Härom veckan råkade jag ut för det olyckliga egenhändigt gjorda antagandet att jag klarade av att äta mycket starkare mat än vad jag egentligen kunde. Det är alltid lite skämmigt, det där när man ringer sitt lokala hämtmatställe kategori thai och självsäkert lägger en beställning som märkts med tre chilifrukter, för att sedan bli svettig och börja pipa som en gammeldags tekokare när man försöker få i sig maten.
Vad gör man då, när man finner sig i den akut chilistarka och lite förnedrande situationen? Man kryper till korset, skyndar sig till kylskåpet och lokaliserar någon typ av yoghurt. Yoghurten jag hade hemma var nyinköpt och oöppnad, och av varumärket Järna Mejeri. Det var första gången jag provade den. Jag har inte precis gått runt och sett fram emot dagen då jag kommer att säga att en yoghurt knockade mig, det antyder ju att ens tröskel för att bli knockad av något är mycket låg och/eller att man inte har så mycket action i sin vardag, men här är den alltså: Jag är knockad av en yoghurt. Det är den godaste yoghurt jag snubblat över i hela mitt ändå relativt yoghurtfyllda liv.
Järna Mejeri lade verksamheten på is för tre år sedan, då deras ladugård mycket tragiskt brann ner i vad som då rubricerades som mordbrand. Runt sjuttio kor och kalvar dog, och både mejeri och ladugård försvann i branden. Nu är de igång och producerar igen i sitt nybyggda mejeri, och alla produkter tillverkas av mjölk från de närliggande gårdarna Nibble, Yttereneby, Sörbro och Ullberga.
Mitt första möte med Järnayoghurten må ha varit lite osnyggt, men inte gör det den desto mindre god. Har du tjugosex spänn över kan du ju testa själv.
/Slaktarn
