Ja hörni, här ligger man sjuk och ömklig i sängen. Men inte särskilt uttråkad. Att ligga hemma så här får en ändå att tänka på tiden innan ”data”, alltså vad gjorde man ens när man var sjuk? Låg och våndades utan en enda osedd tv-serie. Huga! Älskar nutiden. Så under sjukhelgen när jag avundats alla andras festande har jag ändå lyckats klämma i mig:

Mats Standbergs Färjan, första säsongen av How to get away with murder (kan jag få vara Viola Davis tack?), filmen Dear White People (tyvärr inte så bra film som jag hade hoppats), de två första avsnitten av årets Kockarnas Kamp (älskar göteborgare!!!) och kollat ikapp förra veckans Paradise Hotel-avsnitt (älskar inte göteborgare!!!).

Men, vi måste prata lite mer om Färjan. Jag har en väldigt falsk självbild av att vara en läsande person bara för att jag läste mycket när jag var yngre och för att jag älskar att omge mig med mycket böcker. Men sen några år tillbaka läser jag i princip bara när jag har långledigt – om det inte är en riktig blandvändare level 3000 som limmar sig fast vid mina händer dygnet runt, och det lyckades jag alltså lägga vantarna på med Mats Strandbergs Färjan. Det var lägesen jag hade svårt att släppa en bok eller till och med föredrog att läsa framför att slökolla på nån realityserie. Jag har sett att Mats under sin promotion av boken lyckats hålla truten om vad som faktiskt händer på båten vilket höjde upplevelsen när jag läste. Men så här mycket kan jag säga till er som inte slukat den än: den som läser den här skräckromanen kommer aldrig i sitt liv sätta sin fot på en kryssning (igen). Färjan handlar om ett dygn under en finlandskryssning där något katastrofalt händer och människorna på båten sätts in i fullstädnig överlevnads-mode. Deras absolut grisigaste, mest egosistiska, urusla sidor kommer fram samtidigt som de också (vissa av dem) är så himla fina. Att läsa den här boken är att slängas melan panik, klaustrofobiska känslor och rädsla för att de man älskar ska försvinna. Samtidigt som vissa avsnitt är så träffsäkert roliga och varma. Men så fort man vaggats in i myset kommer Mats med släggan mot maggropen igen. Tack för det. Jag blev så pass påverkad att i fredags när jag skulle hålla föreläsning och strax innan morsade på företagets VD blev helt kall när han presenterade sig som Dan, samma namn som en av de vidrigaste karakrärerna i boken har. Han såg på mig att nåt inte stämde och som en idiot fick jag förklara att jag håller på att läsa en bok där en Dan är med och att han är så sjukt obehaglig. VD:n tittade bara på mig och sa -Jag heter Olof i mellannamn, vill du kalla mig för det istället?

Ehm.. Läs den hur som helst!