Jag vet inte ens vem jag är utan mina vänninekörer. Den där vänskapen som alltid finns där, stark som betong och varmgosig som en frickin nygräddad kanelbulle. Att ha ett eller flera gäng med vänninor att älta allt med, all oro, all skit, allt fantastiskt, all nervositet och alla idioter. Att få vända och vrida på varenda grej man inte får rätt på själv med människor som man litar på och som får en att skratta hela tiden. Att varenda gång livet försöker fucka med en kunna dra upp Facebooktråden i telefonen, skriva av sig och veta att man blir fångad, lyssnad på och överöst med kärlek och förståelse. Varenda gång!

Ge mig en öppen dörr och jag ska slå in den med en wrecking ball: Men det finns fan inget bättre i livet än vänninor! Kolla in: When you have a väninnekör.