Jag har inte varit i Göteborg på snart ett år och sist jag var här handlade allt bara om att hantera det praktiska med separationen. Jag var manisk i mitt målande av lägenheten, ihoppackande av källaren, att lämna ifrån mig av det sista av mig i den här stan. Fly alla minnen och allt som sved så jävla illa. Och nu när jag är tillbaka igen är den här staden inte längre min. Det här är inte hemma längre. Så mycket har förändrats och gått vidare, både i Göteborg och i mig. Det känns skitkonstigt. Som att det inte var jag som levde här alla de åren.