Att förutspå sommarens hitlåt kan vara lika enkelt som det är vilseledande. Vissa år känns det uppenbart vilka ackord och fraser vi lär få höra ljudandes ur högtalare tills vi är redo att pensionera våra öron — samtidigt kan en låt ibland komma från ingenstans, lagom till midsommarfirandet, och golva nationer.

När det handlar om Fetty Waps monumentala karriärsraket till hitlåt Trap Queen är det lite av båda redan nämnda scenarion. Enda sedan den släpptes förra sommaren har New Jersey-rapparen och 1738-medlemmen sakta byggt upp momentum med sin ode till kvinnor i ett kök bestående av narkotikaingredinser. Redan vid låtens debut kunde ett flertal höra potentialen, men det var inte förrän runt årsskiftet den verkligen började få spridning och när vi nu är halvvägs igenom 2015 har musikvideon samlat på sig över 133 miljoner visningar på Youtube. Alla pratar om Fetty just nu, vilket blev uppenbart under nattens BET Awards där han ställde till med ett bejublat framträdande av låten.

Faktumet att hitmakare likt Rae Sremmurd, E-40 och Janelle Monáe inte kan hålla tillbaka de uppskruvade dansrörelserna talar en hel del för vad Fetty har åstakommit. Förra sommaren sjöng alla med till Swae Lee och Slim Jimmys No Flex Zone, men nu kan de endast buga när Fetty upprepar deras prestation och i samma svep krossar den.

Dock vilar risken för uttjatad i luften, Trap Queen är trots allt ett år gammal och Fetty själv hade gärna förvandlat galan till ett zoo med sin andra — Drake-remixade — hit My Way. Kanske är det därför dags att introducera en låt som kan ta detta segertåg vidare? Inte helt oväntat började denna framgångssaga på Soundcloud och där finner vi en rad potentiella arvingar till Trap Queens tron, bland annat RGF Island som jag personligen älskar mer än något annat Fetty och kollegorna i Remy Boyz har gjort.

Det är bara att hoppas att ni njöt av den nästan tio år långa testperioden, för snart kan ni bli tvungna att betala för Soundcloud. Med kring 175 miljoner unika lyssnare i månaden har detta musikdelningsforum blivit till en otroligt viktig plattform under de senaste åren, främst för okända producenter vars utbyten av musik har byggt upp egna genres. Men som sagt, tiden verkar kommen för en av de sista fria streamingtjänsterna att ansluta sig till den högre divisionen av tjänster som Spotify och Tidal.

Under november förra året ingick de ett licensavtal med Warner Music Group och nu tycks de vara indiebolagens tur, hela 20 000 av dem närmare bestämt för så många skivbolag existerar tydligen. Det är med licensbolaget Merlin Soundcloud har nått en överenskommelse med, vilket skulle kunna bli vd:n Alexander Ljungs nyckel till Camelot. ”Sen dag ett har vi varit starkt etablerade i indierörelsen” uttryckte han själv i en intervju med Times, och ja denna samhörighet med självständiga artister lär nu ge resultat.

Nyligen läckte ett kontrakt från uppgörelsen med Merlin där det framgår att Soundcloud tänker införa en prenumerationstjänst, uppdelade i tre nivåer:

·        Precis som Spotify — än så länge — kommer Soundcloud erbjuda en gratismöjlighet, vilket innebär en begränsad katalog av musik och reklam. Så länge det inte kommer med begränsade lyssningar på mobilen är väl detta överkomligt, men fortfarande en rätt bedrövlig deal.

·        Sedan har vi det andra alternativet som fortfarande är tämligen begränsad, men för en än så länge okänd summa i månaden kommer reklamen att försvinna och göra vissa låtar nedladdningsbara.

·        Även den tredje helupplevelsen av Soundcloud är precis som tidigare nämnda också för ett okänt — men såklart dyrare — pris. Dock står det klart att Merlin kommer betalas 1.50 kr för varje köp av en tilläggstjänst och 6.50 kr för hela hemsidans katalog.

Var denna utveckling kommer ta oss är svårt att spå i. En del användare tycks redan ha börjat ge upp hoppet om Soundcloud efter otaliga turer kring samplingar och skivbolag. Att något så gott som Soundcloud skulle vara förevigt, verkar de flesta redan ha förstått, är omöjligt. Samtidigt försöker Soundcloud göra sin tjänst helt laglig medan många artister och producenter suktar efter en möjlighet att tjäna på sin musik, vilket är fullkomligt förståeligt — och alla de där 20 000 skivbolagen som förmodligen har svurit över hur ”jävla bra det vore ifall Soundcloud betalade ut ersättning” skålar nog i champagne idag, eller knäpper några folköl ifall det är den svenska sena 2000-version av indie vi talar om.

Övergången till betaltjänst har alltså all potential att bli en lyckad historia, men ingen borde underskatta den yngre generation av lovande musikskapare med en nitisk uppfattning att musik bör vara gratis och tillgänglig för alla — till exempel rapparen Bones. Det kan bli spännande och se var vinden blåser nu. Kommer unga artister falla för vittringen av pengar, eller försöka finna nya möjligheter att nå sina lyssnare? Överger lyssnare när Soundcloud blir mer och mer till ett oönskat Spotify genom en ökad samexistens med skivbolagen — överger Soundcloud sina ideal i processen? Dör det fria skapandet med döden av det fria lyssnandet och hur många år dröjer det tills Jay Z en dag dissar sin största konkurrent Soundcloud i sina freestyles?

Ställer jag alldeles för många frågor om en osäker framtid, förmodligen. Kanske är det bättre att lägga min tid på hemsidans musik istället, medan den fortfarande är gratis det vill säga.

Foto: Kim Granli   

Lite som hur vattnet på asfalten avdunstade under solen denna förmiddag återvänder nu Postiljonen, redo att sätta bokslut på den kalla maj-månaden och välkomna sommaren med en ny singel.

Det har snart gått två år sen denna norsksvenska trio släppte debutalbumet Skyer och därmed tonsatte de följande värmeböljande månaderna. Passande nog når nu väntan på ny musik sin ände med en låt under namnet Wait. Inte helt oväntat talar vi här om storslaget filmiska och anrika popvågor, som likväl skulle kunna vara soundtracket för en bil färdandes längst den amerikanska västkusten, med en hjärtekrossad förare vars blick är i backspegeln men destination framtiden — vilket blir till en inte allt för klumpig metafor över hur Postiljonens atmosfär fyller all musiks tid och rum.

Den tidslösa själ instrumentalisterna Daniel Sjörs och Joel Nyström Holm erbjuder sångerskan Mia Brox Boe är uppenbart intakt, om inte mer levande än någonsin tidigare. Deras Eric Serra-doftande pop med svävande saxofoner och svindlande nostalgiska gitarrsolon fortsätter alltså att andas passionerat, redo att älska med hela världen denna sommar.

Ja väntan på en ny säsong av Twin Peaks är en lång och plågsam sådan, men efter diverse bråkigheter kring budgeten står det nu i alla fall klart att inspelningen kommer få sin start efter sommaren med hela 18 avsnitt i sikte. Dock är det uppenbart att detta lär ta sin tid och medan David Lynch gör sitt bästa för att återigen entra The Black Lodge ska jag försöka underhålla er på vägen — med inget mindre än musik från den excentriska regissörens musikproducent.

Dean Hurley har mixat, valt och producerat musik för flera av Lynch projekt, därbland hans album Crazy Clown Time och Big Dream. Days of Thunder & Rain är dock en helt egen skapelse ifall vi bortser från faktumet att den till stor del består av gamla soul-acapellor — tillhörande legender likt Otis Reading och Marvin Gaye — samt ingen annan än Kanadas ensammaste själ Drake. Tillsammans med vida, atmosfäriska musikstycken blir det hela till ett oväntat men lyckat möte som pendlar mellan storslagna ljudbilder från ett romantiskt — men tragiskt och smått Bruckheimer-esquet — 80-tals drama, till de viskande ugglorna bland träden i Twin Peaks. 

Tänk er att Laura Palmer — istället för de dimmiga bergen ovanför Seattle — hade försvunnit bland den amerikanska västkustens brinnande stränder och lämnat en tårögd Drake hängandes vid sin motorcykel, då har ni förmodligen funnit den surrealistiska men fängslande känsla av hjärtesorg Dean Hurley har försökt snärja med sin drömfångare. Förresten en tanke: i Lynch värld kan vi väl inte tro att det bara är ett sammanträffande att en producent med sån kapacitet för tårdrypande musik delar namn med tv-historiens mest tragiska tonåring?

Ni kan ladda hem Days of Thunder & Rain gratis här och nedan se en kortfilm regisserad av Nicholas Wurz och William Trenton, där flera låtar från albumet medverkar. Jag rekommenderar även att ni tar er an Hurleys mashup av punkaren Glenn Danzigs låt Mother och Drakes 0-100-outro The Catch Up, ifall någon verkligen betvivlar producentens kärlek för Drizzy.

”They call me a faggot or they’ll say ‘real cholos would slap the shit outta him’ and thats funny as fuck because I’m one of the most respected gangmembers in my community”

Citatet ovan är taget från en av Noiseys intervjuer med Leafar Seyer — sångaren i duon Prayers — där han diskuterar människors syn på hur han blandar sin fallenhet för goth med cholo, en latinamerikansk subkultur många associerar med kriminalitet. Seyer anser själv att han befinner sig i en skärseld mellan att vara en goth och cholo, två världar han både tillhör men inte passar in i. Detta om något speglas i musiken han skapar tillsammans med producenten Dave Parley, där dundrande industriella trummor och gotiska ljudbilder med harpande synthar möter Seyer tumultartade förflutna som gangbanger.

Ett rått genreöverskridande kanvas har gett upphov till ett flertal dystert skräckinjagande musikvideos — oftast i svart och vitt — där Seyer illustrativt kan visa upp den värld han härstammar ifrån, ett ekonomiskt nedsatt San Diego dränkt i goth-estetik med en kyss av svart läppstift. En bättre introduktion kan egentligen inte ges än med nya Young Gods vars visuella interpretation är minst lika våldsam som låten. Här startar det med ett gigantiskt gängslagsmål och sluter upp i polisarresten där en — något oväntad — medlem från poppunk-bandet Blink-182 blir Leafar Seyers frälsning.

Det är väl ändå en vacker men brutal värld vi lever och med Prayers även stundtals bisarr. Sommaren lär bli en i chologoth-rörelsens tecken.

Passa även på att se videon till fantastiska From Dog To God.