Instagram-mattrender kommer, instagram-mattrender går. Lycklig den som instagram-mattrender på sin tallrik får. Eller?

Frågan alla foton föreställande mat ställer sig själva i uppladdningsögonblicket: Hur går man från att förvandlas från simpel matbild till viral superstjärna? Det räcker nämligen inte bara att vara jättegod, och sanningen är ju att det aldrig har räckt, varken om man är en matbild eller människa. Nej. För att lyckas med receptet krävs två ingredienser: för det första bör du besitta ett element av överraskning, ha en oväntad twist, och för det andra bör du vara snygg. Är du sedan också god är det förstås ett plus, men som sagt, inget måste. Rätter som når ”Instagram food trend”-status blir inte bara mer eller mindre lyckade tillägg i privatpersoners brunchrepertoarer, utan plockas ofta upp av livsmedelsföretag eller restauranger och blir dragplåster för att locka kunder, så som i fallet med Starbucks unicorn-frappuchino, för att ta ett exempel.

En bild av en sida ur boken om elefanten Babar, som uppenbarligen var före sin tid 

Sista skriket är så kallade ”cloud eggs”, en äggrätt där gulan lämnas orörd och trind i ett moln av uppvispad fluffig äggvita, ibland uppblandad med vårlök eller någon annan smaksättare, som ofta men inte alltid placeras på en skiva bröd innan det hela bakas av i ugnen.

Innan dess var det en viss macka med blå- eller grönmarmorerat färskostpålägg som var den starkast lysande virala stjärnan på Instagrams mathimmel, en så kallad ”mermaid toast” eller ”watercolour toast”. Bakom påhittet låg Miamibaserade matstylisten Adeline Waugh som driver det instagramkontot Vibrant and pure, vilket i stort sett en samling matbilder och recept i den växtbaserade kategorin som är så neonigt färgglada att de ser ut att komma ur direkt ur en svamptripp.

Från Instagramkontot Vibrant and Pure

En ytterligare variation på det färgglada temat är den regnbågsfärgade varma ostmackan som vars superhjältenamn är ”Unicorn grilled cheese”, som jag skrev om i april förra året.

Alla tycker dock inte om när man leker med maten på det här sättet, och naturligtvis öppnar den här typen av virala mathittepå upp för irritation och hån. ”It looks like food you make for spoiled brats”, ”Unicorn toast is cream cheese and food colouring, honestly what is wrong with you all”, ”I am sick and damn tired of unicorn themed anything, please evaporate”, haglade omdömena på twitter. Upphovskvinnan Waugh uttryckte förvåning över all negativtet, och försvarade sig med att hon ju bara har skoj och vad sjutton är det för fel med det egentligen.

Att vara pastellfärgad är inte det enda sättet att nå stor spridning. Skulle den avocadorosprydda mackan nått sådan framgång utan Instagrams hashtaggade draghjälp, och vinner inte så som seden bjuder snygghet över godhet även i fallet med spiraliserade grönsaker istället för spaghetti?

Ibland är det inte ens maten i sig som är showens stjärna, utan sättet den serveras på – som i fallet med syltburkarna. Plötsligt skulle allt vätskeintag ske genom en burk, allt som oftast också med ett bredrandigt sugrör i papp som långsamt blöttes upp av ditt egna saliv och matchateet du sög i sig. Jag måste erkänna att jag avskyr den där syltburkstrenden, nu är jag väl något sånär härdad och reagerar inte nämnvärt över att tvingas dricka ur en burk längre, men i trendens linda var det verkligen en förnedring att tvingas sitta och dricka sin hundratjugotvåkronors-whiskey sour ur ett så otymplig och minst sagt oglamouröst kärl.

Djävulens påfund

Lika opraktisk som cocktail hour med en syltburk i näven är insta-trenden att servera kaffe i glasstrut. Under hashtaggen #CoffeeInACone arkiveras mänsklighetens försök att slå knut på sig själva i fråga om nya, gulliga och mumsiga sätt att få i sig den dagliga koffeindosen.

Hjärnan bakom påhittet är Dayne Levinrad från The Grind Coffee Company i Johannesburg. ”I needed to create a product that would bring people through the door of a new concept coffee shop to create a buzz, the logical idea was to leverage off social media, and so Coffee in a Cone was born.”, förklarade han i en intervju. Planen verkar ha gått i lås, speciellt efter att självaste Jennifer Lopez delade en bild av strutkaffet på sin facebooksida. Att dricka kaffe ur en strut är ju inga problem (kaffe och fika i en och samma produkt – check), i alla fall så länge vätskan är någorlunda sval. Du har nämligen inte lång tid på dig innan struten börjar desintegrera och alltsammans faller ihop framför dina ögon. Men, för att köpa dig en extra minut innan du står med en trasig strut och armen täckt i slabb bör du se till att använda dig av den mer robusta, våfflade strutsorten, samt att strutens insida är täckt av ett chokladhölje innan kaffet hälls i. Vill man vara instagram-fin får man lida pin (eller vara väldigt snabb).

En ytterligare kategori bland instagrams mattrendtoppskickt är hybriderna, det vill säga att laga en rätt men efterlikna en annan, eller att helt enkelt slå ihop två var för sig vinnande koncept. Vi har tillexempel den omåttligt populära sushiburgaren med sitt sammanpressade ris istället för bröd, och i samma anda: ”the sushi donut”, där själva ”munken” utgörs av sushiris, och ovansidan dekoreras med fisk och annat som hör sushi till. Ett annat mycket framgångsrikt exempel är ”the cronut”, ett bakverk ursprungligen signerad New York-bageriet Dominique Ansel Bakery, som kort kan beskrivas som resultatet av den eldiga kärlekshistorien mellan en donut och en croissant.

En cronut och en sushidonut

Många exempel har vi hunnit med, och då är inte ens den grönsaksbaserade charkuteribrickan, den hysteriska bowl-trenden, rå-kakdeg-istället-för-glass-trenden med.

Har ni egna mattrender på instagram som ni älskar, eller för all del som ni älskar att hata? Bring it. Jag är nyfiken i en kaffefylld strut.

/Slaktarn

Sitter här och jagar upp mig över hatet mot matbilder! Ja, det är tröttsamt när feeden på de sociala forum man nyttjar svämmar över av bilder på rostad bröd och eggs benedict. Men tänk om man blir glad av mat? Då kan det väl vara lägligt att både trycka gilla och posta själv. Eller ska man ställa sig till den hånande skaran trots att hela bildarkivet i telefonen är fullt av bilder på olika ramenskålar, ramslökspestoklickar och brunchtallrikar?

För några dagar sedan dök en bild upp på hemgjord hallonglass i en feed nära mig. Det såg precis ut som en mosad hjärna i en glasburk. Tycker att det är fullt relevant att posta en bild på en sådan praktfullt utförd aktivitet, men kanske är det passande att lägga till en bildtext av typen “Titta, jag gjorde glass. Det ser precis ut som en mänsklig hjärna. Men den blev jättegod”. Det värsta är när folk lägger upp matbilder som uppenbart är noggrant arrangerade och kanske till och med har ett sånt där filter på sig som är lite oskarpt i över- och underkant och därmed får allt på bilden att se ut som att det är fotat i en liten dockhusvärld. Och sedan, efter att omsorgsfullt detaljproducerat denna lifestylebild, skriver en bildtext som lyder “ursäkta matbild, men jag måste bara dela med mig av den här grymma lunchen!!!”. Bullshit.

Något som är roligt och som samtidigt spär på självhatet över att man postar matbilder är bloggen amateur food porn has got to stop. Den illustrerar precis vad som är fel med detta hetsiga dokumenterande av vad man proppar i sig. Fast är det verkligen de fula bilderna som är problemet, det är väl för sjutton snarare bilden av att alla äter mat som är så satans piffig hela tiden? Bilder där folk för att gardera sig lägger till “ursäkta matbilden” i tillhörande kommentar. Är det trevligare med vardagsrealism av typen stor slafslig skål med makaroner? Är det bättre med intressant än fint? Ja det har vi väl redan konstaterat. Men är det alltså fult att njuta av det som är fint då?

Det är taskigt att snobba sig mot de som tar matbilder. Förhoppningsvis kan ju de som tar matbilder också vara lite realistiska i sina framställningar av den där maten de tuggar i sig. Typ, skriva att det som ligger på min tallrik är jättegott men det ser ju verkligen ut som en uppkräkt sork på ett hav av sperma. Eller en mosad människohjärna med svarta klumpar i sig. Eller ibland, den finaste egenhändigt hopknåpade prinsesstårta någon skådat. Det måste väl också få vara okej.