Igår var jag alltså på utflykt med Malmen på våra cyklar (a.k.a. hingstarna med asagudsnamn jag aldrig minns). Vi promenerade först hela vägen till Djurgården pga jag hade så mycket jag behövde lufta. Ibland är det så skönt att ha en bästis, någon som har känt en i många många år och kan alla vändor redan så att man inte behöver förklara. Sen är det så bra med Malmen att oavsett vad man säger så kan hon alltid se den andra sidan av saken. Det ger perspektiv på problemen och löser upp knutar i ens tankar. Och ja, ibland sätter det en känslomässigt i skiten när man inser att konflikter och problem man har inte alltid är ensidiga, men det handlar ju bara om egoism och stolthet.

Vi hamnade i alla fall på Skansen och tittade på sovande björnar, lodjur, vargar och järvar som gömde sig. Vi åt himmelska vetekringlor som var så fluffiga att någon borde ha förbjudit dem för länge sedan! Vi cyklade bort mot Rosedals trädgård och undrade vem tusan som har råd att bo i området, vi köpte lakrits som som såg ut som småstenar och tittade på utsikter. Sen kom vi hem till Kungsholmen och åt traditionsenlig middag på Mamas and Tapas.