Med trailern till Gods of Egypt dör drömmen om mångfald i Hollywood med varenda CGI-animering. 

Vilken är egentligen den äldsta klyschan bland storslagna Hollywood-produktioner? Kan det vara, sen datoranimeringarnas intrång, de hyperboliska robotorgierna? Eller den klassiska mansrollen, med en kvinna inspärrat i något torn eller liknande suktandes efter ett par omfamnande muskulösa armar?

Kanske, men allra äldsta är nog måhända en av de äldsta konstruktionerna någonsin: rasism, som till och med kan kombineras med robotorgier – se Transformers 2 för ett par afroamerikanska nidbilder gjorda av metall.

Filmbranschen har sedan länge varit djupt rotad i rasism, det är ett faktum många känner till och självmant blundar för. Men med det annalkande pk-samhället varenda flashback-troll fruktar kan inte ens Hollywoods fallenhet för hudbaserade val av skådespelare fortlida. Dock verkar inte skaparna bakom filmen Gods of Egypt ha fått pm:et, för ja vi ska återigen besöka filmvärldens bild av den antika Egypten och än en gång är det mer än ökensanden som bländar ens ögon.

De inblandade i denna buddycop-rulle, om en tjuv och en mytologisk Gud i ett minst sagt gudafruktigt Egypten, lär känt hur samvetet vacklade och kollapsade likt en diabolisk bakfylla när Ridley Scotts whitewashing-epos Exodus: Gods & Kings förra året lynchades av kritiker och biobesökare för sin skeva tolkning av de gamla testamentets Egypten. Denna Alexander Proyas-regisserade rulle tar nämligen priset i vitmålning av ett historiskt faktum: människor i norra Afrika är inte vita och har aldrig varit, men ändå bär filmen på en rollista där Chadwick Boseman tycks vara den enda rasifierade.

Hur omfattande denna form av rasism faktiskt är blir påtaglig med den första trailern, där vi ser smakprov på Hollywoods gamla 50-talsanda – i allt annat än god bemärkelse. Se till exempel på skådespelaren Brenton Thwaites i en av huvudrollerna som tjuven Bek. Här talar vi om en nästan okänd australiensisk skådespelare som har sminkats till någon producents bild av hur en egyptier såg ut för 1000-tals år sen – vilket kanske är en kontemporär klassiker i jämförelse med den gången Mickey Rooney lekte asiat i Breakfast at Tiffanys – bara för att det, enligt all statistik antar jag, säkrare mer biobesökare jorden runt.

Huruvida det fanns en mer talangfull skådespelare med en hudfärg som inte är vit spekulerade säkert ingen i, för om det är något Hollywood älskar så är det historierevidering – American Sniper nominerades trots allt till en Oscars för Bästa Film – medan de hatar mångfald.

Som om inte historierevideringen av ett folk var nog besudlar även Gods of Egypt sina egna huvudkaraktärerna: gudarna. Filmen påstår sig vara en storslagen tolkningen av Myten om Osiris och Isis, som i korta drag handlar om hur Osiris mördas av Set för att sedan utmanas av den förstnämndes hemliga son Horus – vilket med andra ord är den klassiska premissen för ett hundratals mytologiska epos, dock har denna tydligen en hel del underliga sexritualer som jag till viss del kan förstå att de skippade.

Men hur kan man klanta till ett av världens äldsta recept på framgång? Ja du tar lite av Percy Jacksons handling, blandar ut det med Clash of the Titans-remakens katastrofala effekter och resultatet blir en CGI-frossa, gjord för ett premiärdatum i februri, där färgskalan är spya och alla gudarna – förutom Boseman – är vita kolonisatörer. Egentligen har människor inget samröre överhuvudtaget med gudarna i den antika Egypten, men det är väl försumbara detaljer när du gör en film som liknar Stargate på tjack?

Allvarligt talat Hollywood, Egypten ligger kanske nära Europa men det är ändå inte en del av Europa. Sen har faktiskt även vi rätt coola gudar om jag själv får påstå och – precis som ni – är deras största fans rasister. Kanske vore det en idé att göra en film om asagudarna där samtliga skådespelare är rasifierade, jag menar någon form av kompensation är väl på sin plats?