När Kanye West släppte sin låt Only One tidigare i månaden var kanske inte den största nyheten hur fantastiskt stycket var. Faktumet att Paul McCartney spelade keyboard på låten ledde istället till en humorkavalkad bland sociala medier, som både gammel- och nymedia tog på kanske lite för stort allvar. Vem orkar egentligen bli förbannad över att någon inte skulle veta vem en 70 år gammal gubbe är? Det går mig över huvudet men visst, kanske skriver jag lite i affekt efter en uppväxt ute på landsbygden där både talanglösa — om de inte alla är det — trubadurer och unga Beatles-fanatiker var alldeles för påträngande.  

Men nog förtjänar världen en till chans att lyssna extra noga när Kanye gråter i autotune från sin moders perspektiv i himlen. Denna stämningsfulla ode till hans dotter har fått en musikvideo regisserad av Spike Jonze. och som alltid när något av Kanye har premiär hos Ellen Degeneres borde vi inte förvänta oss för mycket — det är liksom inte en publik gjord för vildhundar och KKK-symbolik. Istället ges vi en dimmig inblick i Yeezus-rapparens vardag, med dottern North i famnen. Ett frieri till alla de som älskar gifs på tumblr, eller fanfictions dedikerade till en framtid där Kanye West och Kim Kardashians barn har en egen realityserie tillsammans med Blue Ivy.

Uppdaterad: Hela videon finns nu att njuta av i all sin gråmulna galore. Dock komplicerad att få inbäddad så ni finner den på Kanye Wests hemsida.

Okej detta kommer måhända med en viss kontrovers, för ett år sedan hade man väl knappast placerat Big Sean i facket bra och spännande rappare — men som han själv säger i nedanstående video så kan mycket hända under ett år. Sedan kan jag även medge att en singel producerad av DJ Mustard där premissen egentligen bara är att svära grovt över en opålitlig tjej knappast går att placera i något hedersfullt fack heller. 

Men med det ur vägen kan vi konstatera att Detroit-rapparen aldrig har varit större och han verkar rappa markant bättre. Med hitsingeln — älskad av både barn och vuxna — I Don’t Fuck With You släppte han även 4th Quarter som erbjöd fem minuter bättre än allt på senaste albumet Hall of Fame. Kanske är vi redo att förlåta Big Sean för alla de kepsar han har låtit vila halvt runt hans tinning? För nu när nya albumet Dark Sky Paradise har blivit officiellt med en diffus promovideo och en rad gästartister kan jag endast konstatera att ja detta ser tämligen spännande ut.

Förutom den omåttligt överskattade — och en gång våldtäktsanklagade — Sverigevännen Travis Scott kommer flera av våra favoritrappare gästa. Genom diverse Instagram-konton blev det igår klart att bland annat Torontos sköraste Drake och PARTYNEXTDOOR kommer gråta ut över produktioner av antingen DJ Dahi, Vinylz eller Boi-1da — jag gissar på sistnämnda. Även Lil Wayne sägs ha en vers på albumet där han förmodligen kommer angripa faktumet att hans pappa vägrar låta honom leka med sitt nya album. När det kommer till andra fadersgestalter så har även Seans mentor och frälsare Kanye West en vers vilket lär vara det autotunade gospel ni antingen har lärt er att hata eller älska vid det här laget.

Har vi en eftertappning av My Beautiful Dark Twisted Fantasy här halvvägs igenom 2010-talet? Den mörka och smått evangeliska ljudbilden — utblandad med amerikanska progg-samplingar — vi har erbjudits hittills hintar om det. Big Sean borde förmodligen vara nöjd ifall Dark Sky Paradise är ens hälften så välgjord — och så även vi då detta kan bli en duglig start på vad som sägs bli ett stjärnspäckat år för rap.

Fans av Kanye West fick sig en ordentlig kalldusch under natten till måndag när — vad som påstods vara — en läcka av nya singeln All Day dök upp på internet. Det visade sig dock snabbt var en välgjord sammansättning av diverse demoversioner som har spridits bland sociala medier de senaste månaderna och ett eko av tusentals nedslagna röster kunde höras i vinternatten. En frälsning var kommen men lämnade oss alldeles för tidigt, låter bekant eller hur?

Tur nog har en användare under namnet Jediswag från det dedikerade fanforumet Kanyetothe levererat lite plåster för stigman. Med pseudonymen i åtanke antar ni kanske att det handlar om ännu en parodi på senaste Star Wars-trailern men nej, jag tänker inte utsätt er för något sådnt. Här handlar det istället om en över två timmar lång konsertupplevelse bestående av skakigt kameraarbete från Yeezus-rapparens senaste turné. Det är kanske inte den högst efterlängtade dokumentären av Hype Williams som — likt allt annat Kanye-relaterat — ännu ska släppas inom en obestämd framtid, men det fascinerande jobbet bakom detta verk är värd en liten del av din tid.

Om inget annat är detta en chans att ta del av magnifika rants och lite skönt häng med självaste Jesus, vad mer kan någon begära från Kanye? Kanske att han beklättrar ett berg iklädd en diamantmask, vilket han faktiskt gör så vad väntar ni på?

Sätt Kanye Wests namn på vad som helst och det verkar bli succé dessa dagar. I alla fall om vi ska tro ett av två läger nu när Pusha T:s nya — Yeezus-producerade — singel Lunch Money har släppts och därmed splittrat rapfans.

 

Här finns endast ett litet spår från gångna soul-samplingar med en funkig basgång översköljd av en rad urflippade ljudeffekter. En skulle nästan kunna tro att den erkända producentens ökända hybris nådde en femte dimension efter en visning av Interstellar — vilket ledde till en importering av en rad gammalmodiga och uppseendeväckande flummiga sci-fi-ljud.

 

Slutresultatet? Måttligt förvirrande om något, en vattendelare av råge. I mitten av allt finner vi Pusha-T, som vanligt stabil men bland produktionens irrvarv endast en Matthew McConaughey försvunnen i ett svart hål. Och ja, kokainreferenserna kokar inte likt Hell Hath No Fury direkt, utan det blir en grind tam i dess utförande.

 

Norska dalar, regn över Brighton och ett snöbelagt Vancouver har säkert varit signifika källor för inspiration när vi ser på veckans tre producenter. Här talar vi om en känsla för remixer, samplingar och även hits gjorda för Billboard – aldrig är något likt det andra när BeatGenerationen kommer till tal.

Från Kanye West till Van Halen, det regnar samplingar som aldrig förr över den brittiska producenten Huccis senaste produktion. Likt alltid har den energiska beatmakaren plockat fram en rad orkaner till trummor med täta snares och rappa hi-hats ackompanjerat av en bas på ett djup likt havsgravar. Det hela utvecklas till något av en trapdistinkt berg och dalbana, eller en biljakt komprimerad på 4 minuter med utrymme för bensinstopp. Varför vi inte redan har hört ett flertal kända rappare över en instrumental signerad Hucci är förvånandsvärt. Kanske det inte är den mystiske pseudonymens ändamål? För jag menar en kille född 1996 med nästan 200 000 följare på Soundcloud är i alla fall beundransvärt om något.     

Skivbolaget Flow-Fi är en uppstickare inom BeatGenerationens värld du lär hålla ett öga på. Med ett öra för framtiden och ett tjugotal producenter verkar de kunna utgöra en stor del av de närmaste årens bästa produktioner. En av deras starkaste kort är Vancouver-sonen Ekali som sakta men säkert tar sig upp bland Soundclouds samurajklingande hieraki. Ett av de bästa exemplen på hans färdigheter är samarbetet Another Girl med aywy. Här omvandlar de vokaler från Justin Timberlakes My Love vilket resulterar i en vandring mellan himmel och jord för den gamla disneyklubbaren – ackompanjerad av änglars harpor och basgångar ekandes bland helvetets nio kretsar. Det hela finner dock varandra i vad som nästan kan liknas med ett sensuellt laddat möte mellan två partners.

Klockspel och tunga basgångar i legato? Det är några signum som numera är djupt associerade med norska Cashmere Cat. Detta geni har varit minst sagt framgångsrik under det gångna året med en ep och ett flertal stjärnklara samarbeten. Därför var det något av en besvikelse att få höra – det tidigare förhandsvisade – samarbetet med Ariana Grande i en något polerad version när Bang Bang-sångerskan släppte sitt nya album. Vår kattälskare har dock gjort rätt för sig och tagit denna pophit från arenorna tillbaka till industrilokalerna – förmodligen omringat av ett par brinnande kyrkor spelandes de vackraste av klockspel.