Hej hej hemskt mycket hej! Glöm riksdagsdramatiken, dagens stora nyhet är att McDonald’s i Sverige följer upp succén McVegan som kom i slutet av 2017 med ett veganskt happy meal.

Kul, tänkte jag, och visualiserade en miniversion av tidigare nämnda burgare, kanske till och med en skiva lagom klistrig veganost? Hela tilltaget med en växtbaserad variant på happy meal, denna barndomens heligaste av måltider, får naturligtvis A for effort – men tyvärr måste jag bekänna att en viss besvikelse infann sig när det istället för den burgare jag visualiserade visade sig innehålla falafel och dippsås.

Den troligtvis ganska oimponerande och torra falafeln kommer kunna upplevas på samtliga McDonalds från och med den 22 januari. Någon som kan tänka sig att testköra? Jag håller mig i väntan på en mini-McVegan.

Slut på nyhetsrapport.
/Slaktarn

PS. Älskar du McDonalds och vill veta allt om knasiga lokala variationer på deras käk? Vilken tur, den läsningen finns nämligen här!

Liksom för många andra barn var en middag på McDonald’s höjden av lyx för mig och mina syskon. Jag minns mycket tydligt första gången jag stolt deklarerade att jag var redo att lämna happy meal-boxen bakom mig till förmån för Big Mac och Company. Romansen med McDonald’s bestod upp i vuxen ålder, en snabb cheeseburgare här och en nattlig pommes frites med dipsås där. Inte ofta, men likväl återkommande. Men någonstans avtog intresset, kanske var det tre-fyra år sedan, och vår relation rann ut i sanden.

Den får dock alltid ny glöd när jag är utomlands. Det började med första gången jag besökte Paris och upptäckte att ett av inslagen på McDonald’s meny var en macaron. Insikten var självklar, naturligtvis ska det finnas macarons. Vi är ju i Frankrike, och så ordleken på det (även om det bästa kanske hade varit om de hette McArons?). Efter mötet med denna lokala variation på McDonald’s meny har jag med stort intresse samlat på just sådana – de lokala variationerna. Här kommer en lista på rätter som finns eller har funnits på menyer runt om i världen.

1. McFalafel

Som en del i mellanöstern-klustret av rätter (där även McShawarma och McKebab och olika variationer på dessa ingår) introducerades McFalafel på menyerna i Israel 2011. Det blev en stor flopp, och falafelvarianten drogs in efter bara sex månader.

2. McPuff, McSpicy Paneer och McAloo Tikki

Nötkött är som bekant McDonalds stora stjärnprotein, vilket rimmar illa med det indiska klientelet. Därför finns det naturligt ett stort urval av lokala variationer på den indiska menyn, många (för att inte säga de flesta) av dem vegetariska. Bland dessa har vi tillexempel den vegetariska handpizzan McPuff, burgaren McSpicy Paneer, och burgaren McAloo Tikki med panerad biff av potatis och ärtor.

3. Brie nuggets

Exclusive to russia! Det är måhända inte speciellt ryskt, men det är något annat än den gamla vanliga ostnuggeten.

4. McArabia

McArabia är en skapelse med kyckling i pitabröd som dök upp på vissa McDonalds i arabländerna och i Pakistan år 2003 för att ”meet Middle Eastern local taste”. Samma rätt finns på menyer i flera andra länder men under andra namn: exempelvis McOriental i Spanien, Frankrike och Holland, McKebab i Palestina och McTurco i Turkiet.

7. Den mytologiska burgaren McLaks

Det var många år sedan McLaks fans på menyn på norska McDonald’s, men här och var på internet dyker denna burgare fortfarande upp som ett exempel på lokal variation när den är som bäst. Kanske hade McLaks fortfarande funnits på menyn om det inte varit för att den orsakade ett ganska omfattande fall av matförgiftning under sin tid på donken. Trist.

6. Spicy Korean Burger

2017 dök en burgare med namnet Spicy Korean Burger upp på McDonald’s Malaysia, som en del i deras ”discover the world”-kampanj. Svart bröd och kimchi var två av lockbetena.

7. Twisty Pasta-soppa till frukost

Bland frukosträtterna på McDonald’s i Hongkong hittar vi inte bara the usual suspects, utan även soppa med pasta och olika proteintoppings, så som skinka, ägg eller kyckling. Såhär går säljsnacket för varianten med korv and ägg: ”Kick start your day with twisty pasta, fresh grade A eggs from the U.S.A. and sizzling sausage, together with hot chicken or tonkotsu broth and other greens, this breakfast is the perfect start to a perfect day!”

8. McRice

Den här burgaren med ”bröd” av ris hittar man i flera länder i Sydostasien och består av ris, protein, sallad, majonnäs och ost.

9. McLobster

Denna McDonald’s-take på en lobster roll är exklusiv för Kanada och New England. Och inte heller tillgänglig hela tiden, utan dyker upp lite hipp som happ på menyn. Pris runt nio dollar.

10. Yuquitas

Nä nä nä, detta är ingen vanlig gammal pommes frites. Det är yuquitas, och de serveras bland annat på McDonald’s i Costa Rica. Yuquitas dyker upp här och var i Latinamerika, och är en  cassava-motsvarighet till pommes.

Här fick vi ett urval på tio, men det finns många fler att ta upp. Den märkligt namngivna samuraiburgaren som säljs i Thailand tillexempel, eller pommes frites-rätten med choklad och pumpasås som såldes i Japan under halloween. Eller frukosträtten med spam, ägg och ris som är exklusiv för Hawaii. Vi ska dock inte glömma bort att vi i Sverige och Finland sedan ett par månader tillbaka är välsignade med den nya och mycket exklusiva burgaren McVegan! För den som ytterligare vill fördjupa sig i detta fascinerande ämne kan jag tipsa om den här bloggen, där en hängiven snabbmatsätare reser, käkar och dokumenterar.

/Slaktarn

Dags för min matrelaterade stream of conciousness, ett format även kallat veckans samlade intryck. Man skulle kunna säga att det är vinjetten för dig som föredrar plockmat framför trerätterssittning. Denna gång behandlas bland annat MSG-bryderier, provsmakning av McVegan och ett nya snabbmatskoncept signerat Sayan Isaksson. Här kommer godbitarna:

1. Laga mat med MSG

Natriumglutamat, eller MSG (monosodium glutamate) som det ibland benämns, anses av många vara en riktig fulprodukt. Något som används i sopiga produkter för att distrahera från deras brister. MSG är rent ut av farligt, menar vissa. De flesta studier svarar nej gällande det senare, och i främst asiatiska matkulturer är MSG en smakpelare som man tryggt lutar sig mot. Jag har aldrig lagat mat med natriumglutamat, men efter att ha läst på både här och där beslutade jag inhandla en påse av denna kontroversiella kärnvapenbomb till smakförstärkare. Kommande veckor blir testperiod (framförallt är jag väldigt intresserad av vad MSG kan göra med min älskade bloody mary), och sedan följer skriven rapport i detta forum.

2. Finska rågbröd

Glädjen var stor när jag tidigare i veckan upptäckte att dessa finska rågbröd av märket Sinuhe var tillbaka i sortimentet hos min lokala mataffär. De ser inte så spännande ut, men smaken är fantastisk. Dessutom besitter de för min del den magiska kvalitén i något som är starkt förenat med barndom, då min mor var ett hängivet fan.

3. McDonalds nya veganska burgare

Efter höstens testperiod av McVegan i Finska Tampere beslutade McDonalds göra burgaren till fast menyinslag på samtliga restauranger i Finland och Sverige med start 29 december 2017. Det var en smärre evighet sedan jag åt något annat än pommes  på donken, men nyfikenheten på den nya veganska burgaren har drivit mig in i snabbmatsrestaurangens lokaler inte mindre än två gånger senaste veckorna! Burgaren är ganska basic, klassiska inslag utan överraskningar, och med en sojabaserad biff som tagits fram tillsammans med svenska livsmedelsföretaget Anamma. Biffen funkar bra, den är tuggig och matig, och alltsammans har den välbekant kvalmiga McDonaldssmaken som många så tycks ha sörjt förlusten av då de sagt hejdå till köttätandets värld. En bra start, skulle jag vilja påstå. Men jag hoppas att de utvecklar konceptet ytterligare, slänger på lite chipotlemajonnäs och jobbar lite mer med umamihalterna, tillexempel.

4. Och så är semlorna här!

…Och enligt Liselottes hembageri vid Odenplan i Stockholm är de bättre än botox. I vilket avseende är oklart, men de är klart godare. Om jag inte är helt ute och cyklar.

5. Köttfärs i mindre förpackning

Och så en nyhet för alla kött(färs)ätare. Järvsöbaserade företaget Hälsingestintan jobbar enligt ett koncept om ”kött av hög kvalitet med svenskt ursprung”, där god djuromsorg och transparens är i fokus. Nog om själva företaget, det jag vill belysa är att de börjat förpacka sin köttfärsprodukt i mindre förpackningar om 250 gram (brukligt är att köttfärs säljs i förpackningar om 400-500 gram). En strålande idé tycker jag, speciellt som den mindre förpackningen inte innebär något prispåslag så som ofta är fallet. Är man inte så många i hushållet eller helt enkelt vill ha ett incitament att använda mindre kött i sin matlagning, är det en enkel sak att välja denna mindre förpackning snarare än den med dubbel mängd. Naturligtvis kan man frysa in överflödet i större förpackningar, men i åtminstone mitt fall är bortplockande av detta extramoment en typisk faktor som i längden leder till att jag använder mindre kött i matlagningen. Och, i tillexempel fallet köttfärssås, fyller ut med annat såsom linser och grönsaker.

6. Insektsätarscenen i Lejonkungen

Jag såg nyligen om den här scenen i Disneyfilmen Lejonkungen, där Timon och Pumba utbildar Simba i konsten att äta insekter. Och jag påmindes om hur vansinnigt smarrigt jag tyckte att det såg ut som barn! Speciellt skalbaggarna upplevde jag som särskilt aptitliga, med sina juvelfärgade kroppar och krasande ljud. Att se klippet igen fick mig att inse att det sannerligen är i den övre skalan av filmhistoriens alla matscener.

7. Sayan Isakssons nya snabbmatskoncept

Magnus Nilssons korvmoj har varit ett saknat inslag i stockholmsgallerian Ringens foodcourt Teatern sedan den stängde. Sedan åttonde december har dock en annan michelinstjärnebelönad kock tagit över utrymmet, nämligen Sayan Isaksson med konceptet NU. ”Vi tolkar och utmanar välkända snabbmatsikoner som falafel, tacos, floders och bowla. Det vi lagar ska vara en treat både för dina smaklökar och din hälsa. Vi tror på ren njutning” sade Sayan till tidningen White Guide inför öppningen. De lyckosamma omständigheterna att jag befann mig i området och att det råkade vara lunchtid ledde till att jag äntligen fick anledning att ta mig en närmare titt. Enligt rekommendation från den glada individen bakom kassan beställde jag en donburi med spettgrillad kyckling, där basen var en blandning av ris och gryn och där helheten var en sprakande kavalkad av svingoda grejer så som starksaltat gurka, krämigt ägg, sötsyrliga tofu, svart vitlök och något typ av kåltrassel. Andra grejer på menyn var japanfalafel, koreatacos, falska nudlar av grönsaker med mirinlax eller tofu, bulgogi-sliders med oxbringa eller tofu och en take på Ceasarsallad.

Det var allt för denna gång! Skål på er, tack och hej!
/Slaktarn

Under hösten testade McDonalds en ny vegansk burgare på den finska marknaden. Mottagandet ska ha varit översvallande positivt, och den framgångsrika testperioden har resulterat i att menyn på samtliga Svenska och Finska McDonalds utökas permanent med nya burgaren McVegan från och med den 28 december.

McVegan har tagits fram tillsammans med svenska livsmedelsproducenten Anamma, och kommer att ha en biff gjord på sojaprotein toppad med äggfri majonnäs, sallad, lök, saltgurka och tomat. Enligt Anamma själva ”är samarbetet långsiktigt och ger stora möjligheter att utveckla fler nya rätter och smaker”, vilket antyder att det finns planer på att ta upp stafetten mot konkurrenten Max (som ju för tillfället är överlägset bäst när det gäller det vegetariska och veganska burgarsegmentet).

– Vi är fantastiskt stolta över att McDonald´s väljer att bygga sin nya burgare på vegoburgare från Anamma. Det ger fler möjligheten att upptäcka hur gott och enkelt det är att äta veganskt, samtidigt som vi tillsammans minskar klimatavtrycket på vår planet, säger Nina Sandström som är marknadschef på Anamma.

För den som inte kan hålla sig till årsskiftet har Business Insider Nordic har gjort ett smaktest som finns att läsa här. Där är de (spoiler!) mycket positiva. Några andra som är positiva är tidningen Vego, som skriver att den är helt fantastisk: ”Det är en mild kryddning som inte tar över, majonnäsen smakar precis som den ska, de karaktäristiska salta gurkorna (som vi älskar) ger en fin brytning och om du älskar/älskade McFeast så kommer du att älska den här”.

Så här ser ditt nya veganska happy meal ut! Foto av Oliver Pechter för Business Insider Nordic.

Själv har jag i princip slutat äta helt på McDonalds sedan något år tillbaka, mest på grund av att deras vegetariska sortiment varit så undermåligt. En McVegan har alltså absolut potential att locka mig tillbaka in i stekoset, för jag saknar det mer än jag vill erkänna. Nästa steg är förhoppningsvis att introducera en köttfri lite mindre burgare, en sån man kan slänga i sig kvickt och för en billig penning, motsvarande tillexempel cheeseburgaren. Den som lever får se.

Frågan är nu när Burger King ska vakna till liv ur sin undermåliga vego-dvala…

/Slaktarn

Hej på er. Jag har legat i sängen i några dagar på grund av en ovanligt nasty förkylning. Idag ser jag ljuset i tunneln, jag har varit uppe och skrubbat rent i köket och till och med varit ute på en liten utflykt i närområdet för att inhandla diverse förnödenheter. Imorgon kanske jag kan slå till på lite vildare aktiviteter, vem vet.

Att se friskhetsjuset i förkylningstunneln har också medfört att jag kan använda min hjärna igen! Och kvack, vad många olika viktiga tankar som står i kö för att behandlas. Många av dem har med mat att göra, eftersom det ju tillhör min favoritkategori av saker att tänka på, och som en liten teaser för framtiden och kontroll av vad ni läsare helst vill ta del av för läsning tänkte jag dela med mig av dessa.

1. Det var ju det här med Harry Potter.

Jag har senaste två månaderna (absolut enbart i researchsyfte och inget annat) plöjt igenom samtliga HP-böcker OCH sett samtliga HP-filmer i syfte att kunna göra en så utförlig analys av HP-världens gastronomiska aspekter det bara går, och i förlängningen dela med mig av mina lärdomar i detta forum. Det enda positiva jag har att säga om senaste dagarnas sjukdom är att det möjliggjorde att slå spiken i kistan på detta projekt, jag såg nämligen de sista två filmerna igår. Yes! Jag har förstått på era uppmuntrande kommentarer att det inte bara är jag som går igång på det här, och jag vill bara säga: det är på G. Tålamod!

2. Fikonträdens hemlighet

Fikon är en frukt som har en stor och hängiven fanbase – men jag tror knappast att gemene fikonlover känner till dess mörka och häpnadsväckande hemlighet! Det gjorde inte jag heller, tills imorse, när jag av ren slump snubblade över en text på ämnet. Det visar sig nämligen att processen från blomma till frukt är riktigt sjuk i just fikonets fall. Mer om detta i ett kommande blogginlägg (som förmodligen mer kommer likna en synopsis till en science fiction-rulle än ett mysigt livsstilskåseri).

3. Maten som ska göra en vacker

Norstedts förlag gav nyligen ut en bok som heter Beautyfood. Den beskrivs såhär: ”Går det att äta sig snyggare? Finns nyckeln till strålande hy, starkare naglar och glansigare hår på tallriken? Kan vi, med helt vanliga råvaror, montera upp en stoppskylt mot rynkor, plitor och grånande hår? Ja! enligt skönhets- och hälsoredaktören Maria Ahlgren. I en modern, effektiv skönhetsrutin är kastrullen lika viktig som krämburken.”

Det där med att man så att säga är vad man äter kommer ju knappast som en chock, men att bläddra i den här boken genererade minnen av tiden då min ansikshud var allt annat än finnfri och slät som en babyrumpa. Jag testade allt – krämer, syror, tabletter, huskurer, självspäkning, kokosolja, läkarbesök… och naturligtvis precis det som boken handlar om, nämligen att äta saker som mirakulöst skulle förvandla det skrovliga och röda till slätt och strålande. Min resa att äta mig acnefri involverade en mängd olika intag, det ena mer orimligt än den andra, och slutade med en gigantisk burk svindyrt vitaminpulver jag i ett ögonblick av panikartad desperation beställt från USA. Det blev varken någon beauty eller någon food att tala om.

Känner att det finns mer att säga på ämnet ”beautyfood” – har du egna upplevelser, positiva som negativa – får du gärna dela med dig via mail (julia.gummesson@nojesguiden.se) eller i kommentarerna. Så kan vi snacka om det allihopa! Tillsammans!

4. Vilken värd-typ är du?

Att bjuda hem folk och utfodra dem är bland det bästa jag vet. Att vara ”värd” innebär dock en uppsättning ställningstaganden, hur liten eller stor affär man än vill göra av det här med att bjuda hem folk. Ju fler middagar hos andra jag går på desto mer medveten blir jag om min egen approach, och alla upptäckter jag gör om mig själv i det avseendet är långt ifrån smickrande. Till exempel hatar jag knytkalas, åtminstone om det inte sker under extremt kontrollerade former, och jag avskyr att ”mötas upp och handla” när jag ska hem till någon på middag (tycker överhuvudtaget inte om att gå i butiker i sällskap av andra, sen finns det ju ett element av att så att säga bli snuvad på konfekten – jag gick ju hem till dig på middag för att slippa handla och laga mat?! osv). Nå, många tankar som ni hör. En vacker dag inte allt för långt bort ska jag skriva ner samtliga.

5. Några temamiddagar jag längtar efter att utsätta andra för

• McDonalds-middagen
  En middag värdig alla vuxna barn out there. Förrätt, varmrätt och efterrätt, alltsammans hemlagade versioner av McDonalds-klassiker. Typ såhär: förrätt i form av hemlagade chilicheese med olika dipsåser, varmrätten blir naturligtvis utformad som Happy Meal med tillhörande leksak och skulle kunna bestå av en McBean (har precis upptäckt ett enastående bönburgarrecept) med pommes frites och passande dryck, och efterrätten små individuella fyrkantiga pajer i smördeg (de här tillexempel, med fyllning av jordgubb och rabarber). Alltsammans förstås levererat enligt McDonaldsmodellen – brickor med tillhörande informativt underläggspapper på, sugrör och pappersomslag. Längtar så jag nästan spricker.
• Dalí-middagen!
  Jag gick igenom första halvan av Salvador och hans hustru Galas oerhört excentriska tegelsten till kokbok Les diners de Gala i det här inlägget. Tänk att få ta sina gäster (som ej bör vara för kinkigt lagda) med storm med rätter som Afroditepuré, kräftor på en bädd av hetlevrade martyrer och snigelsaltimbocca? Några som redan gjort slag i saken är Erik Galli och Martin Persson från tidningen Bon, och deras upplevelse finns dokumenterad i text och bild här. Läs!
• Drömmen om en helt monokrom måltid består, egentligen sjukt att det aldrig blivit av.

Bubblare: människor som luktar tryffel fast de inte ätit tryffel. Hur sjutton kan det komma sig? Finns det någon märklig vetenskaplig anledning till att det skulle kunna hända? (spoiler: ja)

Som sagt, så mycket kul i hjärnan just nu! Vad ska vi avhandla först?

Er ständigt kunskapstörstande och mathungrige,
/Slaktarn