Det är bara och medge, jag är farligt svag för varmare årstider. Höst och vinter är endast associerat med kyla, mörker och ett obefintligt välmående. Därför går det knappast och påstå att jag vantrivs med det nuvarande vädret, enda jag kräver nu är ett soundtrack för dessa dagar.

Musik jag har förknippat med våren sen många år tillbaka är genren med det älskvärda epitetet dream pop. Den brittiska alternativ rockens släkting har ett atmosfäriska sound som växte fram under 80- och 90-talet med en struktur mer befäst i melodier och stämning. Samtidigt kom även en mindre tillbakalutad variant av genren att få fäste i den brittiska rockscenen, shoegaze, ett sound med mer post-punk tendenser.

Just dessa två genres lär spinna i mina hörlurar under dagen. Därför tänkte jag dela med mig av fem väsentliga låtar för våren och den annalkande sommaren. Vill du känna dig som Ebba Hultkvist när hon flyr hemifrån i filmen Festival? Lyssna då nedan.

Varning: Detta är måhända inte listan för dig ifall du någonsin har raljerat över indie-folk. Samtidigt var det de enda jag gjorde i gymnasiet så varför ens utfärda denna varning?

Första gången jag hörde The Sundays var i tv-serien Buffy The Vampire Slayer (nej detta är inte Oz jäkla band som lirar på Bronx hela tiden) när Buffy och Angel dansade tryckare till Wild Horses. Gruppen har sitt ursprung i London och låten Love är med sin video den perfekta dream pop-klichén för idag.

Vad The Sundays är för dream pop är Slowdive kanske för shoegaze. De storslagna atmosfärerna faller ändå perfekt med årstiden, något det tungsinta bandet från Reading lär bevisa på Way Out West i sommar. Roligt även att Lil B har samplat gruppen.

Bristol-bandet Secret Shine släppte endast en fullängdare undet 90-talet, men det gör inte Untouched mindre värd för det. En av de bästa låtarna från skivan är Suck Me Down som vandrar en fantastisk balansgång mellan dream pop och shoegaze.

Den absoluta förfronten i den brittiska, alternativa, rockscenen under 80- och 90-talet var skivbolaget 4AD. En av deras största akter och en viktig komponent i dream pop är gruppen Cocteau Twins från Skottland. Att välja en favorit bland deras katalog är svårt men den omåttligt populära Lorelei fångar kanske mystiken i dimman kring de skotska högdalarna allra bäst. Andra nämndvärda låtar är Evangeline och Massive Attacks absolut största hit Teardrop, där sångerskan Elizabeth Frazer gästar.

Dream pop eller ej, den här låten med The Cure är tamefan perfekt idag. 

Stephan Colberts resa mot The Late Show börjar bli lite av en följetong här på bloggen. Jag har mailat och frågat ifall jag kan skifta fokus och göra om detta till valbloggen för den ständige vinnaren Colbert, vi får se hur det blir. Inatt besökte han i alla fall David Letterman för att kolla närmare på den tron han snart skall överta. De diskuterade bland annat hur Colbert fick en praktikplats hos dem under sin ungdom (och tackade nej) och en gammal Topp 10 som han själv skrev. Gulligast blir det dock när Letterman insiterar på att de ska ta en selfie tillsammans, ”is it still what people do?”.

Jag börjar känna mig mer och mer trygg inför detta, gör inte ni?

Årets skandinaviska musiksamarbete är utan någon som helst tvekan Robyn och Röyksopp. Den svenska sångerskan och norska producentduon förbereder sig just nu för en sommarturné (där de bland annat kommer besöka Way Out West) och en EP med namnet Do It Again. 

Efter att ha släppt en liten aptitretare för att få igång fansens hunger kommer nu äntligen en förrätt serverad på silverfat med premiären av två låtar från projektet. Här har vi Every Little Thing, en kavalkad av retrosynthar perfekt för Robyns stämma. Det är dock på titelspåret som sångerskan verkligen briljerar. Att detta är låten de döpte EPn efter kommer inte som någon chock då det är just den peppmusik artisterna gör allra bäst. Tror nästan besvikelse lär infinna sig ifall jag inte har tröttnat på denna låt vid sommarens slut. 

Samarbetet släpps den 26 maj, lyssna nu på låtarna här via Pop On And On. Jag vill dock lämna er med en varning, det är trots allt lill-lördag vilket kan sluta med att ni söker upp ett dansgolv efter en dag med dessa i högtalarna.

Nu: Lyssna på Do It Again i takt med gifs.

Game of Thrones är en serie där gränser tänjs, likt många andra serier hos HBO. Sex och blod är en vardag vi tv-tittare har vant oss vid. Men kan även de gå för långt?

Många ansåg det efter helgens avsnitt Breaker of Chains. Avsnittet plockar upp där det förra slutar, med Joffreys död. Jaime besöker sin syster Cersei som vakar över deras döda son i kyrkan. Ni som följer serien känner säkerligen till deras incestuösa förflutna och Jaime har sen sin återkomst inte fått utlopp för den passionen. Nu känner han att det får vara nog och under ett bråk med systern tar han till kraft för att få det han vill ha. Vad som utspelar sig är en våldtäkt bredvid deras bortgångne son. En minst sagt obehaglig scen, men liknande har förekommit tidigare, så vad gör denna värre än de andra?

Problematiken ligger i att våldtäkten inte alls förekommer i boken skriven av George RR Martin. En liknande scen existerar där Jaime precis har återvänt till huvustaden efter Joffreys något misslyckade bröllop. Precis likt serien träffar han sin syster i kyrkan och åtrår henne. Den väsentliga skillnaden är att detta är första gången han träffar Cersei på flera månader. Hon har under denna tid fruktat att han aldrig skulle återvända och åtrår även honom. Självklart finns en viss skepsism till att ha sex framför deras barns kvarlevor, men scenen är skriven som att akten är ömsesidig.

Den stora frågan som följer är då: varför denna ändring? Kan ni tänka er diskussionen bland manusförfattarna: ”Den här sexscenen, vore den inte mer spännande om den var en våldtäkt?”. Befängt. Även skrämmande hur avsnittets regissör Alex Graves inte ens tycks se problemet i en intervju med Vulture:

”What was talked about was that it was not consensual as it began, but Jaime and Cersei, their entire sexual relationship has been based on and interwoven with risk. And Jaime is very much ready to have sex with her because he hasn’t made love to her since he got back, and she’s sort of cajoled into it, and it is consensual. Ultimately, it was meant to be consensual”

Okej, hur många våldtäkter har inte skyllts på att ”hon ville det till slut”? Går det att utesluta en våldtäkt för det? Nej, detta är knappast en klyschig kärleksscen från valfri romcom, men Graves verkar tyvärr ha samma syn på detta som svenska domstolar. Ett underligt citat från en annan intervju är att det mest spännande med scenen var att Joffrey ligger där och ”ser allt”. Lämna ditt perspektiv bland Flashback-trådarna nästa gång du regisserar ett avsnitt, tack.

Även Martin har genom sin blogg kommenterat scenen. Han talar bland annat om hur detta kan vara ett resultat av seriens ”butterfly effect”. Det vill säga att de små ändringar serieskaparna gör kan få större konsekvenser i framtiden. Författaren bad även om ursäkt men menar att scenen alltid var ”avskyvärd” (i den benämning att de har sex bredvid sitt barns lik). Angående scenen hade han även detta att säga:

”The whole dynamic is different in the show, where Jaime has been back for weeks at the least, maybe longer, and he and Cersei have been in each other’s company on numerous occasions, often quarreling. The setting is the same, but neither character is in the same place as in the books, which may be why Dan & David played the sept out differently. But that’s just my surmise; we never discussed this scene, to the best of my recollection. ”

Nikolaj Coster-Waldau som spelar Jaime har även fått vädra sin åsikt angående huruvida det var en våldtäkt eller ej. I en intervju med The Daily Beast erkänner han att det var svårt att tolka vad scenen verkligen var när han läste manuset och att en del tittares tolkningar var väntade. På frågan om huruvida han själv anser att det var en våldtäkt eller ej ger han det simpla svaret: ”Yes and no”.

Alla tycks ha sin egen vision av vad den scenen innebar. Men tv-seriens tolkning är en våldtäkt hur vi än vrider och vänder på detta. Mest oroväckande är hur Graves tycks vara blind inför detta faktum. Den bristfälliga regin blir hans fall, då det knappast såg ömsesidigt ut mot slutet.

Vem skrev då denna scen? Inga mindre än seriens skapare David Benioff och D.B. Weiss. Än så länge har de inte gjort ett uttalande angående scenen men som ni kan se i avsnittets bakom scenerna-klipp ovan har Benioff ändå medgivit att det är en våldtäkt:

”It becomes a really kind of horrifying scene, because you see, obviously, Joffrey’s body right there, and you see that Cersei is resisting this. She’s saying no, and he’s forcing himself on her. So it was a really uncomfortable scene, and a tricky scene to shoot.”

Detta är inte första gången en ömsesidig sexscen förvandlas till våldtäkt i serien. Under första säsongen utspelade sig en obehaglig scen mellan Khal Drogo och en tårögd Daenerys när de har sex för första gången. I böckerna utspelar det hela sig på ett helt annat sätt där Drogo inte alls tvingar Dany utan frågar istället efter hennes samtycke.

Den stora frågan kvarstår då: ”Varför ens göra dessa ändringar?” I det senaste fallet finns en chans att detta är startskottet för Cerseis karaktärsutveckling som äger rum mycket senare i böckerna. Samtidigt går det emot den karaktärsutveckling vi har sett hos Jaime under tredje säsong då han räddade Brienne från att bli våldtagen. Han har även varit livvakt åt den förre kungen, tillika Cerseis make. Han våldförde sig på henne ett flertal gånger, utan att Jaime kunde göra något, då det skulle betyda hans död. Allt jobb för att tittarna ska sympatisera med Jaime, nerspolat.

Det verkar finnas ett existerande tvång att inkludera sex i HBO-serier endast för att de kan. Tyvärr har serieskaparnas ambition att kunna tänja på gränserna gått över styr här. Kan detta vara resultatet av en mansdominerat team bakom kameran? Av de tolv regissörerna som har lånat ut sina talanger till serien är endast en av dem kvinna. Detsamma gäller manusförfattandet där Vanessa Taylor är ensam att som kvinna ha skrivit ett avsnitt själv. Detta är ett problem hela Hollywood lider av och visar sig som tydligast genom HBO-produktioner, framförallt Game of Thrones. Även när en fantasivärld ska framstå som allt annat än en saga går det att ta det hela ett steg för långt. Att spela in en scen likt denna utan ett syfte som för berättandet vidare har sina konsekvenser, och är tyvärr numera en gammal vana för kanalen.

Än så länge har inte Lena Headey (Cersei) kommenterat scenen. Vi får hoppas att det är ett val från hennes sida.

Ja var skall man börja egentligen? Filmtrailers har kanske aldrig nått sin fulla potential som marknadsföringsknep men de senaste åren har det blivit mer och mer skrattretande. Bästa exemplet just nu är Amazing Spider-Man 2, den filmen har ett flertal trailers som klockar in kring tre minuter och en är till och med uppe på fyra. Finns det ens någon poäng att se en film när du redan har fått hela historien spoilad för dig?

Trailers har syndat många gånger och några som har tröttnat är GoodBadFlicks. Tidigare diskuterade de dagens filmposters och nu ligger det rörliga PR-materialet på obduktionsbordet. Tio minuter lång underhållning där de bland annat sågar den numera ökända ”Inception horn”, de återkommande musikvalen och längden på trailers.

Vill ni få en bättre koll på trailerns historia? Kolla då här.