Maktspelen fortsätter, nu även med en religiös spelare. Andlighet, före dettingar och uppoffringar fyllde ett nytt avsnitt av Game Of Thrones där det blev uppenbart att insatserna har höjts.

Medan Jon Snow tar kontroll vid muren gör Cersei sitt bästa för att erhålla makten i Kings Landing. Men är en allians mellan Ramsay och Sansa — det vill säga The Roose is Loose och Littlefinger — ett hot alla sju kungariken lär känna av? 

Power Ranking:

1. High Sparrow

För att vara ledaren för en extremistisk gren inom Westeros största religion framstår High Sparrow som en ganska sympatisk karaktär. Medan somliga i huvudstadens slum vandrar i trasiga skor väljer denna herre inga alls medan han serverar mat till de fattigaste. Men är detta en allians en något desperat Cersei Lannister kan lita på? Nog för att High Sparrow har en bra offentlig persona — även pr-byråer tycks ha funnit ett intresse i medeltida religiösa rörelser — men samtidigt springer den f.d. drottningens kusin tillika gamla älskare runt i Kings Landing med mord i blicken på sin påves kommando. Om dessa sparrows nu till exempel skulle ha ett bankintresse lika korrupt som Vatikanstaten gör Cersei bäst i att införskaffa en kopia av Gudfadern 3, den överlägset sämsta filmen i trilogin, men samtidigt den bästa inblicken i hur religiösa och vinstdrivna organ hanteras bäst.

2. Margaery Tyrell

Veckans andraplats härstammar även den från Kings Landing, och är en rätt given sådan. Medan religiösa ledare smider planer i det dolda är Margaery kanske Westeros största stjärna, med ett bröllop som inte slutade i ett blodbad, en bedrift om något. Den nyblivna drottningen tycks ha en nyfrälst konung kring sitt lillfinger, med en hemlig agenda Cersei verkar ha fått vittring av, vilket helt uppenbart skapar oro. Förresten, den rätt spydiga kommentaren från Margaery om Cerseis alkoholvanor? Ifall Twitter lanserades i denna fantasyvärld har vi nog funnit subtweetsens matriark, men jag antar att de sju kungarikens drottning duger gott och väl.

3. Ramsay Bolton

Faktumet att den före detta oäktingen Ramsay erhåller — efter Joffreys död ohotad — titeln som Game of Thrones största sadist blev precis ännu jobbigare. Ett giftemål med nya Goth-Sansa innebär att han blir en av Nordens mäktigaste, som om män med makt inte vore en dålig idé redan — speciellt i Westeros. En del av er skulle kanske vilja hävda att detta även är en vinst för Sansa, men ärligt talat, minns ni Theons tredje säsong? Faktumet att D.B. Weiss och Dan Benioff är tv-världens största sadister gör mig något orolig.

4. Arya Stark

Det känns betryggande att Arya inte behöver tillbringa hela säsongen med att glo på den där dörren i alla fall. Med tanke på att hon är tämligen ensam i Braavos ser jag gärna att narrativet löper i en något högre takt — vilket tyvärr inte är synonymt med Game of Thrones.

5. Qyburn

Så denna gamla läkemästare är alltså en svartklädd Victor Frankenstein i backslick? Såld! Kings Landings största skvallerbytta Varys har kanske övergett landet, men samtidigt tror jag på Qyburn som en formidabel ersättare.

Bubblare:

Jorah Mormont

Nog visste vi alla att eremit inte är någon livsstil för Lord Friendzone, bordeller gör ju knappast något för denna hopplösa romantiker. För visst kan vi väl ändå anta att med ”drottning” menar han Daenerys? Ja, det kan vi nog allt göra.

Postmortem:

Janos Slynt

Den största skitstöveln vid muren förlorade sitt huvud, och vilken symbolisk död det var. Ingen har väl glömt att Jon Snow är Ned Starks oäkting till son med en slående likhet, men vad en del kanske inte minns är att Janos Slynt var en av de som förråde seriens första — men långt ifrån sista — protagonist under en dramatisk scen i första säsongen. Med det sagt var de enda tårarna spillda över denna bortgång av lycka och rättvisa, en något poetisk sådan.

Valar Morghulis:

• Många fans har saknat Jaqen H’ghar, samtidigt har en del ännu inte släppt Aryas första mentor.
• Flera fans har även påpekat att detta var första gången vi såg en karaktär av asiatiskt ursprung i Game of Thrones, om vi inte räknar med gången Oberyn kom ut som en av Jaqens ansiktslösa polare.
• Detta avsnitt erbjöd även några fantastiska vyer: exempel ett, exempel två.
• På tal om Brienne så tycks hon bara välja ett omöjligt uppdrag efter ett annat. Först planerade hon att rädda Sansa, för att sedan sätta siktet mot Stannis huvud och för att toppa allt ska hon även lära Pod att fäktas? Naiviteten.
• Sansas giftermål med Ramsay är måhända den största ändringen hittills från böckerna. Ett flertal gifs börjar sakta men säker förlora sina relevans.
• Tre avsnitt senare, och jag vågar nästan konstatera att detta är den starkaste starten av alla säsonger? Att inkludera den fjärde vore dock inte rättvist eftersom den — till skillnad från andra säsonger — tar sin början halvvägs igenom den tredje boken.
• Viktig fråga: är jag den enda som ser Jon Snow och Stannis som ett potentiellt radarpar? Så gulliga tillsammans!
• Angående kränkta bokläsare:

OH!!! THAT EXPLAINS IT #NOONEUNDERSTAAANDS #GAMEOFTHRONES http://t.co/tCD3AWXR3N pic.twitter.com/IbgIYItQFE

— AngryGoTFan (@AngryGoTFan) April 27, 2015

Bild via HBO.

Med trailern till True Detectives andra säsong var det uppenbart: vi får den värld vi förtjänar. Det vill säga en blek sådan, fylld av själslösa blickar, poliser med dåliga alkoholvanor och rörliga posters. Men vilka hemliga budskap gömmer sig i denna bittra världsbild?

Jag stirrade in i Carcosas djup och fann svaren på de frågor ni ännu inte har hunnit ställa rörande den nya installationen av HBO:s hyllade men ack så omsusade antologi.  

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/CFJuv00Nws

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

En eld tycks stiga — kanske från en tunna — under en bro. Vad mer kan där gömma sig? Många skulle kanske gissa på hemlösa människor då vi talar om en amerikansk storstadsmiljö, men jag vågar gå ännu längre och gissa på något övernaturligt i linje med serien — till exempel ett troll eller två, för om historien har lärt oss något är det där de hör hemma. Men eftersom glöd fyller luften i denna bild skulle jag kunna gå ännu lite längre och påstå att detta är hemvisten tillhörande något mer helvetiskt religiöst än sagostoff, det vill säga en demon.

Med rykten om satanistiska sexorgier — för det är ändå ett måste i en paranormal gubbdeckare — framstår inte denna teori som helt orimlig. Kommer Colin Farrell rulla genom helvetet likt en svettig snöboll med ett hagelgevär, iskall blick och glödande mustasch? Förmodligen. Kommer han även där finna Matthew McConaughey? Jag skulle anta det, tillsammans med en ny Cohle-monolog om synder och snoriga skitungar liknande denna: ”The world is constantly burning, but we have gotten so used to the sensation of the devils breath that we simply do not care about sins and judgement anymore. Instead man has turned into a thoughtless animal, ready to be burned like an ant by a snotnosed boy and his magnifier.”

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/iTkuP2t04n

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

I True Detective leder alla vägar någonstans och ingenstans, verkar denna trafikerade bild antyda. Kanske kommer vi hitta The Yellow King denna säsong? Men mer troligt är att Taylor Kitsch har någon narkotikaförstärkt feberdröm om ett spaghettimonster som sedan leder utredning till ännu en parkvårdare med ett tveksamt förhållande till hygien. Alla vägar i True Detective leder någonstans, förutom till The Yellow King, det vill säga.

Denna affisch verkar även bekräfta att den andra säsongen av det bleka kriminaldramat kommer vara lika späckat med utdragna monologer och dialoger, under bilresor genom ännu blekare landskap. Återstår att se hur väl många sena kvällar med rött vin, kokain och Nietzche har influerat Nic Pizzolatto i författandet av dessa nihlistiska epos till road trips.

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/joLQ4R5b1H

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

Okej, det här var knappast subtilt, någon kommer uppenbarligen att dö för sådant signalerar alltid kråkor — undrar hur tacksamma de är över att ständigt vara en metafor för döden? Uppenberligen lär detta bli mörkt, skrämmande och något vemodigt, vilket kanske inte är helt oväntat.  

Känner ni någon tvivel inför mina teorier? Kolla på premiärdatumet, 21 juni, även känt som dagen sommarsolståndet infaller. Dess betydelse? Ingen annan än att det är den tiden på året Illuminati samlas för satanistiska ritualer med en evighet av framgångar som sitt ändamål. Därmed är det bekräftat, True Detective säsong 2 kommer jump the shark när Farrell reser genom dimensioner till helvetet. Kom ihåg var du läste det först, jag precis som Pizzolatto har mina källor inom pentagram-rörelsen. För att parafrasera Rust Cohles lärdom, det handlar bara om att ställa de rätta frågorna — för i helvete. 

Den femte säsongen av Game of Thrones har tagit sin början och med det andra avsnittet börjar allt te sig som vanligt igen.

Tyrion fortsätter sin resa mot döden i form av alkohol, människor huggs ihjäl i dramatiska dueller samt avrättningar, och de politiska intrigerna är åter igång när Cersei greppar efter mer makt medan Dorne kräver hämnd. Det hela resulterar i en power ranking något väntad men ändå full av överraskningar. 

Power Ranking:

1. Jon Snow

Att Jon skulle avancera från andra till första plats var väl kanske lika väntat som att han skulle erövra titeln Lord Commander. Dock måste jag påstå att den kändaste oäktingen i norr gick från att vara tämligen besviken över nomineringen till en glad vinnare. Kanske är han i slutändan en dålig förlorare? Det nyvunna ansvaret kommer säkerligen att debatteras bland hans mer eller mindre trogna bröder, speciellt efter att deras nya överordnade satte en barmhärtig pil i Mance Rayders hjärta. Jon Snow har varit känd — samt skyldig till — att flörta med vildingar tidigare, något de svartklädda antagonisterna Allister Thorne och Janos Slynt lär skvallra om medan de paktar vidare. Veckans omröstning vann dock Jon, vilket betyder att Westeros kanske bittraste och mest introverta individ har blivit till något av en spelare — samt en intressantare karaktär att följa såhär efter fyra säsonger.

2. Drogon

Puberteten är — som redan bevisat i förra avsnittet — ingen lek, särskilt inte när det handlar om gigantiska drakar. Den största av alla tre är Drogon, vars frihet är fördelaktig i utbreddandet av hans vingar. Men vad gör egentligen Daenerys äldsta son — och den mest fruktade attraktionen på andra sidan de smala havet — när han inte lämnar av smutstvätten? Grillade lammbufféer är en självklarhet, men kanske är det även dags för fantasyvärldens potentiellt tyngsta drake att testa sina vingar och ta sikte mot Westeros? Sju kungariken skulle ändå toppa Benedict Cumberbatchs miserabla försök till att elda upp en liten sjöstad i sista installationen av The Hobbit-trilogin.

3. Bronn

Denna återkomst är i sig värd en listplacering bara för att, speciellt med tanke på att vi egentligen inte borde se mycket alls av Bronn nuförtiden. I böckerna gör nämligen han samma deal med Cersei Lannister, men blir sedan något av en skuggfigur som det till mestadels endast talas om. Men nu har D.B. Weiss och Dan Benioff fått för sig att Jaime ska till Dorne — också det en ändring från böckerna — vilket öppnar för nya äventyr med Bronn. Kan denna konstellation toppa duon som legoknekten formade med den yngste av Lannister-syskonen? Kanske inte, men det är allt trevligt att åter stifta bekantskap med det vidrigt älskvärda aset, som även vinner en hel del på detta.

4. Arya Stark

Ett mynt senare och plötsligt är du antagen till Bravos dödligaste utbildning. Arya lyckades till slut stiga innanför The House of Black and Whites portar, och nu har vi kanske tio säsonger av träning att se fram emot? Ingen vet exakt vad som väntar henne där inne, inte ens bokläsare kan vara säkra — men enligt Game of Thrones traditioner borde det vara något de kan dra ut på. Så länge denna minderåriga dödsmaskin får stryka något av namnen från sin lista — det vill säga Cersei — innan seriens slut kan vi väl vara nöjda.

5. Jaqen H’ghar eller vad vi nu ska kalla honom

En sylvass diss ger en comeback i två benämningar, typ. Detta är alltså inte den Jaqen vi lärde känna i säsong två, utan bara någon som råkar gilla hans ansikte, vilket jag har all förståelse för.

Bubblare:

Doran Martell

Oberyns rullstolsbundna broder verkar vara en något mer samlad karaktär gentemot brorsan. Som prins av Dorne är han dess ledare, och hela kungariket väntar nu på att han ska agera. Med Cerseis dotter Myrcella — som Tyrion gifte bort i andra säsongen — strosandes genom olivträdgården sitter Doran på ett trumfkort, frågan är ifall han kommer utnyttja det. Förresten, har inte Oberyns älskare Ellaria Sand genomgått ett distinkt skifte i dialekt? Den nya rolltolkningen känns nästan som en skurkaktig nidbild av förra årets mer sympatiska livsälskare.

Postmortem:

Mossador

I Mereen fortsätter Daenerys att göra taktiskt dåliga val med att döda arbetarklassens representant i hennes råd — Mossador. Vi kan nog alla symptisera med den före detta slavens val att slå tillbaka mot de ägare som nu slaktar folk på gatorna i ett försök att återvinna makten och slavhandeln. Samtidigt måste Dany bevisa att hon kan leda ett folk — eller vad det nu är hon gör där — och lät en av sina soldater dekapitera Mossador, vilket ledde till en våldsam drabbning mellan samhällsklasser. Hektiska tider i Mereen, och fortfarande kan jag inte finna tid till att bry mig ett dugg om det?

Valar Morghulis:

• Avsnittet erbjöd även en subtil diss mot alla bokläsare från Stannis fru.
• Faktumet att Tyrion introducerade sexuella lustar till Podricks liv, tog han och Brienne ett steg närmare Sansa Stark…
• Sen ett flertal därifrån, konstanta motgångar verkar bli Briennes nya mantra. Dock kan hon fortfarande erbjuda några av seriens störst nagelbitare till actionscener.
• VI kan väl nästan anta att Lord Commander utesluter en framtid med Jon Stark?
• Detta avsnitt kännetecknar mer än någonsin tidigare att tv-serien och böckerna börjar gå åt olika håll, med samma slutdestination. Jaime och Bronns resa till Dorne är helt författad för serien, medan Sansa har tagit sig förbi alla publicerade sidor i böckerna. Det är minst sagt skrämmande tider för bokläsares, vars självgodhet och förakt riktat mot de icke invigda tv-tittarna nu kan slå tillbaka mot dem. Att de inte förutspådde detta, med tanke på George RR Martins förflutna som högst produktiv författare?

Läs även: tidigare recaps av Game of Thrones-säsongen.

Bild via HBO.   

Det finns serieavslut, och så finns det The Sopranos, vars sista scen gäckar tittare än idag. Stunden då HBO:s första världskända flaggskepp sa adjö är en mytomspunnen sådan, då det nästan verkar som ett unisont ”wtf” brast ut över hela USA när tv-skärmen plötsligt blev svart. När miljontals fans av New Jerseys gangsterintriger förstod att det inte handlade om någon form av strömavbrott följde en hysteri i form av otaliga sidor fan-teorier. Än idag andas spekulationerna, gick Tony i mål efter sex säsonger av diverse mordförsök eller föll han på mållinjen till tonerna av Journey med en kula i bakhuvudet? 

Seriens skapare David Chase talar inte ofta om ämnet och verkar helt ärligt nästan ångra att han lämnade Tony på ett sådant diffust vis. Men nu bryter han tystnaden rejält med en artikel för tidningen DGA Quarterly, där varje viktigt ögonblick i den omtalade scenen analyseras. Från den mystiska mannen i Members Only-jackan till Meadows parkeringsförsök — detta är fängslande läsning essentiell för varenda fan av den moderna klassikerna som är The Sopranos. Ni finner ett utdrag nedan, där Chase diskuterar huruvida Tony dog eller inte, medan artikeln i sin helhet kan läsas här.

I said to Gandolfini, the bell rings and you look up. That last shot of Tony ends on ‘don’t stop,’ it’s mid-song. I’m not going to go into [if that’s Tony’s POV]. I thought the possibility would go through a lot of people’s minds or maybe everybody’s mind that he was killed. He might have gotten shot three years ago in that situation. But he didn’t. Whether this is the end here, or not, it’s going to come at some point for the rest of us. Hopefully we’re not going to get shot by some rival gang mob or anything like that. I’m not saying that [happened]. But obviously he stood more of a chance of getting shot by a rival gang mob than you or I do because he put himself in that situation. All I know is the end is coming for all of us.

I thought the ending would be somewhat jarring, sure. But not to the extent it was, and not a subject of such discussion. I really had no idea about that. I never considered the black a shot. I just thought what we see is black. The ceiling I was going for at that point, the biggest feeling I was going for, honestly, was don’t stop believing. It was very simple and much more on the nose than people think. That’s what I wanted people to believe. That life ends and death comes, but don’t stop believing. There are attachments we make in life, even though it’s all going to come to an end, that are worth so much, and we’re so lucky to have been able to experience them. Life is short. Either it ends here for Tony or some other time. But in spite of that, it’s really worth it. So don’t stop believing.

Angående överflödet av fan-teorier:

Bild via HBO.     

Även om Tyrion fann väntan inför den ödesdigra duellen mellan Oberyn och The Mountain något påfrestande så kan den inte ens liknas vid det vi har utstått. I 302 dagar har vi spekulerat, i 302 dagar har vi brottats med spoilers och kämpa mot abstinensbesväret. Men nu efter 302 dagar återvänder äntligen världens största tv-serie — Game of Thrones.

Med seriens återkomst hoppas jag att ni här kommer finna er logiska tillflyktsort under de kommande veckorna, med mina recaps av händelserna i det ständigt blodiga Westeros. Likt förra året görs detta i form av en power ranking där jag studerar vilka som spelar spelet — om järntronen, inte en vinstsumma i Paradise Hotel eller liknande dokusåpa — allra bäst. Jag tänker inte göra det hela mer invecklat än George RR Martins beskrivning av en maträtt, så låt oss sätta igång, helt enkelt.

Veckans Power Ranking:

1. Cersei Lannister

Som vanligt är det första avsnittet av säsongen fullpackat med karaktärer, här återser vi alla älskar — samt hatar — förutom Arya och Theon Reek. Därför kan det vara svårt att finna en uppenbar vinnare i The Wars to Come, det enda uppenbara är att ingen kommer smutsa ner sina underkläder vid Tywin Lannisters närvaro förutom den kända bortgångna patriarken själv. Hans död lär resultera i en maktkamp med flera förlorare än vinnare, men en lågoddsare för nuvarandet måste vara Cersei som med sin faders förmultnande lik blir den mäktigaste personen i hela Westeros. En åtråvärd plats att inneha, dock kan – som vi alla känner till – saker och ting skifta väldigt snabbt i denna värld. Om vi ska tro den blodsugande spåkvinnan kan det hända snart, med tanke på hur puberteten verkar ha slagit till för den nyblivne kungen Tommen som trånar efter sin drottning.

Förresten, finns det ingen som ens saknar att hata Joffrey lite? Nog för att vi alla drömde om den dag han skulle lämna oss, men det saknas ändå ett uns av sociopatisk douchebag i Kings Landing just nu.

2. Jon Snow

Efter förra årets storslagna strid om The Wall, där de svartklädda emoriddarna försvarade kungariket mot jättar och köldskadade skinheads, verkar Jon Snow vara tämligen nöjd med tillvaron. Jag menar, han tränar ju ändå grabben som dödade hans flickvän i hur man blir bättre på att döda, antar att Winterfells bastard är i ett desperat behov av sparringpartners efter att vildingarna slaktade majoriteten. Ärligt talat, de snackar alltid om hur få män de har vid muren, men med varje säsong verkar det ändå vara minst 100 rånare och våldtäktsmän där — detta gudsförgätna land har väl inget underskott på dem, antar jag. Hursomhelst verkar Jons position vara viktigare än någonsin när både Stannis och Melisandre flörtar med honom. Sen huruvida det var ett smart drag att sätta en barmhärtig pil i Mance Rayder återstår att se, men Westeros mest deprimerande figur verkar i alla fall mer än redo för den stundande vintern — den säsongsenliga depressionen biter helt enkelt inte på honom.

3. Sansa Stark

Det var rätt uppenbart i och med outfitbytet att även Sansas personlighet skulle få sig en renässans – färga håret svart och en del karaktärsdrag kommer sig naturligt. Vi finner henne här tillsammans med Littlefinger — som verkar vara mer av en mentor än någonsin tidigare — observerandes den kanske mest patetiska duell serien någonsin har erbjudit. Goth-Sansa levererar dock, och jag ser en potentiell Winona Ryder för 2010-talet i henne. Låt oss bara hoppas att hon finner en Christian Slater som är allt annat än Petyr Baelish, Westeros mest obehagliga fadersgestalt.

4. Tyrion Lannister

Finns det egentligen något bättre sätt att introducera Tyrion än med ett glas vin och en kaskadspya? Tveksamt. Om han hinner supa ihjäl sig innan Mereen återstår att se, men det är uppenbart att av alla karaktärer i serien tar Tyrion de största kliven just nu — det finns ett uppenbart läge för ett skämt om hans längd här, men jag avstår. Konstellationen Tyrion och Daenerys är säkerligen något många fans har drömt om, och ifall allt går vägen får vi kanske se dem skåla innan säsongens slut, vilket vore vara banbrytande för en serie där man har lyckats göra en drakdrottning till en av dess tråkigaste karaktärer. Seriöst, till och med hennes tonåringar till eldsprutande barn har tröttnat på de — även fysiska — bojorna som Mereen har inneburit.

5. Loras Tyrell

För att vara den femte installationens första avsnitt var det väldigt sparsamt med den annars överflödiga nakenheten. Men Loras verkar ha funnit en stabilt KK i mannen ansvarig för Littlefingers bordell, och därför har han vunnit en listplats. Men scenen lär ha varit ansträngande för alla konservativa kristdemokrater där ute som inspireras av seriens politiska intriger, dock är väl de snart lika trollbundna av Blå Ögon som alla sverigedemokrater där ute.

Bubblare:

Kevan Lannister

Med Tywins död återvänder Kevan Lannister till huvudstaden efter en fyra säsonger lång frånvaro. Han är måhända inte lika klippt och skuren för politiken som den fruktade brodern, men att vara Lannister-klanens äldsta är alltid en fördel. Vi fick även återse hans son Lancel, som efter sin affär med Cersei har satt lås på det som orsakade honom en hel del trubbel, och blivit någon form av munk. Med andra ord verkar det fortfarande finnas chanser till drama inom den incestuösa släkten.

Vila i Frid:

Mance Rayder

Seriens mest försummade karaktär? Med en skådespelare som Ciarán Hinds i rollen måste jag ändå påstå det. Låt oss hoppas att sångerna minns honom för den han var och inte bara blandar ihop honom med Tormund, okej?

Valar Morghulis:

• För första gången använder D.B. Weiss och David Benioff flashbacks, som i form av drömmar förekommer ofta i böckerna. 
• Kanske är det hög tid att någon sätter en åldersgräns på pilbågar?
• Nattens premiär blev något av ett antiklimax, efter att de fyra första avsnitten av den femte säsongen läckte under söndagen. Men för en serie som aldrig har oroat sig över faktumet att den är världens mest nedladdade kommer den nog regera vidare som världens största. Dessvärre för oss kritiker och skribenter lär HBO inte vara lika sugna på att skicka ut avsnitt i förväg — för recension — nästa år. Jag vill dock förtydliga att min involvering i detta är obefintlig, tydligen förlorar man huvudet utan rättegång efter ett brott av denna sort och jag gillar mitt huvud väldigt mycket. 
• Nu kan jag inte heller utpressa någon med spoilers, vilket är djupt sårande.
• Om du av någon anledning har funderat över hur Game of Thrones skulle se ut i John Singletons regi.