På lördagen skulle jag vara konferencier på Kulturkalaset i Göteborg så det var bara att samla ihop spillrorna av mig själv efter Sommarlov-festen och sätta mig på tåget uppåt. Väl framme försökte jag sova bort det värsta av mitt illamående hos min bästa Linda och sen var det bara att måla på mig ett nytt ansikte och vara *härlig*. Banden som spelade var Jonathan Johansson, Caligola och Jävlaranamma. Och så hände det som jag gissar inte ni heller har varit med om tidigare:
När jag skulle presentera det sista bandet stod jag först i kulissen för att kolla av hur många jag skulle säga hej och välkomna till. Typ 3000 pers. Och det är verkligen skrämmande nog. Dessutom hade jag tidigare under kvällen hört om säkerhetsmarkeringarna festivalen har för de olika banden som ska spela och det fanns bara en publik som hade fått den högsta, röda markeringen. Och den publiken stod och skrek framför mig just nu. Men så insåg jag att deras skrik och bröl och skanderande faktiskt var att den helvita publiken gemensamt chantade: UT MED PACKET! UT MED PACKET!
Eeh.. Ja, jag blev faktiskt ganska nervös. Jag smög bort till ljudteknikern och frågade: Vilka är packet? Är jag del av packet, vad menar de? Han visste inte riktigt, men nämnde något om att publiken har ett internskämt med bandet. Åkaaj tänkte jag och insåg att det bara var att köra. Så jag tog sats, knäppte av micken från stativet och bara gick ut på scenen och: Hallå allihopa!!! Först blev det lite tyst, som att de ville veta vad jag skulle säga sen började några dudes längst fram peka på mig och bua. Buandet blev högre och högre och fler och fler anslöt. Till slut hade jag en publik på 3000 pers som buade så högt det kunde mot mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag höjde rösten och försökte berätta färdigt om att området skulle vara öppet efter att bandet hade spelat klart. Det var helt omöjligt, deras buanden överröstade mig totalt och jag kunde inte annat än att le stort, peka med hela handen in mot kulisserna och säga: Varmt välkomna JÄVLARANAMMA!!! Inte fan skulle de få se hur chockad, livrädd och sårad jag var. Aldrig i livet.
Sen klev jag av scenen och försökte hitta en plats bakom bajamajorna att bara andas mig igenom det som nyss hänt. Medan jag står där och försöker reda ut det hela tar bandets första låt slut och då hör jag hur publiken återigen buar så högt de kan och skanderar UT MED PACKET!! Så fattar jag till slut att det här bandet som turnerat runt på studentnationer och bröliga fester i 30 år har en tvärtomgrej med sin publik där de SKA bua och skrika ut dem. Jaha.. så det var inte personligt i alla fall, men jag kände mig verkligen bortgjort. Och fortfarande rätt chockad. Till slut släppte det så klart och när bandet väl spelat klart kom de ut på baksidan av scenen och sa att de inte tänkte köra något extranummer, alltså var det mitt jobb att återigen gå upp på scenen och möta den ölstinna publiken, men den här gången med dåliga nyheter. Jag tog micken och skulle precis ta klivet ut på scen när jag bara slogs av ett stort FAN HELLER! Jag gör det inte. Jag utsätter mig inte för den här skiten igen, hur mycket arbetsmoral jag än har. Så jag satte tillbaka micken i stativet och sa till de som jobbade bakom scenen att ni kan göra det här om ni vill, men jag vägrar. De skrattade lite och sen släckte de scenlamporna och jag traskade hemåt med känslan av att jag nog aldrig igen kommer vara rädd för att stå inför en publik och prata, inte efter att ha varit med om det här.
Asså… på ricko?!
Tung upplevelse…
Att som publik föra sig mot människor som inte har med bandet att göra hör ju till vanligt hyfs. Klart de inte ska bua förrän de har möjlighet att bua åt bandet som det interna skämtet existerar med.
Bra gjort av dig att ta på dig Fuck-no-koftan!
Men! Kunde inte någon förvarnat lite? Typ: ”Det kommer stå 3000 pers och bua ut dig, men det är preciiiiis som det ska va.” Borde ju vara fler som har varit med om det där, men alla kanske inte är så coola som du och bara skiter i publiken. Jag hade nog sprungit av gråtandes, och sedan sprungit tills jag låg i sängen med huvudet under kudden. Ungefär.
Du skrev verkligen ”på ricko”?
Herre gud, vart är världen på väg?
Du skrev verkligen ”på ricko”?
Herre gud, vart är världen på väg?
Indiankillen haha :D
Soraya, vi ber om ursäkt! Klart vi skulle ha varnat dej för detta innan, men vi tänker inte längre på att det buas och kastas öl i floder. Men, som sagt, vi borde ha sagt någonting innan. Vi tar upp hundhuvudet och bär det en sväng.
/Dina riktiga vänner för evigt/Jävlaranamma.
Soraya. Vad venar du med den ”helvita publiken”?
Men jag varnade dig iallafall…;)
Jag var själv i publiken och är ett Jävlaranamma-fan, men jag måste säga att jag själv inte var en av dem som vrålade denna gången och att jag skämdes över att publiken var så respektlös mot dig. Ja, det hela med buandet och ”Ut med packet” har blivit en grej mellan publiken och bandet så folk har väl övat i flera veckor på att vråla precis rätt, men… nej, det var pinsamt. Inte bara när du var uppe på scen, utan även när man såg andra ”Jävlaranammaoskulders” ansiktsuttryck när större delen av publiken vrålade ”Ut med packet”. Inte direkt bra reklam för bandet, om man säger så. Eftersom det mer ger sken av ett Vit makt-band än… ja, Jävlaranamma.
Nåja. Ta inte illa upp i alla fall. Det var ingenting personligt alls. Och ja, publiken buar och vrålar förolämpningar till bandet som de älskar, så då måste de ju tyckt om dig också när de gav dig samma bemötande. :)
Den Helvita Publiken…Sweet home Alabama!! Vi är lärare och rektorer. Vi jobbar dagligen för att motverka rasism och dumjävleri när det gäller ursprung och uppfostran. Vi är från Backa. Våra fans är en eklektisk mix av de människor vi lärt känna när vi växt upp. Om man går in på äntligenmåndag.se kan man redigt höra att vårt budskap inte handlar om varken ras, klass eller kön. Om något är vi kommunister. Anarkosyndikalister på det där gamla goda ideologiska sättet. Ni vet – åt var och en efter behov o.s.v.
Att bli förknippade med ‘en helvit publik’ känns insinuant. ‘Vi snackar om en vit maktband’. Chavkläder och rakade skallar. Det svider…
För några år sedan gjorde vi en stor konsert där vi berättade för publiken att vi tänkte tänja på kutymen. Det är ju så lätt att i slentrian applådera efter varje låt, oavsett om man gillar den eller inte… Vi sa: Idag vill vi istället ha ett riktigt teaterbuande om ni gillar det vi gör. Efter två låtar var det en jävligt skum stämning i lokalen, och vi ‘ångrade oss’. Resten av konserten ‘fick’ man applådera. Några konserter senare dök flera av oss upp med GAIS-flaggor på scen. Eftersom det fanns mycket blåvitare i publiken, och våran sångare är stenhård blåvittkamrat ropade han ‘ut med packet¨’!! Sedan dess har publiken skanderat det vart vi är spelar.
Innan du gick upp på scenen i lördags fick du en välmenande varning från vår keyboardist. Vi menar inte en snabb kommentar – utan några minuters försök till övertalning. ‘ Gå inte upp på scen’!! Dom älskar oss – men det låter som att de vill ha ihjäl oss..
Det du sedan beskriver i artikeln handlar om hur våra fans har byggt en relation till oss, och uttrycker att de gillar oss. De visar finger. De slänger öl. De ber oss dra år helvete. Men de älskar oss!! Vi kan när som helst gå ner i publiken och skriva autografer bland häcklare och fylltrattar.
Det är inte som andra band har det. Det är inte logiskt. Men det har inget att göra med en ‘helvit publik’. Vi fick innan konserten reda på att vår publik var ‘rödlistad’ av ‘säkerhetsskäl’. Det handlar garanterat inte om en rasfråga. Snarare om att de inte accepterar ‘veronica maggioreglerna’ för hur man beter sig på en konsert. De är fulla. De sjunger. De dansar.
Ifrån bandets sida försökte vi varna alla utomstående för upplevelsen. Att man inte som anställd på festivalen kan kräva att alla fans är zombies som egentligen inte bryr sig om vad de lyssnar på.
Visst – vi spelar skitmusik – men samma dag som konserten arrangerade vi en resa från trädgårn till kungstorget för fans. Den sålde slut på 45 minuter – och 150 pers åkte med. De hatar oss inte – de älskar oss.
Vi talade om för dig att det skulle bli ett rövhål till jobb att presentera oss – och att du absolut inte behövde göra det. Mixergubbarna drog ner mickvolymen så att ingen i publiken hörde vad du sa – utan att vi bett om det. Folk buade och skrek ‘ut med packet’. Inget var riktat åt dig. Redan innan hade vi soundcheckat i 20 minuter. Folk skrek lika mycket redan då. Trots existerande situation, och trots bandmedlemmars varningar, gick du upp och vill presentera bandet. 3000 pers buade inte åt dig. Det var snarare 5000. Men inte åt dig. Åt situationen och oss. För så går det till…
Ingen rolig upplevelse för någon (oavsett varningar) – inte ens för bandet – men att börja artikeln med ‘den helvita publiken’ säger ju verkligen att man inte fattat ett skit av vad som häde – och lägger upp den obefogade nollanalytiska rasistvinkeln på händelsen.
Vi hatar rasister. Vi är kommunister. Vi är ifrån förorten. Våra fans gillar fotboll och öl och allsång.
Detta må vara nytt för kulturkalaset.
Det må gå utanför den konsensus som finns för artistbokningar.
Men faktum är – att inget band har så lojala och engagerade fans som Jävlaranamma. De buar. De kastar öl och de skriker ‘ut med packet’. Men precis som att vissa band (Caligola – med lättklädda dansöser som man genusvinklat borde bannlysa från festivalen) har en ‘akt’ har anammas fans en akt – och när vi går ut efter konserterna är hela kvällen en stor kramfest!!
Att bedöma hur man själv skall uppleva framtida framträdanden inför publik baserat på ett presentatörsuppdrag innan Jävlaranamma på Kungstorget är som att steka risotto i margarin istället för smör. Du har ingen aning om hur dåligt det kan bli… Du blev varnad, ganska intensivt… Du gick ut – och tyckte det var piss!! Du kunde sagt nej redan då. Om du nu vill vara kategorisk i efterhand. Du fick varningarna – men tog de inte på allvar förrän efteråt…
I september leder Jävlaranamma (Näe, anammamedlemmar kopplade till Interkult och SIDA) ett eu-symposium kring ‘integration på samhällets villkor’. Du är då välkommen att utveckla din tes om ‘den helvita publiken’ – eftersom en del av föreläsarna redan aviserat att deras teman kommer behandla ‘Rasism som professionell ursäkt’. Oftare som arbetsmarknadsblockering visserigen – men erfarenheter på grund av ras kommer att ligga som focus.
Enda frågan från bandet: ‘Hur kan man bli varnad för något under en lång tidsrymd – sedan utsätta sig för det – och tillslut skriva en blogg om hemskheterna…
Rock on!!
Herr Robinsonjörgen, Jävlaranamma!!
Hej Soraya,
Vill först och främst säga att det var synd att du utsatte dig för oss utan att veta vad du gav dig in på. När jag gick på min första Jävlar Anamma konsert på Trädgår´n så visste inte jag heller hur jag skulle reagera på uppträdandet ifrån resten av publiken. Jävlar Anamma är ett speciellt band på många sätt, på många fantastiska och ibland konstiga sätt…På lördagen hade ungefär 150 personer varit på en resa med bandet (det var vi som hade rosa t-shirts på oss). Bandet har en relation med sina fans på sätt jag aldrig upplevt tidigare, dom bjuder på sig själva och fixar och donar för att alla skall känna sig välkommna. Det är synd att du inte hade blivit invigd i hur bandet och fansen samspelar, det är på skämt och med glimten i ögat som bandet pekar finger åt publiken och alla svarar med att bua och skrika ”ut med packet” åt bandet. Återigen så vill påpeka att packet som åsyftas är bandet och inga andra. Att det var en helvit publik stämmer inte heller, jag stod jämte två ganska unga killar som hade betydligt bättre solbränna än mig som med uppspärrade ögon såg publiken bua ut bandet. Jag frågade ifall de hade sätt bandet förut, och när de sa att de bara droppat in på spelningen förklarade jag om ”leken” som bandet och fansen har. Vet inte riktigt om dom gillade bandet eller inte men dom såg roade ut iallafall. Att närmare 3000 pesoner sjunger med i alla texterna i ett väldigt undanstädat bands låtar på kungstorget tycker jag var helt fantastiskt. Du är välkommen att gå med i vår facebook grupp så får du en betydligt med nyanserad bild av vad fenomenet Jävlar Anamma är för något. Det vore kul om du hänger med på nästa Anamma resa och umgås med bandet och fansen…
MVH
// en av alla rosa t-shirts
Men fy vad trist att Soraya Hashim inte förstod grejen. Jag är inte heller särskilt förtjust i buandet, skanderandet och ölkastandet men jag har å andra sidan sett Jävlaranammas andra sidor. Bandet har bjudit sina frysande fans i krogkön på allt från våfflor till Sangria, de har anordnat disco-pingis och allehanda lekar i samband med sina spelningar och de har mer än öst kärlek över sin publik vid ett flertal tillfällen. Jag tycker att Jävlaranamma kan bjuda in Soraya Hashim till sin nästa spelning, free of charge, och se till att hon får ta del av hela paketet. Om inte annat så som plåster på såren. Vem vet, hon kanske är ett riktigt Jävlaranamma-fan som inte riktigt blommat ut än. :)
Sorry Soraya. Det var tråkigt att höra om din upplevelse. Jag har gått på JA:s konserter i över tjugo år. Vissa spelningar har varit sämre än andra. Inte på grund av bandet utan snarare på grund av publiken. De kan vara ganska sviniga och jobbiga ibland (mycket på grund av att de gillar öl och allsång). Under senare år har den här lite aggressiva publikresponsen eskalerat. Jag gillar den inte. Jag gillar Jävlaranamma för att de sprider glädje. Det är det jag vill ha när jag går på deras spelningar. Några favoriter på senare år har varit påskspelningarna. Ett gyllene exempel på den påhittighet och kärlek till sin publik som JA alltid har stått för. Min önskan är att publiken (som jag aldrig har uppfattat som ”helvit”) i framtiden är en smula mer civiliserade, trevliga och även bjuder bandet (och övrig publik) på kärlek och omtanke. Det hade varit skoj.
http://www.äntligenmåndag.se