Veckans singel

Det verkar ta en evighet för den svenska duon Karl X Johan att släppa det efterlängtade debutalbumet. Det talades om 29 april ett tag men som ni kanske förstår så är det löftet ett minne blott. Väntans tyngd blev dock lite lättare igår med den nya singeln A Better Tomorrow. Idéen om en bättre morgondag är en vi gärna ser komma till liv med ett album efter denna storslagna synthballad. Det doftar 80-tal likt aldrig förr när de än en gång överträffar sig själva och då ska det sägas att jag än idag avnjuter fantastiska Flames.

Veckans musikvideo

Den kanadensiska producenten Ryan Hemsworth är ett växande namn, ständigt ute på vägarna turnerandes. Förra året släppte han sitt officiella debutalbum Guilt Trips, en genreöverskridande resa genom molntäta atmosfärer. Han tycks än vara där, uppe bland molnen, när han samarbetare med RnB-sångaren Tinashe. Deras låt One For Me har blivit med en video som producenten själv vill kalla för världens tråkigaste. Den speglar baksidan av det glamourösa livet som dj. Lyxiga hotellrum och vaniljfärgade sportbilar förekommer men spelar här en annan roll än i din typiska ”skrytvideo”.

Veckans japanska shoegaze

Att förklara den japanska gruppen LLLL:s musik är inte utan svårigheter. De kraftigt pulserande trummorna är på deras nya låt You i en vacker symbios med en storm av synthar vilket skapar något tämligen unikt. Som att det inte vore nog har allt en underton av shoegaze vilket jag är extremt svag för, slutresultatet är med andra ord jävligt vackert. Om detta är soundtracket till Godzillas bärsärkagång genom Tokyo kan du räkna med att jag befinner mig där nästa gång. Deras debutalbum Paradice släpps i juni och jag inväntar det hela med stor spänning.

Veckans mest inspirerande

Geni eller ej, vi kan nog alla komma överens om att Kanye West är smått galen. Den religiösa dyrkan kring hans persona (om det nu är vad det är) blev den här veckan allt mer absurd och det var inte Yeezus själv som stod för någon form av narcissism. Istället har ett fan, säkert lika galen som rapparen själv, satt ihop ett nytt testamente som samlar ett flertal visdomar från West. Det hela landar på en 30 minuter lång och surrealistisk video. Bland yogakonster, grekiska statyer och ett obehagligt soundtrack finner du kanske din frälsning. Bevittna den nya bibeln här.

Innovativ och nytänkande rap är alltid spännande i alla dess olika former. En av de mest progressiva inom den alternativa scenen just nu är Bones, en ung rappare från en post-cloudrap värld; samma universum där den melankoliskt flowande svensken Yung Lean och Memphis-influerade tillika nutida legenden Lil Ugly Mane härstammar.

Även fast han inte ens kan gå på Systembolaget så har den unge Michigan-rapparen släppt hela 16 mixtapes, om jag nu har räknat rätt det vill säga. Hans lust för att släppa musik konstant verkar – precis som hans äldsta projekt – vara influerad av en ung Lil Wayne. Tyvärr kan kvantitet gå ut över kvalité, något flera av projekten har lidit av. Samtidigt har det varit fascinerande och följa hans resa bland G-Funk, synthensembles och shoegaze-doftande gitarrslingor. Allt detta kuliminerar nu med mixtapet Garbage, en samling låtar som kan vara hans allra bästa. Mognaden är uppenbar när grillsen är slängda och den smärtsamt nostalgiska kärleken för sydstaternas rap glömd; musiken är här istället hans egen.

Allting tar sin början med låten ReturnOfThePimp där instrumentalen och rappen är en uppenbar återblick till den musik han släppte under karriärens tidigare dagar. Men redan vid andra spåret Butterfly tar ljudbilden en u-sväng och en vild resa får sin början där den blytunga atmosfären håller allt samman. Från något falsk men innerlig sång till hardcore screamo, Bones låter inte de barriärer andra rappare lever inom påverka honom.

De flesta av låtarna är relativt korta och tickar in vid 2 minuter sträcket. Men känslan av att Bones gör musik på impuls för en generation med bipolära-diagnoser är ändå hans styrka och kompenserar när ett flertal verser uteblir. Den unika renässansmannen är kanske inte är den bästa rapparen eller historieberättaren men han tycks ha funnit en nerv hos unga rapfans likt ingen annan. Bevisen från Garbage kan radas upp, jag vill dock hävda att HeartagramAdios är den absoluta bästa. Över ett beat som samplar gamla eurodancegruppen ATC går en förtvivlad Bones loss och en majoritet av hans olika stilar manifesteras. Musik gjord för en moshpit fylld av tårar. 

Gratis download: Bones – Garbage.

Från de unga åren i Redline-studion och framgångsrika samarbeten med brorsan tycks Lorentz vara säkrare än någonsin när han släpper nya skivan Kärlekslåtar. Under det 13 spår långa albumet tar rapparen med oss på en odyssé genom kärlek och svek där ljudbilderna färdas bland molnen, från Kalifornias stränder till Paris boulevarder. Hans egna kärlek för serier likt The OC lyser inte endast igenom på hyllningen The.OC.S01E01.DVD-Rip.Xvid utan hela 2000-talets våg av ungdomliga tv-romantiker verkar ha influerat dessa blottande texter. Men de unga har här blivit äldre, klockan har slagit fem och ett svart täcke ligger över staden när Lorentz famlar hem hand i hand med fantastiska produktioner.

Om någon mot förmodan misstänkte att vår genialiska autotunemakare skulle få problem med att bära ett helt album på sina egna axlar kan jag endast kalla det ett dåraktig antagande. Det skadar dock inte med rapverser från gäster likt Jaqe eller ackompanjerande sång signerat vännerna Duvchi och jj. Bland adrenalinstinta trummor, körer samt neoninfluerade synthar fångar de alla tillsammans nattens melankolik och sommarmorgonens efterlängtade första anblick.

Men i slutändan är det Lorentz som tycks ha funnit vägen när autotunen används skickligare än någonsin och där i ligger den sanna styrkan. Den gamle rapelitisten inom mig från gymnasiet skriker säkerligen inombords just nu men jag tror det kommer bli svårt för någon annan svensk artist att toppa denna prestation i år.

Lyssna nedan och lev life.

När Lana Del Rey talade om sitt kommande album Ultraviolence tidigare i år kallade hon den för ”mörkare än debuten”, en skräckinjagande musikalisk upplevelse. Därför höjde många ett ögonbryn när första singeln West Coast släpptes där ljudbilden tycktes vara en kontrast mot det nämnda påståendet. Men nu kan vi sluta tvivla när hon släpper titelspåret där mörkrets anammas totalt.

Ackompanjerad av melankoliska stråkar viskar sångaren om att fly New York med sin Charles Manson-liknande kultledare. Det blir nästan obehagligt när vi hör henne sjunga om hur hans slag känns som kyssar och först nu kan vi verkligen förstå namnet Ultraviolences ursprung.

Det hela är självklart en referens till den Phil Spector producerade Crystals-låten från 1962. He hit me (and it felt like a kiss) skapade en hel del kontrovers när den släpptes då många menade på att den glorifierade våld mot kvinnor. Den kritiken får även Lana ta del av nu och 16 juni bäddar för att bli en omtalad dag inom musiken då det nya albumet släpps.

Kolla även in hennes intervju med Fader Magazine där hon diskuterar ämnen likt feminism och depression.   

Det finns svenska musiker sen så finns det Teddybears. Nyligen gav de oss första smakprovet från kommande albumet i form av singeln Sunshine och nu har låten fått en video. Denna visuella upplevelse tycks vara gjord för att få dig och säga ”vad i helvete är detta?” när dancehall-stjärnan Natalie Storm tar till sitt laserskjutande skrev för att förvandla alla till teddybjörnar. Det är knappast det minst bisarra som utspelar sig i en video där blommor avfyrs från gyllene automatvapen och musiktrion rider längsmed stränder på hästar.

Ta del av den funkiga galenskapen nu innan jag har förstört hela upplevelsen för er.