Nu tänker jag berätta om tre saker jag aldrig riktigt förstått. En av dem rör mat, så därför känns det relevant att ta upp här, även om jag inser att det är på håret.

1. Potpurri
Ibland läser jag böcker, och då har det hänt att ordet potpurri dyker upp. Då inte i meningen mix av ”många olika saker”, utan mer handfast, ungefär ”små skålar med potpurri”. Vad är potpurri? Jag har förstått att det rör sig om torkade saker som kanske… är till för doft? Kan det vara så? Nu ska jag googla och för en gångs skull lära mig vad det är. Okej. När jag skriver in det i sökrutan föreslår den: Potpurri lavendel, potpurri ikea, potpurri shop. Jag verkar vara på god väg. Så här står det i alla fall: Potpurri (av franska pot pourri, ”rutten kruka”) var ursprungligen en skämtsam benämning på en maträtt tillredd av en blandning av gamla matrester för att ta vara på dessa. Och det var ju faktiskt ganska kul?! Jag är glad att jag äntligen googlat detta.

2. Anna Maria Corazza Bildt
När jag var barn trodde jag att Anna Maria Corazza Bildt var en sagofigur, och jag har insett att jag nog fortfarande gör det. Jag får inte upp ett smack i skallen när jag försöker frammana bilden av henne. Det verkar inte ha nått fram någon mer information sedan jag trodde att hon var en tecknad figur i röda kläder, säkert för att sagofigursversionen är roligare än verkligheten. Nu ska jag googla i alla fall. Åh nej, så här står det: Anna Maria Corazza Bildt, född 10 mars 1963 i Rom i Italien, är en italiensk-svensk politiker, entreprenör samt tidigare diplomat och tennisspelare. Sedan 2009 är hon en av Sveriges ledamöter i Europaparlamentet. Kan konstatera tre saker: Hon har enligt bildgooglingen oftast blå kläder, vi fyller år samma dag, och jag skäms ganska mycket för att jag inte har begripit att hon sitter i Europaparlamentet.

3. Pomerans
Den här tiden på året är ju rent ut sagt förjävlig, i alla fall om man som jag känner motvilja för att bekanta sig med pomerans. Jag vill aldrig ha något med pomerans att göra! Jag vet inte vad det är, men det dyker upp ibland i olika matsammanhang och varje gång jag ser ordet tänker jag bara att jag hellre tuggar av mig armen än använder något som kallas pomerans. Jag kan inte motivera den här känslan bättre än så, men nu ska jag i alla fall tvinga mig till upplysning, för den egentligen enda bilden som dyker upp i mitt sinne när jag tänker på pomerans är små orangea remsor. Det verkar inte helt lösryckt, för enligt wikipedia är pomerans tydligen en sur och bitter apelsin. Kul för den.

Det var allt. Återkommer senare under dagen med ett recept på cheesecake! Här blandar vi hej vilt, som ni vet.

/Slaktarn