Det har tagit mig två hela dagar att gå genom sorgearbetets fem stadier och slutligen acceptera den hittills kräkigaste nöjesnyheten i år. Att en av mina viktigaste filmer i livet, Den Onda Cirkeln, ska få en remake.

JAG: VET!

Hur gör nån ens om en film som typ satt hela ens inställning till livet, som var ett av ens starkaste kulturella intryck som tonåring? När jag för 1,5 år sedan rensade ut min lägenhet i Göteborg och flyttade upp allt hit till Stockholm hittade jag den här gamla lappen från 1996 i källaren bland lådorna:

(mvh astuffa mellanstadietjejer)

Det är alldeles säkert inte bara mig Den onda cirkeln hjälpt med att fatta att ibland är det alla andra det är fel på, inte en själv. Ibland kan räddningen när alla andra ser dig som ett weirdo vara att bli ett ännu större weirdo så att de inte kan nå dig, så att du i alla fall själv får bestämma vilket sätt du ska vara det på. Asså på allvar, gör om vilka filmer ni vill, men The Craft? Asså vem ska ens kunna göra om Fairuza Balks Nancy? Vet ni, jag vill inte veta. Och det verkar inte Fairuza vilja heller:

Herregud Hollywood, ibland är du så dum i huvudet. Som tillfällig tröst kan vi väl alla titta på den här fantastiska bilden som jag beställde av Ella som jag jobbat med under våren (hej livets inspirationscitat)…

…och se om en av världens livsnödvändigaste filmer. Gör det nu!