Många är livets ensamma luncher, och av varierande kvalitet. Ibland äts de ute med åtta kacklande tanter vid bordet intill, ibland hemma vid skrivbordet med datorn som sällskap.

Somliga tycker att det är tråkigt att äta på tu man hand och ser ingen mening i att göra det till något kvalitativt. De kanske utsätter de sig för det fruktansvärda i att äta en lunch enligt något slags frukostmanér, kokar ett ägg som de skalar och trycker i sig stående vid diskbänken, en skål yoghurt eller en ledsen limpmacka. Nej, lunch är något att se fram emot. Det är ett delmål, och när du tagit dig över delmålet är du ännu närmare målet, det vill säga middagen. Livet är trots allt bara en oändlig rad av måltider som ska ätas upp och skitas ut, så varför inte göra det med lite stil?

Ett exempel hur det skulle kunna gå till är den här rätten på sobanudlar och brysselkål med tamarind, vitlök och sesamfrön. Den är snabblagad, den är värdig, den är du. Och, hör på den här bonusen: den gör sig alldeles utmärkt som matlåda.

1. Rensa och halvera ett gäng brysselkål, så många du anser dig behöva för att bli lycklig och mätt. Skala och skiva en stor vitlöksklyfta. Hetta upp lite neutral olja i en panna och lägg i brysselkålen, och när de börjar ta fin färg lägger du i vitlöken. Var försiktig så att den inte bränns.

2. Koka upp vatten med lite salt i en kastrull. Häll i dina sobanudlar, som för den som inte begripit det är en slags japansk nudel tillverkad på bovete, återigen så mycket du anser dig behöva för att bli mätt. Koka enligt anvisningarna på paketet, häll av och spola direkt med kallt vatten så att tillagningen avstannar. Ställ åt sidan.

Två jättegoda vänner: sobanudlar och tamarind

3. Nu till tamarinden: det går att köpa som en sirap, eller som en slags kaka som liknar kletig toffee. Den senare kan lösas upp i hett vatten innan användning. Ställ din brysselkålspanna på medel/hög temperatur och häll i ett par matskedar tamarind, ett par matskedar japansk ljus soja, en tesked honung och en tesked risvinäger. Rör runt och låt bubbla upp. Tamarind har en syrlig djup smak, mycket god men viktig att balansera upp – smaka och kolla salthalt och sötma, addera mer soja och honung om nödvändigt.

4. Ta pannan av värmen och ös i dina nudlar tillsammans med runt en tesked sesamolja. Blanda väl, lägg upp på lämplig tallrik, strö över rostade sesamfrön.

Den här rätten funkar mycket bra ljummen, men faktiskt lika bra kall. Lägger man till ett protein, tofu eller en bit lax, så blir det dessutom en utmärkt middag. Du gör som du vill och så är det inget mer med det.

/Slaktarn

Kära människor. Som jag nämnt en gång tidigare arbetar jag ibland i ett skolkök. Ett sådant skolkök som är lite mer ambitiöst, ett sånt som har sjutton olika sallader varje dag. Ett sånt som rostar butternutpumpa i ugnen och serverar med citronvinägrette. Det är kul. Jag vet inte så mycket om barn och deras matvanor, men när jag jobbar där lär jag mig bit för bit. Jag lär mig att sweet chilisås är den nya ketchupen, och att barn älskar stekt potatis. Och så lär jag mig att de älskar lax.

Exempel: Jag ägnar mig åt att fylla på någon grej som tagit slut. Två flickor som går i tvåan dyker upp och ska äta lunch.

Person 1: Vad är det där!
Person 2: Det är fisk!
Person 1: Jaha fiskgryta! Jag älskar fiskgryta jag ska ta det.
Person 2: Jag med fast jag älskar lax mer än sån här fisk.
Person 1: Jag älskar lax.
Person 2: Mmmm jag vill ha det!

Även vuxna verkar älska lax. I början av 2015 publicerade livsmedelsverket en lista över de tio mest populära livsmedlen i Sverige. Vår gode vän laxen kom på plats nummer tre. Även jag älskar förstås lax, då jag är (en fiskätande) människa. Jag älskar att den är så fet och go. Och så älskar jag den för att den är så god damn mångsidig.

Jag tänkte nu öppna ännu en dörr för visa laxens oändliga repertoar.

Igår lagade jag en rätt som är ett återkommande inslag i middagsrepertoaren. Det är lax som marinerats i miso (misopasta uppblandad med lite vatten som man slaskar på sin fisk), för att sedan halstras snabbt som ögat, den ska absolut inte genomstekas, och därefter rullas i rostade sesamfrön. Laxen skärs upp i små sashimiartade bitar som läggs upp på ett stort fat och överöses med mängder av krasse, och så äter man upp allt tillsammans med hoisinsås och någon grönsak man tycker om, och kanske sushiris. Får man över av laxen tycker jag att man ordnar sig en god skål sobanudlar dagen efter, som gärna får innehålla savoykål och buljong med miso. Och så lägger man laxen högst upp.

/Slaktarn

Här sitter jag i min ensamhet, och äter middag framför datorn. Maten är inte mycket att hylla för, den är varken fin eller speciellt intressant. Det är en bit lax som rullat runt i sesamfrön och stekts, tillsammans med ett lass böngroddar som jag hällt lite sås över. Jag har inga illusioner om att detta intresserar er, så jag ska inte dra ut på detta stycke mer än jag redan gjort.

Ölen däremot var riktigt god. Det är en öl från Poppels bryggeri i Mölnlycke, som heter nya världens India pale ale. Helt och hållet min typ av öl, speciellt att dricka ensam när jag har rödkantade trötta ögon som stirrat alldeles för länge på en datorskärm.

Vad är syftet med detta ointressanta detta-åt-jag-till-middag-inlägg då, undrar ni kanske nu?

Jo, det är att tipsa er om något fint jag upptäckt nyligen. Nämligen såser från Arirang. Här är två av dem, som av en slump är det också de enda två jag har hemma.

Arirang är en koreansk familjeägd restaurang på Luntmakargatan i Stockholm, som funnits sedan 1975. Den är mycket populär, inte minst bland vegofölk (jag själv tycker att de hanterar kött på ett alldeles utmärkt sätt och går gärna dit för den sakens skull). Utöver att de serverar förstklassig koreansk mat har de också en rätt intressant historia. Det är en av Stockholms äldsta koreanska restauanger och startades av vänsteroppositionella. På den tiden Sydkorea var en militärdiktatur var det ett politiskt ställningstagande att som sydkorean äta på Arirang. Ambassaden skydde Arirang som pesten, och till och med den sydkoreanska församlingen i Stockholm uppmanade sina medlemmar att inte äta på stället. Istället skulle man på på den regimtrogna Nam Kang, där det enligt ryktet fanns dold inspelningsutrustning i borden. Ambassaden tenderar fortfarande av tradition att lägga sina middagsbokningar på just Nam Kang.

Historielektion åsido vill jag berätta att Arirang lanserat ett sortiment egna såser och tillbehör som kan köpas på bland annat Urban Deli i Stockholm. De är fruktansvärt goda. Min favorit är sojasåsen (mild och kryddstark på samma gång). I min ensammiddag ovan inkorporerades såsen i form av marinad för böngroddarna. Plötsligt gick rätten från att vara deprimerande och smakfattig GI-flört till lyxig stund för mig själv.

/Slaktarn