Förr i tiden var det viktigt för mig vilket te jag drack. Det skulle vara av en viss sort, från ett visst fabrikat, och bryggt enligt vissa särskilda principer. Naturligtvis fanns det även krav på själva koppen, som bör vara av rätt storlek och inte ha för tjocka kanter. Uppfylldes inte mina krav märkte jag direkt att något var fel, och kunde inte njuta av teet. Förr, var det ja. Vilket jävla snobberi, kan jag tänka nu. Men faktum är: alla dessa kriterier kvarstår, men jag har blivit lite mindre rigid i fråga om att det måste vara just min tesort, jag kan nu för tiden nämligen tänka mig att testa både det ena och det andra. Något annat jag släppt på är detta med att det alltid skulle vara lös-te. Idag kan jag gladeligen sträcka mig efter en påse, och måste erkänna att det om man inte brygger stora mängder te varje gång till och med är att föredra (det sparar tid och så vidare).

Nu har Storbrittanniens pås-te-försvarare vaknat till liv i samband med att företaget Yum Cha Drinks lanserat sin nya produkt kallad No more tea bags – helt enkelt ett sätt att brygga sin efterlängtade kopp te utan inblandning av tepåse. På sin hemsida beskriver de produkten som ”liquid instant tea”, detta förpackat i en aerosol-burk som man då alltså ska använda för att fräsa ner en skvätt i sin kopp vatten. ”Makes 20 cups of hotter, tastier tea. No soggy tea bags, no messy leaves and no waiting for your cuppa to brew”, skriver de.

Ni kan föreställa er de teälskande britternas förfäran. Plötslig har den uråldriga debatten kring huruvida det är lös- eller pås-te som gäller bytts ut mot frågan om aerosolburkens vara eller icke vara (spoiler: det verkar luta åt icke vara). Ett ganska starkt argument mot den här nya produkten, vars genomslag alltså än så länge är oklart, är ju miljöaspekten – är det verkligen klokt att byta ut den komposterbara tepåsen mot en rasande miljöovänlig aerosolburk, som till råga på allt inte levererar fler än tjugo färdigbryggda koppar te?

Jag lämnar er att klura på den frågan, där ni ligger och semestrar er i hängmattorna. Själv ska jag ta mig upp ur sängen och brygga mig en god kopp (pås-)te.

/Slaktarn

Fråga: Julia, jag behöver hjälp! Jag ska flytta in i ett veganskt hushåll o har nu inställningen att all min mat kommer bli fri från umami. Ingen mer sardellcreme eller parmesan. Har du några tips för hur en kan spica upp helt icke-animalisk mat? mvh oerfaren (men älskar mat. ÄLSKAR!!!!) /Majken

Svar: Hej Majken. Veganer ja. De är kräsna och petiga, lite som barn. En annan sak de har gemensamt med barn är att de lyckas använda begränsningarna till sin fördel. Barn kan få ett vedträ att bli en kul leksak, och veganer kan dra de mest fantastiska smaker ur riktigt hopplösa fall. Så nej, Majken, du är inte på väg mot umamitorka. Faktiskt kan du med lite målmedvetenhet ha en chans på titeln som The queen of Umami i hushållet! Jag skulle vilja börja med en scen ur mitt liv:

Två personer sitter mitt emot varandra vid ett matbord. De äter spaghetti och köttfärssås. De har stor aptit och njuter av maten.

Person 1: Oj vilken jävla umamibomb detta blev!
Person 2 (rynkar pannan): Va? Jag har aldrig fattat det där med umami. Kommer du ihåg när de hade sån där umamiburgare på Max? Jag tänkte, en sån måste jag ha, men så köpte jag den och det var ju bara en vanlig hamburgare.
Person 1: Tänk på en grillad köttbit, soja eller ketchup. Tre ganska olika saker. Men alla de har en gemensam smak, som gör att det blir mustigt och liksom fyller gommen. Det ilar nästan till på tungan på ett konstigt sätt, man kan känna det! (person 1 sträcker ut tungan och nyper tag i den ganska långt bak med båda händerna)
Person 2: Nej jag fattar inte.
Person 1 (släpper tungan): Nähä.

Alla förstår inte det där med umamin, och det är okej. Jag tänker på umamismak lite som det som gör allt extra gott. Det finns människor som är fysiskt oförmögna att känna denna grundsmak (som egentligen är en aminosyra) och för de personerna är det kanske ingen större sak att lämna grillat kött, sardeller och pata negra bakom sig. Men är man obekant med var man ska leta efter umami i växtriket kan övergången till veganism bli knivig för vissa, och de får extra kämpigt att lämna tillexempel ost bakom sig, medan saker som mjölk och kyckling går hur enkelt som helst. Det finns en tes om att det är just umamin de saknar, utan att fatta det själva. Det ska vi råda bot på här och nu, för moder jord är så fiffig att hon lagt umami i fler av sina skapelser än kossor och ansjovis.

1. Fermenterad mat
Du äter förmodligen mer fermenterat i vardagen än du tror, och just fermenteringsprocessen är toppen för att skruva upp umamihalterna. Smaksätt med soja, tamari, vegansk worchestershiresås, balsamvinäger, umboshiplommon (en japansk smaksättare), surkål, kimchi, miso, vin, öl och tempeh (jag måste erkänna att jag inte vet exakt vad tempeh är, jag kan väl inte veta allt heller. men det finns umami i det i alla fall.)

2. Rostade nötter och fröer
Med betoning på rostade.

3. Tomat och svamp
Svamp är naturligt fullspäckat med umamismak, speciellt champinjon och shiitake. Tomatens kärnor också, framförallt hemodlade tomater i slutet av sommaren. Torkar du svamp eller tomat så blir umamismaken ännu mer koncentrerad. Satsa på ketchup, soltorkade tomater, tomatpuré, torkad svamp och svampbuljong.

4. Grönt te
Jag blir så trött när jag tänker på grönt te. Det är otillfredställande och jag stör mig av någon anledning på att det är ”nyttigt”. Men det är ju gott, det får man ändå säga till dess försvar. Hur som helst finns där lite umami att hämta. Du kan ju göra glass på grönt te tillexempel? Inte så deprimerande som det låter.

5. Umami från havet
Använd alger för att krydda till illvaron. En sallad på kombualger, sesamfrön och sesamolja kanske? Eller en vegansk sushirulle?

6. Vissa kryddor
Rostade kumminfrön, vanligt eller rökt paprikapulver, rosmarin och timjan.

7. Grönsaker och grönsaksbuljong
Många grönsaker har den åtråvärda smaken, vissa mer när de är tillagade. De som toppar i umamihalt är sparris, ärtor, majs, bönor, morötter, sötpotatis, sojabönor, kål och spenat. Rosta rotfrukter i ugnen så får du också din dagliga dos, eller koka en buljong på blekselleri, potatis och lök och använd i såser, grytor och soppor.

Överlag: Torkad, karamelliserat och rostat är umamiboostande. Mångas favoritsmaker tenderar att ha just umami gemensamt, oavsett om man ens vet vad umami är eller hur (och var?!) det känns på tungan. En värld utan umami hur som helst är ingen värld att leva i.

Lycka till!