Påsk! Ägg! Och ännu mer bestämt: djävulsägg! Det är vad jag vill tala om idag. För jäklar vad gott det kan vara, och jäklar vad man hinner glömma det innan ännu en djävulsägg-vänlig högtid att dyka upp. Lyckligtvis är jag här för att påminna dig.

Att koka ägg, skopa ur dess gulor, mosa ihop dessa med någon smaksättning och sedan spritsa tillbaka det hela i ägghalvans konkavitet kan man utan dåligt samvete beskriva som retropjåskigt, men som Nigella Lawson beskriver det i någon av sina senaste böcker: ”There’s not much that can get me squeezing a fancy-nozzled icing bag, but I can’t get enough of these – and nor can those I make them for. Yes, they are retro, but they are no culinary exercise in irony.” Det är alltså bara att lägga prestigen åt sidan åt hänge sig.

Att de fått namnet djävulsägg beror på att smaksättningen i en klassisk variant bör dra åt det heta hållet, allt som oftast i form av paprikapulver, tabasco, chili eller stark senap. I ovan nämnda Nigella-recept använder hon lite av varje: till gulorna av tolv hårdkokta ägg adderas 4 teskedar majonnäs, 1-2 teskedar engelsk senap, 1/4 tesked paprikapulver, 1 tesked flingsalt, några droppar tabasco och en skvätt hett vatten att konsistensreglera med. Allt mosas ihop, spritsas tillbaka i äggulelösa ägghalvorna och det hela avslutas med lite extra paprikapulver och finhackad gräslök. Ja jag lägger skamlöst in en bild från boken så att ni förstår vad det handlar om.

Deviled Eggs från At My Table. Foto av Jonathan Lovekin.

Kan du inte komma över känslan av det förgångna som svävar över dessa spritsfest till äggrätt så finns det en konkurrerande och mindre pysslig väg att gå. För även om det inte är svårt att göra djävulsägg så är det många steg. Och alla människor gillar inte många steg i köket. Latmaskens lösning: koka de små rackarna tills gulan har halvrinnig konsistens (sex och en halv minut brukar vara bra) och gör sedan detta: halvera och lägg upp på ett fat. Japp. Boom. Sedan är det bara att gå loss på halvorna med den smaksättning du behagar: chiliflakes, rostad lök, färska örter, en skur furikake, tunt skivad gravad lax, pepparrotsriv, ja vad vet jag! Vad tusan du vill!

Kokta ägg med perfekt smetig gula ur Bon Appetit. Redo att smaksättas med vad 17 du vill!

Nog med äggråd för idag – se bara till att välja dem med omsorg, så här inför årets stora äggiga helg. Och missa ej chansen att laga djävulsägg, de förtjänar både omsorg och en plats på bordet till påsk (och egentligen ganska många andra dagar på året också).

/Slaktarn

PS: Hatar du djävulsägg och vill ha tips på andra äggigheter att äggna (hehe) dig åt i påsk? Tryck här! Så kommer allt äggigt jag skrivit fram!

Skärtorsdagen är dagen då alla häxor har kick-off för den årliga Blåkullakonferensen. Här kommer en rätt som passar bra för dem att äta när det är dags att ta lunchpaus.

Det rör sig om en sallad på lågtempad lax med blodapelsin, vattenkrasse och brynt smör. Varken bättre eller sämre. Jag lade till skivad kokt mandelpotatis här, men det gör man ju som man vill. Ingen kommer att bränna dig på bål om du struntar i det.

1. Börja med laxen. Ta skinnet av en laxsida (hur mycket får du faktiskt avgöra själv, jag kan ju inte veta hur många ni är och hur mycket var och en tänker trycka i sig) och ringla över olivolja, flingsalt, svartpeppar och rivet skal av blodapelsin. Stick en stektermometer i mitten av den fetaste delen, och kör in i ugnen på knappt hundra grader tills termometern visar 40-45 graders innertemperatur. Ta ut, ställ åt sidan.

2. Nu är det dags för blodapelsinen att äntra scenen. Skär skalet av så många du vill (Jag tycker att i alla fall två per person är rimligt, de brukar vara ganska små), och skiva upp så att du får fräsiga små rundlar.

3. Välj ut ett stort platt serveringsfat och lägg ut apelsinen. Skiva den eventuella potatisen och lägg till den, nyp av en bunt vattenkrasse och strö över, och så tar du fram laxen och delar den med händerna eller ett par gafflar i flikiga ojämna bitar (snyggare än att bara gå lös med kniven).

4. Dags att bryna lite smör. Skär en rejäl smörklick och se på medan den smälter, bubblar upp och långsamt förvandlas i färg. När det slutat bubbla och en nötig arom uppstår är smöret redo: ringla det över din sallad.

5. Finishen! Som en gammal rysk dam min mamma kände förr brukade säga: det finns inga fula flickor, bara lata. Det gäller i rätt stor utsträckning även maträtter. Detta betyder att du avslutar med lite extra pynt: en skur solroskärnor (inte bara snygga, de har bra crunch också), extra flingsalt, mer nymald svartpeppar. Sen är det bara att hugga in.

Glad påsk på er, era kärringar.
/Slaktarn

PS. På påsken gillar många att äta ägg. Klicka här så kommer du till en ägg-text jag håller särskilt kär.

Hej alla. Det är som ni säkert vet påsk. En högtid då man funderar över jesus, ägg och tulpaner.

Jag tänkte fira påsken med att måla om i köket och till kvällen ta mig ett glas rött. Utöver det kommer jag också att laga till en liten maträtt som innehåller glasnudlar, broccoli och ganska mycket shiitakesvamp. Kanske inte så högtidsmässigt, men vill en åt sådant rekommenderar jag valfri annan matblogg.

Här är en bild på äggrulle, något som var hyfsat populärt under åttiotalet, för att ytterligare öka på påskkänslan.

/Slaktarn

Four eggs on a plate av Lucien Freud

Hörrni! Det är påsk. Det betyder för vissa att man samlas i blåkulla och har gruppsex med djävulen och för andra att man myser med familjen och äter godis. För er som läser den här bloggen betyder det utbildning om ägg.

Jag bläddrade lite i min favoritbok Smaklexikon av Niki Segnit och kom över följande intressanta stycke:

“Ägg och kyckling: Konstigare kombination än man kan tro. Kommer du på något västerländskt recept med bägge ingredienserna? Kycklingomelett, möjligen. Men blir du sugen på det? Kanske finns det en inbyggd kulturell motvilja mot att servera föräldrar och avkomma tillsammans. Det asiatiska köket saknar sådana hämningar. I Kina knäcker man ägg i kycklingsoppa, stekt ris och i kycklingrisgröt. I Japan finns en risrätt som heter oyakodon, “mor och barn”, kyckling, ägg och salladslök som sjuds i en blandning av soja, dashi och mirin, och serveras på risbädd. Paul Simon lär ha inspirerats till titeln Mother and Child Reunion av en kinesisk restaurangmeny i New York.”

Nej, vi får väl alla medge att det är en ganska stor aning avtändande. I det judiska köket är det strikt nej till att koka killingen i sin modersmjölk. En vän till mig avslöjade sin morbida önskedröm om att någon gång skapa en middag helt baserad på djur-i-djurprincipen (tänk typ: ett ägg i en vaktel i en höna i en gås – paus för äcklade miner och förvirring). Där har vi en västerlänning utan kulturell motvilja mot att servera förälder och avkomma tillsammans.

Glad påsk!
/Slaktarn