Vi må vara oense om mycket, men låt oss enas om detta: den som inte gillar majskolvar förtjänar inte att äta majskolvar. Bäst av allt är ju att slänga dem på grillen, men för den som lever ett grillfritt liv (jag) är ugnen nyckeln till lycka.

Senaste tiden har min approach till majskolvstillagning gått ut på att dela kolvarna (färska är godast, men sånna där förkokta stackare fungerar också utmärkt) i fyra delar, för att sedan täcka dem i en blandning av olja eller smält smör blandat med diverse kryddor. Du kan pensla på, eller hälla alltsammans i en bunke och rumla runt. De placeras sedan på en plåt i en het ugn och plockas ut när de fått lagom med färg, sen är det bara att äta och vara glad.

Nå, man kan inte påstå att det är en speciellt revolutionerande tillagningsmetod, men det som gör det hela beroendeframkallande är smaksättningen: kumminfrön, flingsalt, timjan och cayennepeppar. Tro mig. Det är bra.

/Slaktarn

PS: mer majs-najsness finns att läsa här!

Gamla människor tenderar att försöka mata en med kokta grönsaker. Gärna kokta morötter. De kokar gärna morötterna länge, för länge. Detta har orsakat olika typer av trauman hos många, och de är därför inte intresserade av att koka morötter. Detta är synd. Jag ska nu berätta ett sätt att göra detta på som kommer att så att säga rock your world

1. Hitta några fina morötter. Framåt vårkanten är de ju väldigt gracila.
2. Skala om du behöver, men strunta helst i det. Kanske kommer du undan med att bara skrubba de rena lite.
3. Om morötterna är för tjocka kan du dela de på längden som på bilden. Det viktiga är att alla dina morotsdelar är ungefär i samma tjocklek.
4. Koka morötterna i ordentligt saltat vatten under lock i några minuter. Inte för länge. Tre-fyra minuter räcker.
5. Häll av dina rötter, lägg de på ett litet fat. Ringla över olivolja, finrivet citronskal, lite citronsaft, en nypa flingsalt och en nypa kumminfrön.
6. Insup detta vackra! Och ät upp.

Något annat nämnvärt om dessa rötter är en tossig grej gällande den orangea färgen. Morötter har lika många färger som oss människor. Om inte fler. Vita, gula, orangea, röda, svarta, lila och säkert en massa andra som ingen vet om. De flesta morötter i mataffären är som bekant orangea. Så har det inte alltid varit. Under 1700-talets första hälft började holländska odlare mixtra med den röda moroten för att de var så vansinnigt förtjusta i sin nationalhjälte William III of Orange som är anledningen till att orange är hollands färg nu för tiden. Den orangea moroten är således en politisk rotfrukt då den är en hyllning till ledaren av den holländska kampen för självständighet. Det ni kanske diskutera i mindre grupper när ni ätit upp.

/Slaktarn