I en värld där spoilers är mer fruktade av tv-tittare än ett katastrofalt serieavslut (uppenbar referens till True Blood) kommer jag göra något vågat och ignorera denna fobi helt. För nyheten nedan berör nämligen avslutet på en av världens mest populära serier vars slutscen chockerade en hel nation; The Sopranos. Nu – över sju år sen sista avsnitt – har vi nämligen fått något av ett svar på vad som egentligen hände när tv-skärmen blev svart.

Till ytan var serien om den deprimerade maffiabossen Tony Soprano en av 2000-talets bästa tv-serier och gangsterskildringar, men där under vilade något mycket mer. Skaparen David Chase tog sin anti-hjälte till protagonist på en resa genom det psykologiska spektrumet med drömliknande berättarmetoder vilket var ett minst sagt nyskapande narrativ. Därför är det – i efterhand – inte någon överraskning att han valde och göra sista scenen av sitt magnum opus så pass konturlöst.

Ni minns säkert hur det hela utspelade sig – ni har måhända även läst teorierna. Tony sittandes på en restuarang inväntandes sin familj, skildrat främstur främst två perspektiv; ett utöver hela lokalen och en ur gangsterbossens egna ögon. I ögonblicket då alla antog att den sista familjemedlemmen – dottern Meadow – steg innanför dörren reste Tony på huvudet och där nådde allt sitt slut, tv-skärmarna blev svarta, musiken dog och missnöjet från över 11 miljoner amerikanska tittare ekade från kust till kust.

Så vad hände? Var det till exempel den mystiska mannen i Members Only-jackan som vandrade ut från toan och knäppte Tony likt något taget ur Gudfadern? Detta mysterium har spökat bland dedikerade fans tankar sen det sändes och även så David Chase vars hängivenhet till att hålla käften nu har nått bristningsgränsen. I en nyligen publicerad artikel av hans vän – samt författare – Martha P. Nochimson ger hon oss svaret många har längtat efter.

”Nej det gjorde han inte” är svaret, i äkta Chase-manér då Nochimson aldrig specificerade hur frågan ställdes. Galna teoretiker kan säkert finna ett pussel av ledtrådar i den överflödigt långa artikeln men i slutändan verkar vi ha fått ett svar.

Vi lämnas i alla fall med antagandet att Tony faktiskt levde vidare, eller som många har spekulerat; redan var död. Karaktären verkade alltid dömd till att upprepa sina misstag, att aldrig kunna släppa taget om det kriminella livet. Många skulle även vilja påstå att den ikoniska restaurangscenens klippning var medvetet kittlande paranoid för att ge oss känslan av att något skulle hända; att något måste ha hänt. Men kanske var Tony Sopranos absolut största straff värre än döden själv? Straffet att vara just Tony Soprano, ett liv där du ständigt behöver blicka över axeln efter alla världens Members Only-jackor.

Om du nu skulle vägra att tro på mig eller Nochimson så finns det – tur nog – över 20 000 ord att förlora sig i signerat en författare säker på att tv-världens största maffiaboss tog sitt sista andetag till Journey – Don’t Stop Believing.   

Ja jag är medveten om att Göran Hägglund har blivit tårtad men jag tänker avbryta detta politiska tumult med en påminnelse om att det finns mer i världen än en valrörelse fylld av bakelser. Medan vi har sovit upplevde människorna i staden Ferguson, USA en av sina värsta nätter sen mordet på Michael Brown, den 18 år gamla pojken som sköts ner tillsynes oprovocerat av en polis förra helgen. Under natten var återigen den militärbepansrade poliskåren igång när de bemötte demonstranter med klassisk polisbrutalitet i form av gummikulor och tårgas – något vådligare än en tårta.

En nation verkar snart ha nått sin bristningsgräns och vi vänder oss alla till en man för svar – John Oliver.

Sen den fd Daily Show-korrespondenten fick ta sin politiska satir till HBO med ett eget program har hans segment kring alla världens orättvisor blivit en liten räddning för uppgivna själar. Från korruption till internationella konflikter – det är lika säkert att Last Week Tonight kommer täcka det på ett briljant sätt som att Jan Björklund är den nästa partiledaren i tur för en tårta. I senaste avsnittet tog Oliver sig an dramatiken i Ferguson med fokus på polisens löjligt överdrivna insatser. Likt alltid är programledaren fantastisk i sin balansgång mellan komik och den bittra sanningen vilket berör samt upprör i en okonstlad samexistens. I klippet nedan kan vi även ta del av en SWAT-tanks berserkergång ackompanjerad av Simon & Garkfunkel – något jag antar att alla vill se.        

Sommaren är snart över, och även fast vi här i Sverige mest har kunnat tag del av rykten kring en annalkande skilsmässa så är ju faktumet att superparet Beyoncé och Jay-Z har varit på turné under tiden. Det är enkelt att förlora sig bland alla de mer eller mindre pålitliga utsagorna om huruvida musikvärldens mäktigaste duo kommer gå skilda vägar, speciellt när deras On The Run-turné inte har haft vägarna förbi vårt avlånga land. En liten tröst är då kanske att de – tillsammans med HBO – har en konsertdokumentär på väg, skildrandes den överdos av stjärnglans och popmusik som de två på en scen innebär.

Ett smakprov har nu landat på nätet och inte helt oväntat är den sparsam med material. Det tar sin början med en svartvit scen där Jay-Z – inte heller överraskande – suger i sig en cigarr medan Beyoncé framför Nancy Sinatras klassiker Bang Bang. En 60-talsklyscha förpackad i stjärnglans, ingen är förvånad. Sedan höjs tempot explosivt med klipp från parets uppträdande. Danskoreografi, rökmaskiner och såklart lite mys mellan de två – en fasad? Om en månad blir det kanske mer uppenbart.