Jag har fått en massa C-morekanaler = plötsligt har jag ett sjukt stort intag av asbra och halvbra filmer till frukost, middag och nattsaga. Mest är det antingen filmer jag redan har sett eller filmer som man ba: ÅÅH, den här tänkte jag ju se när den kom ut för sex år sedan!
Till exempel The Number 23.
Jim Carrey spelar en hundfångare:
Som börjar läsa en bok:
Den är jättespännande tycker han, det syns på han min när han läser.
Men han är inte så bra på att läsa för det tar honom nästan hela filmen att läsa ut den trots att han är vaken på nätterna och läser heeeeela tiden. Ni ser, den är inte så tjock heller.
Han börjar i alla fall identifiera sig med huvudkaraktären som är en tuff ball cool fräck häftig karlakarlig polis:
Med kroppstatueringar som symboliserar hans farlighet:
Och som spelar saxofon:
Det farligaste av alla jazzinstrument:
Jazzpolisen har en tjej, Fabrizia. Hon gillar sex och trenchcoats. Det gör han med:
Pga orsak blir han, precis som huvudkaraktären i boken, besatt av nummer 23:
Besatt!
Besatt och trumpen:
Mest är han konfunderad över varför han känner igen sig själv så mycket i boken, det känns som att det är hans liv som beskrivs:
VA KAN DE VAAAAAA????? undrar han och blandar in sin familj i jakten på SANNINGEN:
Sonen (spelas av Logan Lerman = Charlie i The Perks of being a Wallflower) blir också besatt:
*besatt*
Sen är alla besatta lite till, även på hotellrum där man kan riva ner tapeter och hitta mer nerklottrade väggar:
Sen hamnar han i fängelse och så tar det slut.
Hejdå.
tror jag hoppar se den filmen faktiskt.
Det var ta mig fan den bäst berättade film ever. Har inte sett film. Vågar nu inte se film pga kan bli besviken
Och exakt hur många ord bestod förra inlägget av?? Just saying…