Hej och välkommen till Jul i en burk, segmentet som gör dig till herre på tillbehörs-täppan! Vi har redan tagit oss an äpplechutney med five spice, och nu har turen kommit till en sprakande het och nästan självlysande röd liten gegga jag valt att kalla för chilisylt. Inspirationen kommer från något jag såg Nigella Lawson göra i ett av sina program, och resultatet är något man med fördel äter till alla de rester som julens fester för med sig. Ordet ”sylt” till trots är detta inget du bör äta som efterrätt: smacka istället en klick överst på en macka med överbliven kalkon och ett par skivor salt bacon, eller använd för att sätta eld i baken på en lunch hopskramlad av några gamla ugnsbakade potatisar, ett gäng kvarglömde brysselkål och ett stekt ägg.

Chilisylt

1. Gå först och handla ett fullkomligt berg av röda chilifrukter (med detta menar jag runt 300 gram). Bara detta kommer att få dig på bättre humör i det kalla vintermörktet. Gå hem och skär stjälkarna av dem, och dela i bitar så att du kan mixa dem i en matberedare (jag har ingen, så jag hackade upp allt smått för hand. Använd handskar om du ger dig på detta, med vänlig hälsning en person med en svidande röd jättehand). Ta ut så mycket av kärnorna som du vill, men jag rekommenderar att behålla samtliga i. USP:en med det här fantastiska tillbehöret är trots allt att det är hett. Plocka sedan fram en röd paprika, kärna ur och ge samma behandlig som chilifrukterna.

2. Ös ner alltsammans i en kastrull tillsammans med en kanelstång, en hel vitlöksklyfta, ett lagerblad och en stor nypa salt. Häll i runt 2,5 dl äpple- eller rödvinsvinäger, en deciliter vatten och fyra deciliter syltsocker. Det är viktigt att det är just syltsocker och inte vanligt socker – syltsockret innehåller fruktpektin som får det hela att tjockna när det svalnar. Utan det, ingen sylt.

3. Låt bubbla upp, och koka sedan på låg/medel värme i trettio minuter. Känns det torrt, ha i en liten slurk vatten. Smaka av och se om du är nöjt med syra/salt/socker-halterna, om ej, lägg till mer och låt bubbla några minuter till. Annars kan du ta din chilisörja av värmen och fiska upp lagerbladet, kanelstången och vitlöksklyftan, och sedan fördela den i steriliserade burkar med tätslutande lock. Ge bort, ät upp, eller använd som julgransdekoration. De är faktiskt tillräckligt stiliga för det.

God sizzeling jul,
/Slaktarn

Fråga: Vad är skillnaden mellan mig och en irriterande kille man är kär i som inte skriver tillbaka?

Svar: Nästan ingen alls. Jag säger också att jag ska återkomma snart, men så skiter jag i det och gör något annat i två dagar.

Nu är väntan över. Jag är här igen, och precis som utlovat har jag en berättelse om cheesecake i bakfickan.

Smakkombinationen jordnötssmör och sylt är så pass amerikansk att båda komponenterna ingick i soldaternas matransioner under andra världskriget, men här i Sverige är det ingen självklar favorit. Jag minns jordnötssmör som en otrolig lyx som barn, det hörde till extrema undantagsfall att en burk Skippy’s uppenbarade sig i kylen där hemma. För en tid sedan satt jag och lyssnade på en konversation mellan barndomskompisar, och den ena berättade drömmande om hur härligt det var att komma hem till vännen, för de hade alltid det mycket åtråvärda jordnötssmöret hemma. ”Ni var en sån där jordnötssmörsfamilj!”, sa han. Vännen såg fundersam ut och blev full i skratt, och berättade att ingen i familjen någonsin åt jordnötssmör, det var bara föräldrarna som hade fått för sig att barnen älskade det. Eftersom att burken tog slut varje gång det kom hem vänner så köpte de hela tiden nytt, i tron om att deras två söner var stormförtjusta i den bruna nötgeggan, när det i själva verket var de parasiterande vännerna som såg till att burken åts upp.

Nu klingar ordet jordnötssmör annorlunda, för det har blivit fitness- och rawfolkets favoritingrediens. Naturligt, högt proteininnehåll och *bra* fett. Jag använder mest jordnötsmör för att göra jordnötsås, men den här gången tänkte jag utanför boxen med råge: jag har bakat en cheesecake med jordnötssmör, toppad med hemgjord jordgubbssylt. Kan du motstå? Nej, du kan ej.

Cheesecake med jordnötsmör och jordgubbsylt

Det här receptet har rötterna i ett Martha Stewart-recept som finns videofierat här, men jag har gjort ett gäng modifikationer för att passa min egen smakpreferens bättre. Fyllningen är rejäl och mäktig, men krämig och liksom silkig på det där sättet som är cheesecakens usp. Jag föredrar att inte göra fyllningen överdrivet söt, men jordgubbstoppingen desto sockrigare.

Botten
6 matskedar smält smör
200 gram digestivekex
En nypa salt

Fyllning
800 gram creeme cheese, typ philadelphia
3 ägg
2 dl krämigt jordnötssmör (de flesta recept kräver den sötade ”ofitnessaktiga” sorten, men jag tog ekologiskt osötat och adderade lite extra socker. Viktigt är dock att du inte tar det som heter chunky, hela grejen med en cheesecake är att allt ska vara silkigt och smooth.)
1,5 dl strösocker
En nypa salt

Topping
500 gram frysta jordgubbar
2,5 – 3 dl socker
En matsked vaniljextrakt eller en halv vaniljstång (om du kämpar med saldot på kontot duger även en tesked vaniljsocker)

Hur gör man då?! Man följer dessa enkla steg:

1. Börja med bottnen. Bryt ner dina digestivekex i en matberedare, häll i smält smör och salt och pulsa tills det ser ut ungefär som blöt sand. Skrapa ur i en ugnsform, jag körde en vanlig rund med avtagbar kant, men en fyrkantig i ungefär samma storlek är inte heller dumt, och påbörja det mycket tillfredställande arbetet med att trycka ut alltsammans med knogarna tills du har en jämnt lager. Du kan trycka upp en bit på kanterna, eller så gör du som jag och låter alltsammans hålla sig på formens botten. Grädda i ugnen på 175 grader i tio minuter.

2. Fyllningen är kul! Och går snabbt. Gör i matberedare eller fortsätt i bunke. Blanda Cream cheese (den bör vara rumstempererad, annars riskerar blandningen att bli grynig) med jordnötssmör, och tillsätt ett ägg i taget medan du blandar runt. Häll i socker och salt, och när allt är lent och välblandat häller du över det i formen med din förgräddade botten. Kör i ugnen på 175 grader i ungefär trettio minuter – håll lite koll på slutet, du vill att den ska vara lite uppuffad men aningen wobbly i mitten när du tar ut den. Vissa säger att man ska stänga av ugnen, öppna luckan och låta kakan svalna i ugnen, och på så vis undviker man att få sprickor upptill. Jag bryr mig då rakt inte om kakor har sprickor i sig, och det tycker jag inte du ska heller. Vi ska ändå hälla en massa jordgubbssörja över den sen. Kakan måste svala helt och hållet innan du äter den! Helst ska den stå i ett dygn innan, men vem har tid för sånt? Två-tre timmar räcker.

3. Jordgubbssylten är en enkel historia: häll alla ingredienser i en kastrull, låt koka upp och rör om, och sänk sedan temperaturen till låg/medium. Låt bubbla på och reduceras till en trög sörja. Häll över din någorlunda jämnt över din cheesecake, ställ undan tills den ”satt” sig.

4. Det går inte att äta hela själv, den här cheesecaken är helt enkelt för stadig, så steg fyra är att bjuda hem massa folk som kan hjälpa dig.

Uppskattar ni bakningstexter som denna? Jag är ju, som den observate läsaren vet, inget jättefan av att baka. Det är lite för precist och kemiaktigt, till skillnad från matlagning där man har mer svängrum för improvisation. Detta har dock inte hindrat mig från att ta fram elvispen ibland: Recept på citronrutor här (by far mitt favoritbakverk!), kärringaktiga men mycket goda nöt- och chokladkakor här, Twin Peaks-ig körsbäspaj här, och världens enklaste (och snabbaste) mandelkakor här.

/Slaktarn

En gång i tiden jobbade jag extra i en liten butik som låg i ett mindre köpcentrum. Butiken sålde bohemiska kläder med virkade detaljer, heminredning och olika gå-bort-presenter, så som stenar med orden ”love” eller ”harmony” inristade i sig, eller doftljus och te i färgglada plåtburkar. Jag minns att det luktade gott därinne på grund av alla doftljus som stod och väntade på att bli sålda, och att jag lyssnade på olika singer/songwriters hela dagarna, för det var de enda skivorna som fanns att välja mellan. För det mesta jobbade jag själv. Om jag behövde gå på toa eller äta lunch eller något i den stilen fick jag alltså skynda mig som bara den, så att det inte skulle dyka upp någon förvirrad kund och undra varför hen befann sig i en obemannad butik.

Vissa dagar glömde jag ta med mig något att äta. Det var inte så smart, för det betydde sju timmar utan näring. Tilltäckligt för att få vem som helst att börja gnaga på möbelkanter. Jag minns speciellt en av dessa dagar, då jag fann räddningen i något oväntat. I butiken fanns en hylla med allehanda gå-bortiga varor till försäljning. En ekologisk verbenatvål i pumpflaska, en äggklocka i emalj, och… sylt. Olika sylter i burkar med handskrivna ettiketter. Plommonsylt med mandel, rabarbersylt med kardemumma, aprikossylt med citron. Sextiotvå kronor. Jag plockade ner en från hyllan och skrev av den på min lön. Nästan en arbetstimme kostade den mig. Jag åt den med sked direkt ur burken. Minns att den var underbart god.

Sylt kan vara underbart gott. Speciellt om man gör den själv. Bonus: du får para ihop precis vilka smaker du känner för. Dessutom har eget syltmakande också en viss effekt på ens självbild – plötsligt känner man sig lite mindre tafatt och lite mer trygg och stabil. Sylt kokar man, vanligtvis. Men nu tänkte jag slå ett slag för att laga sylt i ugnen, för jag läste nyss ett recept på det som gjorde mig peppad som fan. Fördelar: Det är lätt, det stänker inte, smakerna blir mer koncentrerade. Bara gör det.

Rabarbersylt i ugnen med rosenvatten och vanilj

1. Ställ ugnen på 175 grader. Ta fram en ugnsform av modell större. Skala och putsa till ett gäng rabarberstjälkar och hacka i bitar. Total vikt bör vara runt ett kilo.
2. Häll ut rabarbern i ugnsformen tillsammans med en halv urskrapat vaniljstång (den andra halvan kan du trycka ner i en burk strösocker, så har du ett instant vaniljsocker efter något dygn) och 3,5 dl socker. Här måste du gå lite på feeling, mängden socker beror på hur syrliga rabarber du kommit över! Smaka och justera.
3. Rör om ordentligt så att allt blandas, och ställ in i ugnen. Låt alltsammans gå i en och en halv timme, och rör runt lite sisådär var tjugonde minut. När du plockar ut alltsammans ur ugnen igen ska vätskan ha blivit tjock och sirapsartad och rabarbern genommjuk.
4. Häll slutligen ner en skvätt (en matsked?) rosenvatten. Och om du vill, skal från en halv apelsin. Blanda runt.
5. Låt svalna och häll över i en lufttät burk av något slag. Käka upp inom en-två veckor.

Båda bilderna kommer från Saveur, då jag som ni vet får spasmer när jag ska använda en kamera.

Vad ska man göra med sin omsorgsfyllt hopknåpade sylt då? Ja, du kan tillexempel äta den på toast tillsammans med ricotta (som du gör själv om du är riktig övermänniska, som jag) och rostade hasselnötter, eller på något kletigt du tycker om att äta till frukost, som havregrynsgröt eller yoghurt. Möjligheterna = oändliga.

Nu när portalen till den ugnsbakade syltens värld står vidöppen och välkomnar dig kan du börja exprimentera med andra smaker. Jag planterar ett frö med några olika kombos, med ambitionen att du ska frångå pekpinnarna och hitta din egen väg till lycka:

a) Rabarber och jordgubbar och limeskal, och efter att sylten svalnat: färsk mynta
b) Körsbär med vanilj och stora bitar mandel
c) Jordgubbar, citron och gin
d) Eller gör en chutney istället, med aprikoser, gul lök, chiliflingor och krossade korianderfrön?

Jag lämnar er nu till ert öde, med en lyckönskning och en spark i arslet.
/Slaktarn