I dag börjar jag mitt sommarjobb på Sommarlovsmorgon. Jag börjar inte sända förrän nästa vecka vilket är rätt skönt, det är inte ofta jag hoppar in på ett jobb och får en hel vecka på mig att bara gå bredvid och förstå saker i min egen takt.

En sak som däremot ofta händer mig när jag är ny på jobbet är att jag blir artigt trevlig på ett sätt jag knappt känner igen mig själv i. Nästan som att jag hyvlar av mig all min ganska sköna personlighet för att vara så enkel att ha och göra med som möjligt, vill inte vara i vägen, försöka passa in så att alla gillar mig osv. Jag gillar inte det draget hos mig själv alls. Det är mitt sätt att vara nervös. Sen slappnar jag av och blir lite råare och tjötigare, men först måste jag komma över den där kullen av lismande trevlighet. Jag inser ju själv att jag hellre är sån än åt andra hållet. Men ändå, det är som att jag inte vågar vara mig själv från början i vissa sammanhang, trots att jag verkligen gör mig mycket bättre så.

Tavi Gevinson, detta geni som är född -96 sätter fingret på det jag försöker säga: