Oscarsgalan — 6 floppar och ett mirakel

4:21 23 Feb 2015

Oscarsgalan gick av stapeln under natten och jag valde att följa den. Faktum är att jag ofta missar galor av denna sort, på grund av jobb hängande över mig, men jag valde att gå emot mina värderingar för att sedan inta detta spektakel. Visst var jag måhända lite pessimistiskt lagd från start. Förväntningarna var ett par långdragna timmar tillsammans med Hollywoods stjärnglans, förutsägbara vinnare och smärtsamma dansnummer. När klockan sedan slog sex imorse var galan ännu inte över, till skillnad från mitt tålamod, så jag lämnades med sju ögonblick att ta med mig — 6 floppar och ett mirakel.


1. Årets värd — Neil Patrick Harris

Det är aldrig kul att såga en värd med den enorma tyngd som kommer med uppdraget. Nu när jag har fått det sagt, tillåt mig då att få uttrycka detta — fan vad det där gick åt helvete för Neil Patrick Harris, från startskottet typ. Galan öppnades med ett skämt om hur vita alla är, ett skämt långt ifrån originellt, och som vita endast är betitlade till att dra utan att få en lynchmobb av amerikanska rasister efter sig.

Därefter var det en nedgående spiral, där Harris fick kämpa med både torftigt material och sömnig publik, vilket resulterade i ett platt fall till dynamik. Den enda som på riktigt kunde njuta av detta debacle var förmodligen James Franco hemma framför tv:n — speciellt om han var lika pårökt som när han ledde galan. Det går nästan att visualisera hur Seth Rogen vaknar upp från en chipsdränkt gräskoma klockan sju på morgonen och undrar sinnesförvirrad hur galan var.

– So good Seth, so good.

2. Årets film — Birdman

I årets tyngsta kategorier var två filmer favorittippade — Birdman och Boyhood. De båda har sen sina premiär hyllats som mästerverk och liknats vid monumentala avstamp i filmhistorien, fast de i sanningens namn är ihålliga gimmickfilmer. Därför fruktade jag att samma människor som gav Return of the King elva Oscars som så ofta skulle förlora vettet denna kväll, för att sedan lavera Richard Linklater och Alejandro González Iñárritu i guld.

När kvällen väl var över hade Iñárritu belönats med en staty för Årets regissör och Birdman för Årets film. Jag kan ändå känna med Linklater, som vigde tolv år av sitt liv till en film och fick se sin stund i rampljuset stulet av den sinnesförvirrade skapelse som är två timmar av män i bara kalsonger, förföljda av en påträngande kamera och enerverande jazztrummor.

Om vi ser bortom de överpretantiösa analayserna av filmen — är den då egentligen mer än ett manus med penibelt samtidsklingande dialoger om sociala medier, spontanhångel som inte adderar något till den redan obefintliga handlingen, och allmänt överbefolkad med nonsens som allt är uppfångat av en fantastisk insats från fotografen Emmanuel Lubezki? Nej, jag tror inte det, men skönt att få detta sagt — påminna mig nu inte om att Michael Keaton en gång spelade Batman, för tro mig, Birdmans reklamkampanj fick mig allt att vilja förtränga det.

3. Årets tafs — John Travolta

Jag vill inte skämta bort faktumet att John Travolta under natten var en man som tog lite för många friheter. Men om han inte agerade inom parametrarna för en person hög på ecstasy så vet jag inte vad. Med ett brett leende kröp Pulp Fiction-stjärnans händer fram längs galans röda matta och scen. Scarlett Johanson och Idina Menzel svor säkerligen över faktumet att någon tog med boken Babadook till galan.

4. Årets tal — Patricia Arquette

Det ögonblick som gav upphov till mest jubel under galan var utan tvekan Patricia Arquettes tacktal. Skådespelerska vann inte helt oväntat ett pris för Bästa kvinnliga biroll i Linklaters pubertetsepos, och tog då tillfälle i akt att tala om jämställdhet. De passionerade orden om löneskillnader mellan män och kvinnor mötte välförtjänt stora applåder — speciellt från Meryl Streep, vars entusiasm endast kan efterfinnas på en Drake-konsert.

Tyvärr har brandtalet en fortsättning bortom alla de hundratals gifs Buzzfeed har hyllat den med, en twist M Night Shyamalan drömmer om dagar som dessa när Hollywood föraktar hans arbete. Arquette förvandlade nämligen ett väldigt nobelt budskap till något mycket mer problematiskt när hon blandade in homosexuella och rasifierade:

”It’s time for all the women in America, and all the men that love women and all the gay people and all the people of color that we’ve all fought for to fight for us now.”

Vare sig det var ett dåligt formulerat citat eller ej är det uppseendeväckande hur en händelse kan ge upphov till hundratals gifs — medan dess eftermälde endast blir till ett rop i den rymd som är sociala medier.

87th Annual Academy Awards - Show
5. Årets Ellen-selfie typ?

Den här portföljen är en enda metafor för hela Oscarsgalan, eller hur? Ett tråkigt och utdraget skämt vars payoff var en käftsmäll i allt annat än positiv mening. Det här är inte blodigt allvar, men när klockan väl hade slagit 6 på morgonen så hoppades jag på något mer än ännu en choke från Neil Patrick Harris.

6. Årets rasist — Sean Penn

Rösterna bakom detta prestigefyllda event har under de senaste månaderna anklagats för rasism, efter hur Martin Luther King-filmen Selma blev rånad på sina nomineringar. De försöker få oss alla att glömma detta genom att prisa filmen för bästa originallåt, men oturligt nog för akademien valde de sedan att låta Sean Penn dela ut pris till Bästa film.

Den flerfaldigt Oscarsbelönade Penn är kanske perfekt i Hollywoods ögon, med sina demokratiska värderingar och välgörenhetsarbete. Visst är det då lätt att till exempel glömma hur han misshandlade Madonna under deras förhållande — ett brott ingen tycks vilja minnas. Men igår blev vi allt påminda om vilket svin Penn kan vara, när han gav pris till sin vän Iñárritu och då fann det lägligt att dra av skämtet ”Who gave this man a green card?” inför miljontals tittare.

Det går att sparka neråt, och sen går det att sparka likt Sean Penn. Eller ska vi bara anta att Milk-skådespelaren krävde green cards av alla vita brittiska och australiensiska skådespelare backstage? Iñárritu såg dock till att avsluta på en mer hoppfull ton, med troingivande ord riktade till hans hemland Mexiko och de på flykt från landets fattigdom till Amerika. Någon mer än regissören skulle kanske ha ägnat dem en tanke innan ord började flyga ur käften. 

7. Årets mirakel — Jesus

Eller även känd som Jared Leto.

3 kommentarer | “Oscarsgalan — 6 floppar och ett mirakel”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Jppson skriver:

    Osmakligt skämt av Penn för den stora allmänheten absolut. Tror dock att han och Alejandro har en ganska djup relation sen 21 grams, så han lär inte ha tagit illa upp.

  2. richard skriver:

    i love it

  3. mamamamo skriver:

    great

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp