”I run best when I run free” är en gästblogg här på Sorayas konto. Jag heter Iki Gonzalez Magnusson och jag har rest ner till Västsahara för att springa Sahara Marathon, för att vi måste börja prata om Västsahara. Jag ska berätta allt och förhoppningsvis får fler upp ögonen för detta. Bra, nu kör vi.

SAHARA MARATHON

Ok ni som kanske kollat in bloggis innan vet att vi skulle springa Sahara Marathon. Och det gjorde vi! ( En springer för att uppmärksamma situationen här nere och make awareness typ!) Och vi överlevde, allihopa! Det var jävligt matigt och jag kan ej rekommendera någon att springa i öknen eller i den värmen. Men jag har tex fattat varför vi har hår i näsan :) Vissa i gänget placerade sig så bra att de fick medaljer. Såklart stjärnan Ultra-Amanda men även PRÅMEYO sprang på personbästa och hade verkligen eld i baken. Good job! För att inte snacka om Linnea och Julia som körde sitt första marathon. Jag och en gammal skateare ifrån England som heter Jonny Robson sprang Bamseloppet som är 1 mil och jag är faktiskt nöjd att jag sprang på 1,10. Trodde jag skulle luffa runt i öknen minst tre timmar! Baksidan av myntet är väl att de flesta av oss blev lite sjuka och att toaletterna här innebär ett hål du ska squatta över och med ben som just sprungit ett marathon är inte det högst upp på önskelistan.. Men vi lever, punkt.

Julia känner ju alla och vi har fått träffa en MEGAHJÄLTE som heter Salah Amaidan och nu ska jag berätta hans story lite snabbt för den är så fet att en ramlar baklänges!

SALAH AMAIDAN

Salah Amaidan

Salah är en löpare som är född i det ockuperade Västsahara och blev som 12-åring headhuntad av Marocko (landet som ockuperar Västsahara). Han blev flyttad till Marocko och fick träna för att springa lopp för Marocko. Alltså kort och gott, de hämtar det som de vill ha och tar till sitt land. 2004 skulle han springa att lopp för Marocko och planerade inför det en aktion. Han hade på känn att han kanske skulle vinna och ber då en vän stå en bit innan målgången med en västsaharisk flagga. ”Om jag vinner ger du mig den!” Och Salah är först, så 200 m innan målgång får han flaggan och springer över mållinjen med en västsaharisk flagga! SÅ JÄVLA MODIGT!!! Det blev såklart kaos och från den dagen lever Salah som flykting i Frankrike och måste be om ursäkt till Marockos kung för att få komma in i landet igen. Istället för en ursäkt så springer han för en klubb i Frankrike och hänger här nere och tar med oss på marknaden och köper juice! Jag blev så extremt impad och inspirerad av att ens tänka tanken. Helt klart ett namn att hålla koll på!

RESEDAGBOK alltså random bilder och annat gött!

Salah och Julia hänger på marknaden och dricker juice.

Jag ligger in mina nya Icebugskor! Bästa märket som skickat ner en massa dojjor som vi ger bort här nere!

Här är väskan med skor som ska delas ut. PRÅMEYO hade också fixat skor ifrån ett annat märke och på bilden är det skobonanza!

Nöjd pga haffat bra dojja!

Supporters längs marathonet. Filmaren Eva och Salamu som lär oss allt här nere.

Jag och Jonny spricker av stolthet efter våra 10 km. Bamseloppet represent!

Ok nu har detta varit extremt sportigt. Nästa inlägg ska vi göra en djupdykning i den västerländska skulden, mat och analysera varför jag fått smeknamnet Koko här nere???

Tack för att ni läser. KRAM!