Nu är det inte många timmar kvar av denna 20-nånting-åring. Imorgon fyller mitt babyface 30 hela bast och jag vet inte alls vad jag ska säga om det.

För å ena sidan kan jag knappt köpa en Red Bull utan att bli leggad och jag beter mig rätt mycket just nu som att jag faktiskt borde bli leggad för det mesta. Samtidigt tänker jag på att nästan varenda tv-seriekaraktär jag följt i mitt liv är en 20-something när serien börjar och först är allt lite kaotiskt, men mot 3:e säsongen börjar de bli uppstyrda, de fixar fast jobb, gifter sig (tre gånger om man heter Ross), skaffar barn och vid 30 är de liksom VUXNA. Jag vet fortfarande inte om jag är intresserad av att skaffa barn eller att gifta mig. Mitt liv har aldrig varit så ouppstyrt som nu. Jag var som en 30-åring när jag var 22 och är som en 22-åring nu och ärligt talat skrämmer det mig skitmycket att officiellt behöva bli vuxen – och vad innebär det ens att vara VUXEN? Och det skrämmer mig nästan ännu mer att youtuba gamla Vännerklipp och inse att de var yngre då än jag är nu. Jag har gått om dem! 

Å andra sidan finns det en viss… pondus? i att bli äldre. Jag har nog aldrig tyckt om mig själv mer än jag gör nu. Jag tycker oftast om hur jag tänker, hur jag är som person, jag älskar vännerna jag valt och rent ytligt gillar jag mig bättre än någonsin. Det är obeskrivligt skönt att inte längre få höra ”när jag var i din ålder + visdomsord = snaaaark!!”. Det känns som att folk lyssnar på mig mer än för några år sedan och jag har aldrig varit så orädd för att säga vad jag tycker och ta plats. Även om jag inte har någon aning om vad jag egentligen vill med mitt liv just nu (eftersom det här jävla kaosåret ganska mycket tagit knäcken på mig) så har jag sjukt mycket bättre koll på vad jag inte vill. Jag vet vad jag inte vill ha när det kommer till relationer, förhållanden, jobb, chefer, resor, böcker – vad det nu än är eftersom jag har redan hunnit göra många av de missarna.

Ja, ni ser. Det hela är väldigt både och. Oavsett går det inte att göra något åt, imorgon kommer att komma vare sig jag vill eller inte och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att fira än att först få vakna hemma med mina vänner från Göteborg som sover över i natt och sen på kvällen ha en riktigt kabrakig 30-årsfest. Hurra hurra hurra hurraaaa för mig!