Under Way Out West hade jag lyxen att få gå på en middag i regi av Lotta Lundgren tillsammans med Coop. Förutom att skriva, laga och lära ut visdomar om mat är ju Lundgren även ansikte utåt och receptmakare för formatet ”4 personer 80 kr” – en serie filmsnuttar där vi får lära oss nya snabba vardagsrecept som inte kostar skjortan.

Coop hade som en av huvudsponsorerna för Way Out West tagit sig an att belysa problemet med matsvinn, och förutom att slå upp en matsvinnrestaurang på området hölls alltså även bland annat denna middag i en behaglig skogsglänta. Formatet var ungefär att Lotta Lundgren lagade mat på de vanligaste svinnråvarorna och vi som var gäster babblade och åt och drack och carpade diem. Här kommer några bilder.

Min rygg med flera

Kvällens kök!

…och kvällens kockar!

Det bjöds på små pizzor med olika goda toppingar, en ravoili som jag funderat mycket över (mer om den strax) och en italiensk marängtårta med glass och bär som bidrog till en mättnad som satte mig ur spel i åtminstone ett par timmar efter intag.

Jo, det här med raviolin. Det var en stor rackare, säg 10 cm i diameter. Vid dissekering framgick att den var fylld med färskost och en perfekt rinnig äggula. Den var vansinnigt god. När jag åt den var jag upptagen med att dricka vin och kackla med de runtomkring. Men dagen efter när jag vaknade med en smulig halväten falafel på nattduksbordet bredvid mig slog det mig: Hur, hur, kunde gulan vara så rinnig?

Olika alternativ har flutit in och ut ur mitt medvetande (och ibland måste man för sin egen självkänslas skull hitta svaret utan att googla). Kan den ha börjat som fryst? Opererades den på något mirakulöst sätt in i efterhand? Inget av mig påhittat svar kändes tillfredställande.

Ravioli med vänner

Detta har alltså gnagt i mig.

Lyckligtvis fick jag så småningom tillfälle att fråga rättens skapare, och det är väl för enkelhetens skull bäst att citera.

”Det är en skitknepig form av ravioli. Grundprincipen är att INTE laga dem till 20 personer. Två, högst fyra, max sex portioner är vad man klarar av, och man bör ha ett kök, inte en foodtruck (det blir starka nära-döden-upplevelser om man envisas). Äggen ska vara väldigt kalla och väldigt färska, så håller gulan stilen. Sen ska du helst baka ut pastadegen i direkt anslutning till att den ska kokas. Koktid max 2 minuter (så pastan måste vara helt färsk). Det är kort sagt ett jävla pill på slak lina men har man enormt gott självförtroende så går det.”

BRA, tänker jag nu, nu har jag pusselbitarna. Men så har man ju känt med andra saker och ändå misslyckats, som att börja träna eller memorera primtal. Det finns inget mer att göra än att testa, så jag avslutar med att säga: fortsättning följer.

Tack för maten och för denna kväll!
/Slaktarn

När Way Out West 2012 tog beslutet att enbart servera vegetarisk mat under festivalen svämmades kommentarsfälten över av arga köttätare som redan hade köpt biljetter och nu kände sig ”lurade”. Inga hamburgare! Hur ska vi bli mätta egentligen, vi måste ju äta! morrades det. När man läste om nyheten i media fick man bilden av att motståndet hos festivalbesökarna var gigantiskt, men i själva verket var reaktionerna mestadels positiva. I backspegeln är det tydligt att beslutet var en framgång. När skiftet till vegetariskt väl förankrats hos festivalpubliken lugnade de arga rösterna ner sig, och efter festivalen konstaterades att Way Out Wests klimatpåverkan reducerats med tjugo procent.

I augusti går Popaganda av stapeln, detta år för första gången i vegetarisk version. Den bakomliggande tanken är att minska festivalens klimatpåverkan och värna om miljön.

— För oss i Föreningen Popaganda tycker vi helt ärligt inte att det är en så stor grej. Med tanke på vilket högkvalitativt matutbud vi som vanligt kommer att leverera – och vilka miljömässiga steg vi tar, känns det helt enkelt självklart. I föreningen är vi typ redan åttio procent vegetarianer, så på sätt och vis är detta en bättre spegling än någonsin av vår hållning till vegetariskt matutbud, säger Simon Ahlgren som är projektledare för festivalen.

På den elektroniska musikfestivalen Into The Valley är man också noga med vilken mat man serverar. Men till skillnad från Popaganda kommer de inte att följa i de fotspår Way Out West trampade upp för tre år sedan. Här satsas det på att ”erbjuda stor variation av mat och dryck”, och det gör de, liksom föregående år, genom att samarbeta med Glad Stad och bygga upp en food court av food trucks.

— Vi har tittat på vilka som är ’hetast’ just nu och valt eftertraktade food trucks för att erbjuda mat som folk verkligen vill ha. Vi vill erbjuda en stor bredd och har mat från hela världen. Ur både miljösynpunkt, och för att tillfredställa veganer i större mån, kommer vi också se till att alla food trucks har minst ett vegetariskt alternativ. Veganska valmöjligheter finns givetvis också, säger Pauline Jönsson på Glad Stad.

Inte hela vägen, men en liten bit. Att musikfestivalerna en efter en övergår till den gröna sidan är naturligtvis positivt, men cynikern skulle nog rynka pannan och påpeka PR-vinkeln – att servera vegetariskt på en festival i syftet att minska miljöpåverkan är endast en droppe i havet när man ser till helhetsbilden, men det skräller högt i media. Liten ansträngning, stor image booster – och poäng att plocka hos en medveten publik. Men cynikerns surmulna tankar åsido är att göra vegetariskt till norm snarare än undantag inte bara en PR-fjäder i hatten som gör enskilda festivaler mer sympatiska, utan en vinst för alla. Vi får väl se vilken festival som är nästa att stryka kött från menyn.

/Slaktarn