Nu ligger min älskade underbara göteborgslägenhet ute på Hemnet. Ni som har följt mig de senaste veckorna vet ju redan hur jag känner för henne och hur tufft och samtidigt renande det har varit att få ihop det här. Hon är bland det bästa jag vet. Och ja, det är dags att gå vidare men.. gah!

Titta vad fina bilderna är:

Jag är avis på den som köper min lägenhet som får världens bästa Hasse som granne (skulle kunna prata i timmar om hur fin han är), kan öppna balkongdörren ner mot gatan på somrarna och kanske också har kompisar som ropar upp till dem när de går utanför. Jag är avis på den som nu bara har några minuter till Way Out West i augusti och har promenadavstånd till Linné, Stigbergstorget och Mariaplan. Jag kommer sakna alla sommardagar när man bara traskar minuterna bort till Zenits uteservering och börjar med frukost men sitter kvar så länge att man till och med beställer in middag till slut eftersom alla kompisar som går förbi bara ska sätta sig en liten stund. Jag har trivts så sjukt bra i lägenheten och området och hoppas så himla innerligt att den som köper lägenheten kommer få känna allt det som jag har fått känna och uppleva där. Att hen liksom kan se allt det jag ser.

Under tiden bonar jag in mig mer och mer i lägenheten i Stockholm. Igår kväll började jag hetsbeställa vackra bilder från nätet för att jag ska få ha det lika bra och tryggt här som där. Jag har ställt fram alla mina böcker och börjat tända ljus för att inte ha mindre av ett hem nu när det som var mitt första riktigt egna hem ska bli någon annans. Det här blir bra, jag vet det, men nu börjar jag ändå bli lite nervös. Beslutet att gå vidare med mitt liv aldrig varit så på riktigt som den här stunden just nu och det är lika delar frigörande som skitläskigt.