Bild via Esquire.    

Sean Penn är en man gjord av kontrovers, visst är han även en hyllad skådespelare men ofta bortser vi från faktumet att mannen har en fallenhet för kontroversiella händelser — ofta involverande paparazzis. Nyligen kunde vi se honom på Oscarsgalan där han delade ut pris till Bästa film. Vinnaren var ingen annan än den omåttligt överskattade Birdman regisserad av Milk-stjärnans vän Alejandro González Iñárritu. Penn som den smakfulla karaktär han är fann detta som ett perfekt tillfälle att slänga ur sig ett rasistskämt — ett han ännu vägrar att be om ursäkt för.

Kanske kan det då vara värt att påminna oss alla om att även Sean Penn är en människa innerst inne. Att även han kan krypa ner under täcket på soffan en söndagskväll med någon såpopera på tv:n. Ingen mindre än Jimmy Kimmel valde att erbjuda denna chans till nyvunnen humanitet när han bjöd in skådespelaren till sitt program häromkvällen för att bland annat diskutera Bacholerette. Ja jag vet det är otroligt, dessa uppgjorda realityserier är fortfarande en grej och denna Oscarsvinnare älskar dem. Men kanske av fel anledning.

Det är nämligen inte dialogerna som är det mest spännande utan om Penn håller i fjärrkontrollen så är det snabbspolning fram till själva eliminering. Att se kvinnor gråta är uppenbarligen något Sean Penn går igång på och visst en del vill kanske påstå att deltagarnas tårar är fundamentet i programmets underhållning. Alla närvarande verkar i alla fall vara av den uppfattning när gapskratt utbryter i sammanband med det chockerande avslöjandet. Men är inte det hela egentligen mer hemskt än komiskt? Låt förtydliga genom att låna ett stycke från Crackeds artikel 5 Beloved Celebrities Everyone Forgets Did Terrible Things — låter bra detta — som refererar till en händelse som ägde rum under skådespelarens förhållande med Madonna:

After he got good and drunk (again), Penn climbed into Madonna’s house, where she was alone. He then grabbed her, tied her to a chair, and assaulted her for hours, both physically and emotionally. He then went out for more booze, came back, and kept up the beating. Madonna only escaped after telling Penn that she had to go to the bathroom, which meant he had no problem battering, beating, bloodying, and bruising the supposed love of his life, but felt it would have been too degrading to make her pee in front of him.

Någon som satte skrattet i halsen? Sean Penn är ett förstaklassigt exempel på den mysogyni Hollywood enkelt förbiser — därför vore det bra om vi inte glömmer den.

En av världens kanske längsta meritlistor tillhör Madonna. Bland den fann housemusiken ett hem i kommersiell pop med Vogue och hon har även lyckats med bedriften att sampla ABBA. En karriär värd att begrunda, att beundra och när historiker gör just detta flera hundra år härifrån så hoppas jag de är blinda inför hennes senaste låt Iconic. Minns gärna Ali G i videon till Music eller prisa hennes bristfälliga skådespelarinsats i filmen Swept Away — men snälla radera den som snart lär vara känd som Mike Tyson-låten från era hjärnlober.

Det kommande albumet Rebel Heart har några månader kantade av läckor och skandaler bakom sig. Allt detta hade kanske varit lätt att bortfärda om den nu släppta musiken faktiskt hade imponerat. Men nej evolutionen tycks sakta gå utför och jag personligen hade redan tröttnat när 56-åringen romantiserade droger med generisk EDM på förra albumet MDNA. Nu verkar hon ha spärrat in Diplo och Avicii i samma rum för att sedan låta dem strida till döds med trummaskiner. Vilket endast är toppen av isberget när Mike Tyson — inspirerad av Benito Mussolini — står för en introduktionen i spoken word. Sist jag kollade var detta ett album dedikerat till upproriska folkhjältar och inte våldtäktsmän eller fascister? 

Först Martin Luther King insnörjad i metalltråd och nu detta — antingen är Erotica-sångerskan tillbaka i kontroversiell toppform eller så har hon ett oerhört bristfälligt PR-team omkring sig. I slutändan är inte Tyson mitt rebellhjärta och någonstans skryter förmodligen Canibus om hur han hoppade på denna trend före Madonna.

BeatGenerationen – din oas i Soundclouds labyrint av mediokert och förträffligt. Denna vecka ligger fokuset på storslagna synthar, från en soundtrackinfluerad remix av Madonna till barnsligt hjärtpumpande instrumentaler. Med låtarna nedan är sommaren ännu inte förbi mina vänner.

Det är ett förargligt under att Madonnas ballad Live To Tell från 1986-albumet True Blue inte har fått en värdig remix förrens nu. Originalet bar på en filmisk vidd med sin blandning av synthar och keyboards gjord för dagens melankoliskt drivna producenter. Turligt nog har den gåtfulla Soundcloud-profilen Jayyeah tagit sig an denna pop-klassiker och gjort exakt allt jag kunde önska. Vemodet som vilade i Madonnas röst lever här kvar, nu ackompanjerat av ekande trummor och frenetiska hi-hats.

Något säger mig att Padillions sista ord lär vara ”begrav mig i bas”. Hur hans anhöriga skall lyckas åstakomma det är en svår fråga att besvara – såvida flytande basmateria inte har utvecklats inom 80 år. Dock vågar jag gissa på att ett par högtalare fulladdade med låten Majors skulle göra det till en cermoni värdig denna uppstickare till fullfjädrad öronbedövare. Mina öron får gärna ryka ifall det är till tonerna av detta samarbete med Cavalier. Under tre minuter bygger de två upp en dramaturgi i tre akter som exploderar i en synthorgie av mytomspunna proportioner värdig en sensommarnatt.

Injicera mig med insulin för detta är det sockersötaste av bombnedslag! En – i brist på bättre metaforer – godispåse av medryckande och inbjudande synthar från svenska SLVRFVNG. De små adlibsen av ljust pitchade röster mixade med bombastiska trummor bygger upp en adrenalinstint och fantasifull ljudbild, tänk dig ett rave arrangerat av de tecknade karaktärerna i Adventure Time – något som med gifs inte alls är svårt att visualisera.