Jag har under den gångna veckan undrat ifall Game of Thrones har byggt upp tillräckligt med förväntningar inför säsongens efterlängtade nionde avsnitt (för vi vet att det alltid är vid nio det smäller). Vildingarnas stundande attack har funnits på tapeten sen långt tillbaka men kändes ändå väldigt avlägsen inför detta avsnitt. Men efter en blandning av sexualkunskap och romantik var jag ändå fullt redo när stridshornet väl ljöd.
Majoriteten av avsnitt är ett enda stort slag filmat likt något du skulle kunna se på en biograf, med CGI-mammutar och trickfilmade jättar. Hela spektaklet skall ha tagit över en månad att spela in och är dyrare än allt annat serien har producerat. Att Neil Marshall – som även regisserade andra säsongens slag vid Blackwater – inte gör film på heltid är otroligt. Men detta blodiga slag kostade även mer än pengar när vi fick se flera kära karaktärer mista livet. Låt oss minnas dem och se vilka som överlevde med veckans lista.
Veckans Power Ranking:
1. Jon Snow
Den känns väl ändå rätt given? Den senaste trenden i Westeros och på denna power ranking tycks vara oäktingar. Jon Snow må inte ha vunnit ett eget släktnamn likt Ramsay Bolton men han stod ändå som segrare efter första dusten om Castle Black. För medan Janos Slynt gömde sig i källaren så briljerade bastarden på slagfältet (farsan hade varit stolt eller hur?). Tyvärr verkar Ygrittes bortgång ha lämnat honom smått självmordsbenägen när han nu lämnar slottet för att försöka komma åt vildingarnas ledare. Efter Oberyns död och Tyrions dom var det knappast vad fansen behövde.
2. Grenn
En del kommer kanske bli förbannade över hur jag kan inkludera bortgångna på listan denna vecka, men lät Oberyn hamna utanför förra. Men kom igen, det finns inte direkt många kvar att välja på vid muren. Prinsen av Dorne mosades även av vad som liknade en jätte medan Grenn bekämpade en äkta gigantisk best. Efterlivet kan han dedikera till pep talk då det verkar, utan tvekan, ha varit den fallne broderns grej.
3. Ygritte
Tårar, riktiga tårar. Sedan leendet på ungens läppar? Westeros nästa tonårspsykopat är funnen? Jag hoppas nästan det då någon måste få skulden för denna förlust.
4. Samwell Tarly
Sam slår kanske inte rekord för antal vildingar dräpta, men han befann sig överallt under detta avsnitt och därav en viktig komponent i segern. Dock måste den största vinsten för vår älskade drummel ändå vara kyssen han delade med Gilly. Huruvida Sam tänker fortsätta utmana sina löften återstår att se nästa vecka.
5. Alliser Thorne
När en nästintill säker död är nära kan till och med de mest hatade karaktärer väcka sympatier. Säg vad du vill om detta svin, men han sprang inte och gömde sig i alla fall, utan bjöd på ett förbannat bra motstånd. Frågan är dock, ifall muren står efter nästan vecka, kommer då även Thorne halta vidare i rollen som Lord Commander?
Bubblare:
Three Finger Hobb
Jag tycker ändå att det känns som ett rätt givet val.
I övrigt eller Valar Morghulis:
- Fortfarande deppig efter förra veckan? Fortsätt leva i förnekelse här.
- Game of Thrones utmanade True Detective denna vecka med ett fantastiskt tracking shot.
- Måste även älska detta miljöbyte med assistans från en jätte.
- Återigen, scenen med Jon och Ygritte, visste inte att jag fortfarande brydde mig om deras relation så pass.
- Game of Thrones möter Miley Cyrus för att det är ett måste.
- Såg ni att det endast var fem regelbundna skådespelare inkluderade i vinjetten? Rekord?
- Nästa vecka når denna explosiva säsongen sitt slut med ett avsnitt på över än en timme. Vem överlever och vem dör? Hur många sekunder av en white walker kommer vi få se i slutscenen? Räkna i alla fall med att ha pappershanddukarna redo! Visstja, finalen kommer även att ge oss seriens hittills dyraste scen, hur det nu än är möjligt efter detta avsnitt.
- Blood Sweat & Tears av Future är dagen låt för din sorg.
Trodde den där svindyra scenen inte skulle dyka upp i sista avsnittet. Med den så kommer det här vara den mest späckade säsongsfinalen i mannaminne. Det kommer spåra ur! (På ett bra sätt.)
Att Grenn dog (och med det fyllde smeden Donal Noyes roll) kom som en överraskning för mig, men någon måste ju döda jätten och många trodde Thorne skulle få redemption på det sättet. Pyps död var riktigt sorglig och ännu mer av en chock. Då både Grenn och Pyp överlever slaget i boken var det en hård smäll.
Förresten: Låt Olly vara! Han gjorde bara sin plikt.
Vet inte riktigt vad man ska börja med.
Alltigenom ett fantastiskt avsnitt trots vissa avvikelser från boken. Det märks verkligen att det har lagts ned både en hel del tid och en rejäl summa pengar på detta avsnitt. Har försökt komma på någon tv-serie som har ett lika episkt avsnitt men har hittills gått bet.
Såg fram emot det hela säsongen, även när jag kom ihåg utgången av avsnittet:
[img]https://31.media.tumblr.com/167bfb68430385266bbeeb4c6570dbbf/tumblr_inline_n6x52i7I4D1qa43er.gif[/img]
Såväl manuset som fotot är perfekt, tracking shots och slow motion, herrejävlar här sparades det verkligen inte på krutet.
CGI:n är även den rejält bra, tex The Wall och The Haunted Forest i lågor ser båda realistiska ut.
Tracking shotet gjorde verkligen sitt när den visade upp den verkliga storleken av Castle Black, som ju faktiskt är ett helt 360 set, dvs helt uppbyggd i full skala(och kanske även ute på fastighetsmarknaden inom en snar framtid? Hej en ny typ av sjaskiga studentlägenheter)
Även slow-mon, som ju inte har använts i serien innan, gjorde sig bra utan att kännas för mycket Hollywood.
Just Hollywood-stilen var något som jag fasade lite för inför det här avsnittet.
Att hela striden skulle bli någon action-komedi där saker exploderar, slow motion varannan minut, sam är den roliga sidekicken och Jon Snow är den oövervinneliga superhjälten som once in a while droppar coola oneliners
(exempel: Jon gör en svärdtornado och hugger av arton thenn-huvuden samtidigt, zoom in mot hans iskalla blick och han väser ”Well I guess I know something” OYEAH)
Sånt får Kit Harington syssla med på andra ställen…
[img]http://i.imgflip.com/5811m.gif[/img]
Som tur är blev det ju inte så, utan D&D lyckades leverera en riktigt bra skildring av vad en sådan här konflikt egentligen gör med folk. Just inledningen, där alla tycks försöka förtränga det som komma skall, Pyp’s panikattack, den tydliga rädslan och ovissheten hos nästintill alla karaktärer, Janos Slynt(blir fan i mig inget Ser för honom längre) katatoniska desertering. Även Ser Alisser Thorne visade en ny sida och gav väl även på något sätt någon form av erkännande eller respektyttring gentemot Jon.(Att man förstår varför han alltid är en sur jävel när man gör lite efterforskningar på hans bakgrund gör ju honom inte fullt så avskyvärd längre, även om han fortfarande är ett praktarlse.)
Jag gillade även att båda sidornas syn på striden skildrades, att båda sidor har olika motiv och anledningar och att det inte finns något riktigt genom-ond eller genom-god sida, detta fortsätter bara enligt mig bara att göra serien till en av dom mer mänskligare serierna, i alla fall i dess genre.
Listan kan göras lång men detta kan mycket väl ha varit både det mest actionfyllda men även mest känslosamma avsnitt hittills.
Många bokläsare kanske förvånades av att både Pyp och Grenn fick stryka med i detta avsnittet, då dom ju i böckerna överlever striden. Även om båda har varit mer från början så får man ju inte glömma att båda faktiskt är bi-karaktärer som inte har någon avgörande roll, så enligt mig gjorde det inget(herregud jag börjar bli mer känslokall är GRR himself).
Såg även att David Benioff förklarade det hela med att dom kände att dom ville ta livet av några mer kända karaktärer för att ge striden mer tyngd och allvar och att verkligen visa att en sådan här batalj är något som sällan slutar lyckligt eller man kommer levande ifrån. Det man ändå måste komma ihåg är att GRR är ju både co-writer och co-executive producer för serien, så inget görs ju utan hans tillstånd och välsignelse.
Att sedan både Grenn och Pyp dog någon form av hjältedöd gjorde väl bara det hela lite extra värdigt.
[img]http://img.pandawhale.com/59127-Danaerys-Targaryen-deal-with-i-q1Cs.jpeg[/img]
(Bonuspoäng för Three Finger Hobb, Westeros iskallaste bad ass-kock, med ett vapen som kanske till och med slår Longclaw.)
Den scenen som ändå var den som folk lär komma ihåg var ju samma scen som knappast kan ha lämnat ett öga torrt.
Även om man som bokläsare var beredd på vad som komma skall så högg det till rejält i the feels som man säger på internetspråk. Jon Snow, mannen som aldrig tidigare känt kärlek, återförenas nu tillslut med Ygritte, hans enda true love för att sedan förlora henne igen för evigt. Det där leendet han utbrister i när han ser henne på slagfältet fick mig att förtvivlat utbrista ”Åååh men vafan!”. Don’t rub it in, make it quick kände jag då, men efter att ha sett klart scenen så fick även dom ett väldigt fint men tragiskt avslut.
[img]http://bloggingbela.files.wordpress.com/2014/01/tumblr_mo6k6hdzdl1rujp06o1_500.gif[/img]
Det är nästan så att man hade önskat att att hon överlevde och att hon och Jon vandrar ut i slowmo genom porten till någon 80-tals ballad för att sedan leva lyckliga i alla sina dagar.
Jag hade nästan varit beredd att ge upp resten av story, bara för att Jon skulle få någon tur.
Men.
Det här är Game of Thrones, och för att återanvända en gammal klassiker:
[img]http://i.imgur.com/nYp7Lir.gif[/img]
Att nästa veckas avsnitt då sägs bli ännu mer händelserikt och med den dyraste scenen hittills bådar ju för något fantastiskt. Att det även kommer sträcka sig över entimmes-gränsen är bara välkommet, ju mer GoT desto bättre.
Längtar även som sagt på reaktionerna på en viss Ladys entré, reaktionerna på det lär bli många härliga youtubeklipp.
Dags att gå vidare, och inte tänka tillbaka, No Ygrettes helt enkelt:
[img]http://img.pandawhale.com/122001-No-Ygrettes-gif-Imgur-Ygritte-JAmz.gif[/img]
[img]http://replygif.net/i/1185.gif[/img]