Nä förresten, jag tror jag ångrar mig om att Pretty Little Liars skulle vara så himla dålig, nu när jag tänker efter har den absolut massa föredelar. Lite långtråkig visst. Men den har absolut potential att ta igen sig om manuset bara lyfter några snäpp. Det jag nu inser att jag gillar med den är att den har rätt lite att göra med ”ska de bli ihop eller inte”-plottar. Fokus ligger hela tiden på vänskap och det är egentligen ganska ovanligt i serier som handlar om unga tjejer. Ingenting av det de gör, tycker eller är definieras av deras relation till killar. Överlag handlar det rätt lite om kärleksrelationer, eller det är i alla fall inte det primära. Allt kretsar egentligen kring ett mordmysterie och för ovanlighetens skull håller de sig till det. Tjejerna stöttar och peppar varandra oavsett vad det handlar om, samtidigt som de säger ifrån till varandra, till andra, till vuxna. De står upp för varandra och sig själva. Fram till nu har jag sett PLL genom ett Gossip Girl-filter (som ju ej är en komplimang), men nu när jag släppte det så står den verkligen för sig själv. Det är fortfarande inte direkt bra, men i dessa tider av kvinnohat blir man ändå lite glad för det lilla här i världen, för det hade varit så himla lätt att ta till det gamla vanliga och ändå behållt publik i 5 säsonger till. Det kan vara så att allt det här jag skriver om blir bättre eller sämre ju längre jag ser, är inte färdig med första säsongen än, men jag ser att det definitivt finns massa balla grejer man skulle kunna göra med den här berättelsen. Hoppas de görs bara!

Plus att Ashley Benson från Springbreakers, Laura Leighton från Melrose Place och Holly Marie Combs från Förhäxad är med och det är ej en nackdel om en säger. OCH nu kom jag på en grej till, utan att spoila för mycket: men hur bra var inte komma ut-scenen? Kan vara att jag såg den genom ett sjukma-filter = så himla känslig, men jag grät lätt resten av avsnittet pga det var så starkt.