Om bara ett par dagar är vi på väg hemåt igen. Den senaste tiden har vi hängt på Koh Rong, en ö som hade fantastiska stränder och helvetiska sandflugor (som bits så illa att man fan blir galen av betten som bara tycks bli värre varje dag! Ikväll sprang jag tex in på finrestaurangens toa och tvättade benen med iskallt vatten). Tidigare idag delade vi en taxi tillbaka till Phnom Penh som är sista anhalten innan vi flyger hem. Det känns lite konstigt men också dags. Förra årets hitta-mig-själv är tänkt att bytas ut mot någon form av ta-tag-i och nu kliar det (i dubbel bemärkelse) i mig att komma igång med vad det nya nu än blir. Jag har lite på gång och det är en himla fin känsla att äntligen tycka de där mailen är roliga igen. Jag är där jag ville vara för ett år sedan: redo, utvilad, starkare, smartare, gladare och peppad på framtiden. Oavsett vad som händer så kommer jag alltid high fivea mig själv för att jag gav mig det här sabbatsåret. Det var geni och jag har ärligt talat aldrig gillat mig mer. Jag är geni.