Ni vet när man ska på en date som man har peppat inför hur länge som helst och sen vaknar på morgonen med en vagel i öget och en solmogen finne på hakan? Och sen när man ska ta på sig kläderna man har planerat i tre veckor så stinker de ingrodd hormonell skräcksvett och eyelinern vägrar bli rak och jämn så man tar en tops och försöker rätta till, men det blir bara mörka fläckar som gör allt värre. Sen när man väl ska hemifrån slår man i tån och börjar gråta så att au naturel-ansiktet man kämpat med i en timme bara rinner av. Och när man väl har skrapat upp sitt självförtroende från golvet och tar sig ut drar man på lite Beyoncé i lurarna och kanske till och med vågar svänga lite extra på höfterna för att *det känns fräscht* och just då när man tror att man klarat sig undan katastrofen råkar man trampa i hundskit.

Det är precis den dagen jag har idag.

Men ändå kul att vara framme!