Att jag skulle tycka så mycket om Barnens Ö, vem hade kunnat ana? Jag skulle hälsa på i två dagar och nu kom jag precis innanför dörren, nästan en vecka senare.. Jag har solat, badat (med bada menar jag hoppa i – klättra upp, hoppa i – klättra upp, hoppa i – klättra upp x 10000000), gått världens läskigaste spökrunda på en övergiven kollogård mitt i natten när det blixtrade och åskade, åkt motorbåt, gått i en fårhage, läst ut 50 Shades of Grey och ätit ca en miljard skorpor med honung på. Men så knackar ju verklighetsjäveln på med räkningar mm. Jag är absolut inte hon som ”njuter av att vara utan internet ett tag”, men att bara vara fokuserad på huruvida jag ska hoppa i vattnet igen eller inte är riktigt fint.

Jag kom hem med två kompisarmband, ett långt fint samtal på temat It get’s better med en 16-åring (medan han knöt ett av mina armband), en driljon myggbett och ett sug i magen efter att jobba på kollo nästa sommar. Eftersom jag fortfarande inte fått min nya telefon efter att den förra blev stulen har jag inte ett enda foto att visa. Men jag lovar att det var hur fint som helst och jag blev så förförd av den där ön att jag åker tillbaka redan imorgon för att gå på fest. Hepp!