Med Popaganda i helgen gjorde den svenska festivalsommaren sin sorti för detta år och även den amerikanska följde med Jay-Z:s Made In America. Från Philadelphia till Los Angeles erbjöds explosiva uppträdanden med några av hiphop-industrins största namn som Kanye West och Pharrell. Ifall du är en medlem av Yeezus kyrka och inte kunde närvara vid Bråvallas frälsning spiller du säkert fortfarande tårar – tills nu.

Det är nämligen dags att sluta sörja och börja reparera skadan. Den alltid pålitliga bloggaren Yardie har nämligen säkrat inspelningarna av alla de stora spelningarna från Made In America. Det slår säkerligen inte att närvara rent fysiskt i publiken men denna samling av internetstreams från helgens festival kan ändå liknas vid en spirituell upplevelse. Nedan finner du den självutnämnde gudens uppträdande – besök Mr World Premiere-bloggen för ett flertal andra.

Dra nu på dig din hemmagjorda Yeezus-mask och erövra dagen med egocentriskt stärkande rants från Kanye – och kanske några låtar också.

Genom hela sin karriär har Mos Def varit en rappare svår att sätta fingret på. Före musiken var han en barnskådespelare och har under sin karriär varit lika känd för musiken som de filmer han har spelat in. Utanför det artistiska yttrandet har han gjort sig känd som en röst dedikerad i politiska sammanhang. En del minns kanske när han – under sitt nya namn Yasiin Bey – valde att bli fastlåst i en stol och tvångsmatad likt procedurerna i Guntanamo Bay. Men en del minns kanske även hur han hjälpte till att marknadsföra bilar från Chevrolet några år före med albumet Blakroc. Ibland tycks rapparen lida av en karaktärsmässig kris – något publiken verkar smittas av när Brooklyn-artisten stiger upp på Azalea-scenen under Way Out Wests sista dag.

En fördom många tycks ha när det kommer till människorna i Slottsskogen är att de kan vara något svårflörtade. Det är dock svårt att hålla modet uppe en sista dag på en festival då den efterhängande ångesten kryper allt närmare. Att denna lördag även bestod av mörka moln i skyn som nästintill dränkte området i regn gjorde knappast något bättre. Det var med andra ord inget lätt uppdrag Mos Def – eller Yasiin Bey eller vilket namn jag nu skall använda – hade framför sig.

Att öppna sin konsert med låten Undeniable från 2006-års album True Magic var därmed förmodligen ett av rapparens bästa val. Medan han rappar intill sin röda mic om att sprida kärlek överröser han publiken längst fram med rosor.Denna kärleksuppmaning håller i sig så länge materialet härstammar från rapparens yngre dar. Låter likt Mathematics och Hip Hop från solodebuten Black on Boths Sides samt den annars Slick Rick-assisterade Auditorium tas emot bäst av euforiska fans. Men samtidigt ser scenen tom och ensam ut när publikhavet kylas ner, allsången dör ut och de klappande händerna faller ner i fickorna. Mos Def har aldrig varit en rappare för den breda massan och detta blir främst en show för de mest gedigna av beundrare.

Dock har denna rapvärldens kamelont ett trumfkort som han får stor användning av under konserten: andra artisters låtar. När han tycks förlora publiken uppmärksamhet kommer låtar som Juicy av Notorious BIG samt Shimmy Shimmy Ya av Ol’ Dirty Bastard väl till hands. Två obeskrivligt populära rapvidunder från 90-talet och nu verkar plötsligt alla benägna att sjunga med. Är detta måhända ödet rapparen har valt? Att hamna i skuggan av bortgångna kollegor under sina egna konserter? Efter namnbyten och tvångsmatningar verkar det nästan så när en av kvällens sista låtar går igång, Mos Defs egna tolkning av Watch The Throne-hiten N***as in Paris.

Hela konserten är i slutändan en underlig historia som avslutas med igenkännbara toner från Bound 2 – en annan av Kanye Wests största låtar. Mos Def verkar njuta av den kärlek han emellanåt får i gensvar men samtidigt säljer han in sig själv på ett skamlöst sätt. I verkligheten framstår scenen ofta som tom och responsen kall. Efter att ha givet mer än 15 år till genren han älskar skulle Mos Def Yasiin Bey kanske ha fått ett bättre gensvar men samtidigt förtjänade publiken bättre och var med sin fulla rätt tämligen svårflörtade denna gång.

Om två veckor firar Outkasts debutalbum Southernplayalisticadillacmuzik 20 år, ett album som har haft ett enormt inflytande på dagens rap. Rapduon firar detta med en omfattande turné jorden runt och igår kickades den igång, på Coachella Music & Arts Festival.

När nyheten läckte att André 3000 och Big Boi även kommer besöka Way Out West var en svensk Outkast-hysteri igång. 

Någon hysteri bjöd dock inte Coachellas publik på när Atlanta-rapparna gjorde sin återkomst till scenen. Det kalla mottagandet är en oerhörd besvikelse och en otacksamhet som denna fantastiska duo inte förtjänade. Nedan kan ni se hela framträdandet, med den kanske mest obekväma avslutningen på en konsert jag har sett.

”That’s it?” säger André 3000 till slut. Sen kämpar han med samvetet om huruvida de bara ska ”cut the mic” eller bjuda den otacksamma publiken på en sista låt. Vad de väljer att göra går så där. Coachella är kanske inte den bästa scenen för hiphop, men två rappare med en sån pass enastående katalog borde få mer uppskattning i gensvar.

Vi hoppas på ett bättre mottagande i Göteborg. Se nu konserten (eller lyssna med slutna ögon) för att njuta av uppträdandet eller bara lära dig setlisten.

Flera akter från festivalen kommer streamas här ikväll.

Vanessa Hudgens i sedvanlig Coachella-uniform.

Har du någonsin drömt om att besöka festivalen Coachella? Ja, jag med.

Den heta Kalifornien-festivalen har med sina bokningar (t ex Daft Punk, Prince och nu i år Outkast) blivit en helig graal för vallfärdande musikälskare från alla världens hörn. Biljettpriset på 350 dollar är ett otroligt pris även för en amerikan, så den följande nyheten glädjer nog ingen, förutom kändisarna då. Enligt NY Daily News får ett flertal kända personer nämligen betalt endast för att närvara.

Bland dessa finns Glee-stjärnan Lea Michele som får 20 000 dollar av Lacoste för att endast bära deras kläder under helgen. Vanessa Hudgens skall ha blivit erbjuden 15 000 dollar av McDonalds (för vad är okänt) och Aaron Paul detsamma, plus två VIP-pass. Dock har inte Aaron pratat ihop sig med något företag utan tar för givet att han och ordet ”bitch” är en arrangörs dröm.

Tankeställaren är nu, så klart, vad detta kan betyda för svenska festivaler? Festivalsommaren har blivit allt mer till ett festivalkrig de senaste åren med växande konkurrens och på grund av detta kan den nya amerikanska strategin bli ett trumfkort.

Way Out West har befolkats av igenkända ansikten förut, men kanske får Alexander Skarsgård plocka med sig ett par vampyrtänder denna sommar och helt enkelt spela med. Svårare kan det bli att hitta en partner som stödjer blodkonsumtion på en festival med endast vegetarisk mat.

Eventuellt vill också Bråvalla framstå som lite mer edgy när artister likt Kanye West och Lana Del Rey kommer på besök. Varför inte bara sända in några av Sveries bästa festmänniskor i publikhavet? Om Persbrandt lyckas reda ut sina problem med lagen vore han en stark kandidat till att förtjäna en plånbok fylld för festkonsumtion. Glöm inte att även han bär på lite internationell stjärnglans.

Möjligheterna är oändliga, det enda jag känner mig säker på är att de svenska festivalerna precis blev lite mer spännande.