2013 var förmodligen Kanye Wests år med fantastiska albumet Yeezus, hans mest experimentella verk hittills vilket är ett resultat att vänta efter assistans från mer än ett tjugotal producenter. Att lyfta fram någon specifik ur denna vilda skara är kanske svårt men personligen var ett namn återkommande bland de bästa spåren — Arca. Den 24 år gamla producenten från Venezuela var ett stjärnskott ingen såg komma med endast några ep:s i sin resumé före vår allsmäktige frälsare tog honom under sina vingar.

Efter sitt arbete på bland annat Hold My Liquor och Blood on the Leaves gjorde han sig redo för ett hektiskt 2014 med debutfullängdaren Xen samt FKA Twigs omåttligt populära LP1. Inte tycks han trappa ner på tempot då härnäst väntar en kombination gjord i de vackraste av infernon. Arca skall nämligen ha stått för majoriteten av produktionen på Björks nionde album Vulnicura som släpps i mars. Detta hindrar dock inte producenten från att öppna upp sin skräckinjagande låtskatt till katakomb med en mix från en Hood By Air-modevisning.

Under titeln Sheep finner vi elva av hans egna låtar som likt alltid svävar bland minimalistisk dystopi och melodiösa himlakörer — med en sviktande känsla av industrialöverdos. En 17 minuter lång lyssning värd att förlora sig i där vi även kan höra ekot av rösterna tillhörande redan nämnda Twigs och noirdrottningen Lana Del Rey.

Ett strömavbrott lamslog nyligen det kvarter där jag bor. Förutom att jag var förlorad i bäcksvart mörker så tycktes även den trådlösa internetuppkopplingen svikta. Närmare istiden har jag inte varit sen den veckan lägenheten saknade rinnande vatten. Men på datorn gömde sig något, en strimma av hopp som kom i skepnaden av en ny singel från kompositören och före detta filmregissören John Carpenter. På det lägligt betitlade spåret Night tar den inflyttelserika renässansmannen oss tillbaka till 80-talets skräck och sci-fi med detta synthtäta stycke.

Nu är strömmen åter tillbaka och barnen jublar nere på gatan. Men det känns som att jag stannar här i mörkret, jag och Carpenter trivs bättre så.

2005, tio år sen och så väldigt långt borta just nu. Var befann sig egentligen musikvärlden då? Låt mig bryta ner det kvickt, detta var en tid Will Smith fortfarande gjorde musik och Linkin Park var en grej allmänheten faktiskt engagerade sig i. En dyster tillbakablick och faktumet att M.I.A. var tillsammans med Diplo under den tiden gör knappast någonting bättre.

Jag är inte den att döma när det kommer till relationer men ett förhållande mellan dessa två känns mer än avlägset idag. Sen de splittrades 2008 har den minst sagt problematiska kulturparasiten Diplo lärt en generation av vita tjejer att twerka medan M.I.A. har gjort politiskt explicit rap med en nära relation till sina rötter i Sri Lanka. Nu när 2015 tar sin början står faktumet klart att dessa två är varandras motpoler och som en påminnelse firar Diplos debutalbum Florida tio år med en dokumentär — som hans gamla flickvän inte tycks uppskatta.

Majoriteten av denna 20 minuter långa guide genom Major Lazer-grundarens begynnelse består av rumpor — så många rumpor — vilket M.I.A. valde att notera på sin Twitter tidigare idag. Med välplacerade citattecken kring ordet dokumentär valde hon ändå att lyfta fram sin egen medverkan i denna fetischliknande uppvisning där rapparen enligt henne själv agerar hjärna åt sin dåvarande pojkvän. Nu dansar hon mestadels runt och är allmänt älskvärd under den minut hon medverkar — vilket är egentligen allt du behöver en torsdag som denna — men jag vågar påstå att budskapet bakom tweeten var att den brittiska producenten har tappar stinget, vilket flera säkerligen kan hålla med om.

Ta del av klippet nedan, om du sedan vill återgå till att revolutionera mot semesterns ände så finns inget bättre soundtrack än titelspåret från hennes senaste album Matangi. 

När julen och nyår är förbi vilar vintern fortfarande kvar, spöklik som en av dem i den där Charles Dickens historien vi alla associerar med den gångna högtiden. Temperaturens oberäknelighet, snöslasken som tär ner skorna, det ihärdiga mörket — med månader av detta framför oss är det kanske lika bra att omfamna årstidens depression med lämplig post-punk. Och om det finns något som fångar januaris påträngande ångest så är det de mardrömsliknande gitarriffen och den tyskklingande synthen från Viet Cong.

Bandet härstammar från Calgary och kommer släppa sin självbetitlade debut om mindre än två veckor. Lägligt nog påminns vi om detta med den nya singeln Silhouettes — ett perfekt substitut när Joy Division inte längre håller måttet på en gothenlig själavandring bland bäcksvarta industriområden. Det är bara att välkomna mörkret mina vänner och låta det bära med dig längs gatuljusen i väntan på bättre tider.

14 år, hörni — 14 år har gått sen Craig David släppte sitt debutalbum Born To Do It. När vi ser tillbaka är det lätt att tro att det var ett maktskifte på gång inom RnB med D’Angelos till synes sista, Grammy-vinnande album Voodoo. Men nu är vi här — 14 år senare — och det är inte Craig David som har släppt ett nytt album. Nej, för han har redan släppt fyra album sen dess, där kvalitén har stagnerat.

Det gick hursomhelst väldigt snabbt igår, så snabbt att ingen nog ens kunde ljuga ihop att hen var D’Angelos största superfan. Först en singel som sedan inte var en singel, tre låtar från ett tidigare osläppt livealbum, en smyglyssning i New York där bland annat de exalterade fansen Q-Tip och Questlove deltog i världens första intagande av svart musiks Apocalypse Now — ett faktiskt citat från Questlove. Ja, ifall du finns på Twitter så var det antingen lika bra att svälja stoltheten och medge att du aldrig har hört en låt från RnB-legenden, eller bara ljuga ihop något om att du har gråtit dig själv till sömns i väntan på en uppföljare till Voodoo.

Men nu kan vi torka tårarna, för Black Messiah är här i hela sin härlighet. Albumet är inspelat analogt med bandet Vanguard, så du vet att det är äkta med denna frälsning kommen nio dagar före jul. Visst, du kan köpa spektaklet på 12 spår genom iTunes men nedan finns en Spotifystream för dig som verkligen vill stoppa lite pengar i vår frälsares, tillika den musikaliske Walter E. Kurtz, ficka. Låt oss nu höra vad han har skapat för något inne i djupet av Vietnams skogar under de senaste 14 åren, och kom ihåg: ifall detta nu skulle vara en flopp så finns alltid Craig Davids debut på Spotify också.

Ifall att!