Ja, i fredags åkte jag alltså till Götet för att spela skivor på invigningen av Storans uteservering:

Det var kul men så svining kallt att efter att det sponsrade eventbubblet tagit slut gick de flesta av minglarna. Där stor jag vid spelarna och hackade tänder och skakade i hela kroppen och insåg att jag hade ca två timmar kvar att spela, men till min hjälp hade jag det här tappra gänget som var bland de peppigaste människorna jag träffat i år. De dansade, sjöng med, vevade med armarna och attackerade med ”men du måste bara testa min parfyym!!!” *sprut, sprut*. Dessutom var de riktigt bra på låttexter vilket inte är helt vanligt, speciellt killen i jeansjacka som kunde mima nästan hela Thin Lizzys Dancing in the Moonlight.

Efteråt skulle jag möta upp mina två bäztisar Linda och Malmen och gå ut vidare i Göteborgsnatten, men jag var så frusen, trött och ömklig att vi gick hem till Linda och lade oss i soffan och tittade på Jerry Springer istället. Kolla dem bebiströtta ögonen!

Morgonen efter var vi alla piggare och ägnade oss en av våra favoritsysslor: Melodikryssetfrukost. Linda plockade fram weinerbröd, muffins och maränger som hon bara råkade ha hemma. Ingen annan jag känner ”bara råkar” ha sånt hemma. Och ja, både muffinsarna och marängerna var hembakta..

1995 var Linda i UVVESA och handlade på en riktig Disney-butik <3

Morgondans..

Sen började vi dra fram hattar, läppstift, änkeklänningar och sjalar medan vi lyssnade på Ella Fitzgerald innan det var dags för en riktig Majornadag.

Det var ju Göteborgsvarvet i hela stan så Malmen och Linda peppade bäst de kunde när de hittade ett band som spelade lite najsa visor på dragspel.

Sen firade vi löparnas idrottsliga prestationer genom att gå till Triumfglass precis som alla andra Majornakids som inte heller sprang.

Räknas gunga som motion?

I Majorna finns ca en driljard platser som är oupptäckta för oss som bara uppskattar graffitin och inte själva målar den. Det spelar ingen större roll hur många gånger vi tar de här långa dagspromenaderna i området, ändå hittar vi alltid nytt.

På kvällen gick vi till Lindas och min favoritrestaurang, Yammi på Andra långgatan. Hit går vi så ofta att det vore genant att erkänna hur ofta och varendaste gång sitter vi och lusläser menyn som om vi någonsin skulle beställa något annat än våra två favoriträtter. Alltså Kimchi Ramen byggde denna kropp. I alla fall, på Yammi träffade vi på Elin och Gustav!

Söndagmorgon = Brunch så ofta och mycket det går. Och allra göttigast blir de i Göteborg. Linda gick upp lite tidigare och ”jag ska bara sätta en deg..”

Kolla ankkannan!!!

Mättman!