvanskning av namnet på den likartade danska efterrätten risalamande. Ett namn som i sin tur omformats från sitt franska ursprung: riz à l’amande, som betyder ungefär ris med mandel. Rätten har alltså ingenting alls med Malta att göra. Vilket är synd, för Malta skulle sannerligen behöva ytterligare en USP utöver de låga skattesatserna.

Nu när vi gjort vår läxa kan vi gå vidare till det vi egentligen samlats här för: det åtråvärda receptet. Att göra själva grädd-gröten är ingen konst, och det kan du nog googla fram snabbare än jag hinner avsluta den här meningen, men toppingen kräver desto mer förklaring.

risalamalta2

Jag äter helst min ris à la malta med en kompott på körsbär som kokats i rödvin. Det är så vuxet så man smäller av, men vansinnigt gott! Frysta syrliga körsbär har jag tjatat om förut, det finns blans annat på Picard, och de fungerar utmärkt här. Till trehundra gram körsbär (halva påsen) behöver du i runda slängar en deciliter rödvin och nästan lika mycket strösocker. Allt detta häller du i en kastrull, blandar runt och låter koka upp. Låt bubbla på medel/hög värme tills blandningen kokat ihop och antagit en lätt sirapsartad konsistens. Variationer: använd starkvinsglögg, och/eller släng i saker som kanel- eller vaniljstång eller stjärnanis. Toppa med rostad flagad mandel. Extremt mättande, mycket gott, och i alla fall enligt mig lagom sofistikerat.

/Slaktarn

11:58 15 Jan 2016

Kära alla. Jag har gått igenom era kommentarer för att bena ut vilka frågor som kommit in, som jag inte svarat på. När jag gått igenom samtliga kommentarer som postats på olika inlägg har jag blivit alldeles varm. Vilka snälla, smarta och intresserade läsare jag har. Det gör mig mycket glad. Jag inser nu när jag skriver detta att jag alltid stört mig ofantligt på när en bloggförfattare skriver jag har världens bästa bloggläsare!!! jag bloggar för er skull!!! Kan ej förklara varför. Nu har jag alltså begått detta dåd själv. Men det är ju också sant. Ni är verkligen mycket fina och uppskattande. Det är vansinnigt peppande.
Nå, till frågorna. Jag ska försöka mig på att skriva svar här nedan. Vi kör.
Fråga från Majken: ÄLSKAR nigella. Julia, har du något tips på frukostmat? Jag är glutenintolerant och laktosintolerant (som du hör suger mitt liv). Eller kanske: vad gillar du att käka till frukost? I love u tack!!!!
Svar: Hej Majken. Tack för att du älskar mig och Nigella. Det gör mig glad, och säkert henne också. Det här med glutenfriheten kan sätta käppar i hjulen för den mest inbitne frukostlovern, speciellt om man äter sin frukost ute ”på lokal” som det kallas. Laktosen är ett mindre problem, då det finns laktosfria varianter av det mesta. Jag ska erkänna att jag inte äter frukost på en daglig basis, har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra. Det är omöjligt för mig att få i mig något för nära uppvaknandet, så jag brukar vänta några timmar. Då har hungern gått från att vara en trulig och inte så sympatisk unge till ett vrålande all-glufsande monster, vilket alltid är att föredra. Min mest frekventa frukost brukar komponeras av följande enheter:
– rostat bröd
– ett fat med avokado, tomat och mozzarella att lägga på brödet efter humör
– havregrynsgröt med hasselnötter och något sött, typ äppelmos
– varm dryck av varierande karaktär
Detta är tyvärr en begränsad hjälp för dig, då det rostade brödet måste bytas ut mot en ledsen glutenfri dito, och havregryn ibland kan innehålla lite gluten. Mozzarellan ska vi inte ens tala om. Semper har havregryn som är garanterat glutenfria, och med dessa kan du knåpa ihop gröt av varierande karaktär: ha i blåbär, rostade kokosflingor, någon nöt du tycker särskilt mycket om, stora klickar smör, hallon, vad helst du trollar fram ur skåpen. Världen är ditt ostron. I övrigt skulle jag sätta min tilltro till ägg om jag var du, förutsatt att du äter sådana. Huevos Rancheros är en favorit, annars är alla typer av omeletter en bra idé. På till exempel Åhléns säljer de en ministekpanna för en billig peng, som är perfekt för en en-äggsomelett. Det tar cirka två sekunder att laga, och du kan fylla den med vad som helst – avokado, tomat, någon skinka du tycker om (om du nu tycker om sånt). Jag tycker om att göra omelett med creme fraiche, som ju finns laktosfri, och ajvar. Denna guide är endast en tådoppning i den gluten- och laktosfria frukostkällan, men förhoppningsvis någon hjälp eller åtminstone inspiration för dig.
Fråga från K: Kan du inte berätta om den där kakdegen? Jag drabbades nämligen själv av någon hälsopsykos nyligen och köpte mig en påse cacao-nibs. De luktar vinäger, ser ut som hasch och smakar enligt mig inte gott alls att äta som de är. Men jag kan tänka mig att de skulle smaka bättre med någon form av bearbetning. Bästa hälsningar
Svar: Hejsan K. Jag ska snabbt erkänna att mina talanger har brister just gällande bakning. Jag tycker om att äta bakverk, men det exalterar mig inte att baka själv. På grund av brist på engagemang blir alltså det mesta jag bakar ganska menlöst. Kakorna jag bakade av kakaosmöret var inget undantag, så jag tänker inte ge dig något recept, för din egen skull. Det verkade dock vara en inte helt dålig idé att använda kakaosmör i bakningen. Kanske i en klibbig browniehistoria? Kakaonibsen får jag för mig skulle passa i grytor och liknande. Om du provar får du gärna avlägga rapport. För mer utförliga råd här vänder jag mig till övriga läsare – har ni några tips eller synpunkter att dela med er av till signaturen K får ni gärna dela med er av de!
Fråga från KG: Kan du inte dela med sig av pad thai-damens hemligheter? :D
Svar: Hej KG. Du har samma namn som en släkting till mig. Han heter Karl-Göte och bor i västerbotten. Men jag tror inte att du och min KG är samma person, även om det förstås hade varit kul. Hur som helst, till Pad Thai-damen. Det kan jag absolut! Men det får bli en separat text. Ge dig till tåls.
Fråga från jahaja: Alltså skribenten, ni bor ju inte ens tillsammans. Ses efter middagen är väl en enkel lösning. Annars är det ju som flera påpekat, den som inte lagar mat diskar och dukar. Den som inte handlar dammsuger. Osv.
Svar: Hejsan ”jahaja”. Jag uppfattar av förklarliga skäl inte detta som en fråga, men känner mig ändå manad att svara. Det brukar vara något jag ogillar hos andra människor, när de ska ge svar på frågor som man aldrig ställt, men ibland är jag inte den jag önskar att jag skulle vara. Att ses efter middagen kunde vara trevligt, om det nu vore så att man inte bodde tillsammans. Huruvida just jag och min partner bor ihop eller inte spelar nog inte så stor roll för det texten i sin helhet handlade om, även om jag inledningsvis använde just min situation som exempel för att beskriva en större bild. Det tror jag gick fram, om inte föreslår jag att du läser texten igen. I övrigt tycker jag att din åsikt om att hushållsarbetet ska delas upp är alldeles korrekt.
Fråga från Hanna: Jag har tyvärr inte superkoll på Nigella (jag vet, jag skäms), men jag älskar ”matlagnings-tv”. Vad ska man börja se med henne? Eller är det bättre att önsa sig en av hennes kokböcker i julklapp? Och isf vilken? Help a sister please. PS. Jag älskar din blogg, jag blir alltid glad när jag ser att det finns ett nytt inlägg!
Svar: Jag tycker om Nigella i sina tidiga matlagningsprogram. Hon är smart, slabbig och mycket fyndig, och har dessutom fint hår. Att man också blir både  inspirerad av och sugen på maten hon lagar är ännu ett plus. I princip alla avsnitt av Nigellas tidigare programsäsonger finner på youtube, om man orkar gräva lite. Skriftmässigt tycker jag att du ska börja med How to be a domestic goddess (orkar inte titeln! på ett bra sätt!) och sedan How to eat. Kram på dig och vad kul att du gillar att läsa det som skrivs här.
Fråga från linnea: hej! du har min favoritblogg i hela världen, lär mig så jävla mycket varje gång jag tittar in här (och tittar in här hela tiden i hopp om uppdatering). nu till min fråga: hur hanterar du kryddor? såg att du hade vissa kryddburkar, men maler du många kryddor själv typ i kvarn och isåfall vilka? tänkte på det där med mald kummin och så. berätta allt om vilka kryddor man ska ha och i vilken form! puss
Svar: Hej på dig och tack! Jag är på inget vis en kryddsnobb, med några få undantag som ändå får räknas som ganska basic. Svartpeppar är egentligen den enda krydda jag har starka åsikter om, och de är att det alltid ska malas färskt. Färdigmald svartpeppar som man köper i butiken smakar nästan inget, och påminner mer om något man skulle kunna hitta längst in under soffan. Gällande salt: alltid flingsalt eller havssalt, förutom i kokande vatten. En gång fick jag sånt där rosa jättedyrt himalayasalt. Det var fint att titta på men genererade inte några mer spännande känslor än det. Det finns människor som känner annorlunda, och det är väl som sig bör. Det här med att mala hemma själv är egentligen alltid att föredra, då får man ut mest smak och arom. Det beror dock helt på vad man vill ha för effekt – ibland är det just kraset från hela fänkåls- eller kumminfrön man vill åt. Jag köper för det mesta hela kryddor och mortlar ner vartefter jag behöver dem. Örtkryddor är ett kapitel för sig. Som du säkert märkt gör sig somliga örter bättre i torkad form än andra. Timjan, rosmarin och oregano är bra exempel på det. Andra blir till ett meningslöst fnas och tappar nästan all smak, som persilja och basilika. Mynta ändrar karaktär helt när den torkas – i färsk form är den fruktig och har nästan en varm sötma, medan den i torkad form blir svalkande och mintig. De kan alltså användas på helt olika sätt. De kryddor jag använder mycket (utöver salt, peppar och örtkryddor) är korianderfrön, torkade chiliflingor, fänkålsfrön, rökt paprikapulver, kryddblandningen ras el hanout, lagerblad, muskot, sechuanpeppar, hel kardemumma och kumminfrön. I övrigt ”kryddar” jag mycket med soja, rostade sesamfrön, oljor och färska kryddor som ingefära, citrongräs och chili. Mest spännande just nu är en pepparsort jag precis fick som doftar precis som passionsfrukt. Mer om det en annan gång. Hoppas detta någorlunda besvarade din fråga!
Fråga från E: Nigella ligger bakom mitt ständiga paniklunchkort – sallad på morot, spetskål och jordnötter med sesamolja och rödvinsvinäger. Guud. Men! Har du skrivit något om mat i Köpenhamn? Letar i arkivet men hittar bara ett inlägg om coctails -vilket i och för sig är gott! – men tänker att du har koll?! Eller vet någon som har? Så trött på att leta och hamna på typ tripadvisor och känna mig som ett fån. Tacksam för tips!
Svar: Köpenhamn är absolut inte ett outforskat territorium, nej. Om jag var du skulle jag använda mig av tillexempel Sydsvenskan och dess allvetande ”Bong” för att få något slags grepp, men jag ska bidra med resultaten av mina egna köpenhamnserfarenheter. Här finns några vietnamesiska köpenhamnskrogar som är väl värda ett besök. Brunch har jag fått för vana att äta på Cafe den blå hund, ett ganska otrendigt och lite… robust?.. ställe som blir proppfullt av stammisar helgförmiddagar och som serverar brunchmat i olika former, eller på Cafe Dyrehaven för en sk kartoffelmad och en bloody mary. Kanske inte objektivt ”bäst” brunch, men mycket trevliga. Coctails är bäst och snyggast på Ruby som ligger på Nybrogade. För lunch rekommenderar jag Granola på Værnedamsvej, eller att testa vegetariska smörrebröd på Botaniq, eller också mer animaliskt baserade (och extremt konstfullt hopsatta) dito på Aamanns. Käka middag på Pony, Sputino eller Geist. Det finns som du hör massor! Börja med dessa och gräv vidare där du hamnar. Och berätta gärna vad du kommer över.
Fråga från linnea: Håller med tidigare kommentarer men snälla berätta mer om citrusspetsad blomkål, snälla! mvh.
Svar: Slakta ett blomkålshuvud till små buketter, vänd runt i en blandning av olivolja, mycket citronskal, flingsalt och mortlade korianderfrön. Stjälp upp på en plåt och kör i ugnen på 200 grader tills de rostats till fin färg, lägg upp på något lämpligt fat och ringla över en dressing på citronsaft, olivolja, salt, peppar, honung och mer citronskal. Vill du vara lite extra crazy kan du lägga till hela skållade mandlar och hackad bladpersilja. Ät till vad som helst.
Fråga från Elsa: Mer matmaskerad för folket! Trött på att bli vettskrämd av Freddy Krugertyper på allmänna platser; läs tågstation elva på kvällen. Jag ska till Paris och har letat i arkivet om du har tips på var man ska äta (hittade inget förutom den lilla sleven du tycker om), är inte rik, så tips som inte är superturistiga. Har koll på Mattias Kroons instagram, och har hittat några pärlor som jag hoppas få testa, men tar gärna fler tips om du har. Tack för grymt bra blogg!
Svar: Hej Elsa! Jag har varit i Paris en massa gånger men är lika yr varje gång. Jag har inga vettiga tips att ge dig, förutom att du bör besöka restaurangerna relativt nya Clamato, plockmatstället L’Avant Comptoir vid Odeon och hyllade Le Chateaubriand. Boka långt i förväg. Övriga läsare, här har ni er chans att göra dagens gärning! Har ni tips – dela med er.
Tack för idag och adjöss.
/Slaktarn
15:25 5 Jul 2015
Det är varmt ute. Jag tappar totalt förmågan att klä mig när temperaturen överstiger tjugosju grader. Generellt försöker jag att inte se ut som en total slusk, men förra sommaren gick jag klädd i ett par ganska anskrämliga löst sittande mjukisbyxshorts och en jägermeistert-shirt hela juli. Under årets värmebölja är jag något värdigare och överlever hettan i en klänning som liknar en bordsduk, samma varje dag. Det känns ändå som en uppgradering då den inte har någon reklam för otrevliga spritmärken på sig.
Jag hade egentligen inte för avsikt att skriva om min klädsel, men ibland kan man helt enkelt inte kontrollera sig. På temat dock: värmen är lite begränsande? Man är aptitlös, törstig och svettas mycket. Det finns inget sug efter att öka mängden svett genom att stå vid en spis och harva. Matlagning är oexalterande och ett nödvändigt ont snarare än något att njuta av.
Tur för oss då att det finns så mycket bra råvaror på sommaren, sånt som kräver ungefär trettio sekunders preparering. Som sparris, olika bönor i skina skidor, tomater, jordgubbar och andra bär, hundra sorters sallad, alla möjliga slags örter och havslevande varelser.  Eller bara en burgare från random korvmoj. Enkla grejer som tar noll tid att laga, så att jag kan gå iväg och ägna mig åt andra saker snabbt. Som att äsa böcker och dricka öl. Två grejer som jag inte äter mycket under resterande året men som av oklara skäl vinner mark i min diet under sommarmånaderna kommer nedan. Jag föreslår att ni delar med er av era slappa sommarnrättningar i kommentarerna.
1. Quesadillas i hundra olika utföranden
Innehållet varierar varje dag beroende på vad som finns mma och vilken tid på dagen de lagas till. Gemensamt är att det alltid finns ost i och alltid finns chili i. Ta ett tortilliabröd, helst med så lite skunkiga konserveringsmedel i som möjligt och gärna bakade på majsmjöl, och lägg på en platt yta. Ös på ost av den typ du har hemma, i skivor eller riven. Lägg på övriga ingredienser och avsluta med ytterligare ett lager ost som får limma ihop allt sammans med den tortillia du lägger ovanpå allt. Pensla eller ringla lite olja på utsidan och lägg i en medelvarm stekpanna eller en svinvarm grillpanna. Kör i ett par minuter tills den ser nygg ut och vänd. Dela i fjärdedelar eller mindre och ät. Jag tycker bäst om att ha svarta bönor, ost, chili, koriander och tomat i, eller den lite underliga varianten surkål, ost, majonäs, chili och salladslök. Denna är även KILLER att ha med sig på picknick.
2. Havregrynsgröt
Vad i helv… tänker du nu. Ja. Jag vet att det är fattigt och på inget vis nyskapande. Men det är hela poängen med detta. En rejäl skål med havregrynsgröt, en klick smör i och en skur färska blåbär på. No fuss. Vill man ha lite fuss kan man hälla linfrön eller physilliumfrön i gröten, eller ha i torkade bär och frukter. Och så kan du toppa med lönnsirap och rostade nötter eller äppelmos och grädde. Havregrynsgröt, en oändlig källa till glädje. Till skillnad från den förskräckliga chiapuddingen.
Som sagt, berätta gärna vad du själv har för fuss free sommarmaträtter som kräver noll eftertanke och tid utan att smaka poo!
Adjöss.

Andra bloggar