Höst!

Fråga: Vilka svenska råvaror finns det gott om på hösten?
Svar: Palsternacka och äpple! Let’s make a soup!

Soppan i fråga är en sammetslen historia i en färg som säkert hade fungerat bra som väggkulör om målet är att känna sig riktigt lugn och harmonisk. Nyckeln till lycka med den här soppan är att rosta allt innan, det tar fram det bästa i både palsternackan och äpplena. Och, förstås, att äta två riktigt stora mackor med extralagrad prästost på till.

Att soppa är på tapeten betyder också att jag inte kan hålla mig från att involvera The soup nazi från Seinfeld. Huruvida just det här receptet skulle vara honom värdigt kan jag bara spekulera i, men får du till kryddningen rätt finns det goda chanser. Jaja, bara snack och ingen verkstad än så länge. Vi kör igång.

För 6 portioner
Runt 800 gram palsternackor
Ett par svenska äpplen, ta vilka du vill, men jag föredrar något syrligt och grönt här
Olivolja
Salt
En stor potatis
Ett glas vitt vin
1,5 liter grönsaks- eller kycklingbuljong
1 dl vispgrädde
Cayennepeppar

1. Skala palsternackorna och dela i bitar. Jag brukar försöka ta bort så ”grunt” och lite av skalt som möjligt, det är nämligen där mycket av smaken sitter. Skala dina äpplen, kärna ur och dela i likartade bitar. Lägg ut på en plåt, ringla över salt och olivolja, och rosta i ugnen på 175 grader i 15-20 minuter eller tills de är mjuka och gyllene.
2. Häll ner äpplen och palsternackor tillsammans med din skalade och tärnade potatis i en stor kastrull och fyll på med vin och buljong. Låt koka upp, och sänk sedan värmen till låg/medium så att det kan st och bubbla i tjugo minuter.
3. Använd stavmixer för att mixa allt sammans slätt (kannmizer eller matberedare går förstås också bra, men är lite mer messy). Vi vill ha det riktigt slätt, så inget slappande med det här momentet! Annars blir det straffrunda med en finmaskig sil, och det gillar ingen. Häll tillbaka i kastrullen och tillsätt grädde, rör om ordentligt. Späd eventuellt med mer vatten/buljong om konsistensen känns för tjock.
4. Vi har redan saltat en gång, och buljongen är vanligtvis också lite salt. Med den här soppan är det viktigt att det blir helt rätt med saltet, annars känns den bara som en konstig lite misslyckad efterrätt. Genom att inte lägga till ytterligare salt tidigare har du nu all chans i världen att få till det! Testa dig fram med lite i taget. Dessutom, för extra effekt: cayennepeppar! Inte mycket, en knivsudd räcker, men även här måste du ta ansvar själv och smaka dig fram.
5. En sån här sassy lady till soppa behöver de rätta accessoarerna. I det här fallet tycker jag att de är brödkrutonger, krasse och din bästa svingoda gräsiga olivolja, men de skulle lika gärna kunna vara något salt så som bacon eller blåmögelost. Vi har alla våra preferenser.

Jag åt min soppa till middag igår medan jag såg en film om en snubbe som tyckte att hans liv förlorat sin mening och som löste detta genom att bli vårdare till en rulstolsburen tonåring med muskeldystrofi. De tyckte illa om varandra först, men sen blev de kompisar och genomförde en massa aktiviteter som för den unga killen förmodligen var mycket farofyllda, men som på grund av att det var en film naturligtvis gick jättebra, och bådas liv blev bättre efteråt. Hur många filmer på exakt samma tema finns det egentligen? Jag kan komma på två till på rak arm, båda från de senaste åren. Herregud. Nåväl, poängen: Ät som huvudrätt, men jag misstänker att den här soppan också gör sig alldeles ypperligt som förrätt! Kanske till och med bättre!

Tack och bock,
/Slaktarn