Såg ni dokumentären Bully på SVT Dox igår? Om inte, gör det. Filmen skildrar några olika barn och ungdomar i USA som mobbas. Man får även följa med familjer vars barn har mobbats så illa att de till slut har tagit livet av sig.

Jag behöver nog inte beskriva hur mycket gråt och ångest den här filmen framkallar, hur mycket den påminner om hur det egentligen var. Det viktiga är hur jävla nödvändig den är att se.

Det värsta var att påminnas om hur mycket jag hatade och hatar vuxenvärlden. De oansvariga lärarna, rektorerna och föräldrarna som blundar för att ”kids will be kids”. De som vägrar se och äga skiten, de som inte tror att de har med saken att göra. De som är rädda att lägga sig i ifall mobbarna skulle tappa respekt för dem, när den relation de har egentligen inte alls handlar om respekt utan om att få utrymme att dölja det man gör för vuxna ögon. Filmen påminner om de motstridiga känslorna i att vilja fly från den platsen som ger en ett ständigt ont i magen och aldrig komma tillbaka, samtidigt som man vill stå upp för sig själv och aldrig ge dem rätt. Den där försvarstaktiken att inte själv vilja se hur illa det är och till och med försvara de där idioterna inför sig själv för att man någonstans hoppas att det ska gå över (och att man ska plockas upp in i gemenskapen).

Jag har suttit i så många av de där rektorssamtalen som visas i filmen, jag har träffat så många sådana vuxna som vägrade se. Och jag hatar dem allihopa. Jag hatar dem så jävla mycket.

_{Pga issues ligger inte Bully på SVT Play men repriseras ikväll på SVT1 kl: 23.55 och imorgon kl 12.30}

UPPDATERING:

Nu ligger Bully visst på SVT Play. Kolla på den här, finns kvar i 13 dagar.