I mitten av 2000-talet var hon en av de mest eftertraktade artisterna i Stockholm med talangen att bemästra rap, sång och dans likt ingen annan. En storslagen karriär fanns i sikte för svensk-amerikanska Mapei, turné med Diplo och albuminspelning med Justice skvallrade om det. Men lika kvickt som musikvärlden hade tagit henne till sitt hjärta så var hon helt plötsligt försvunnen – tills i mars förra året när hon gled in i våra medvetanden igen med superhiten Don’t Wait. Nu – ett och ett halvt år senare – kan vi äntligen konstatera att teorierna kring Mapeis framtida herravälde inte var felaktig när hon släpper debuten Hey Hey.

Nästa vecka kommer albumet att finnas bland skivhyllorna men redan nu kan vi ta del av detta verk genom NPR. Det är en grandios och minst sagt imponerande återkomst till musikens kokpunkt för Mapei. Från den troingivande arenahymnen Believe till långsamma pianotoner på AS1 – de 12 spåren är ett segertåg som inte liknar mycket annat vi har hört detta år. Kaxigt och innerligt, nostalgiskt men progressivt, tillsammans med producenten Magnus Lidehäll har alla möjliga komponenter fångats upp för ett fantastiskt album. Vår svenska stolthet på rätt kurs återigen med en succéartad framtid som destination, för, ja, det förtjänar hon väl allt.

Hör hela albumet här.

Det är för mig helt okej att Jay Z har en ohälsosam relation till cigarrer, kör på för all del! Men när det går ut över en oskyldig persons hamburgare, har det inte gått för långt då? Det är en av frågorna vi kan ställa oss efter att ha sett första delen av paret Carter/Knowles kortfilmstrilogi Bang Bang. Vad det faktiskt syftet bakom dessa filmer är knappast uppenbart – än mindre varför de romantiserar det gamla Amerika genom en fransk new wave-lins. Tanken är väl kanske att detta ska hjälpa i längtan efter HBO:s konsertdokumentär inspelad under On The Run-turnén. För beundrare är säkert allt nytt från Beyoncé och Jay Z uppskattat – så länge det inte handlar om skilsmässorykten – och tumblr snart några gifs rikare i alla fall.

Jakten på att höja sitt kulturella kapital fortsätter nedan för Blueprint-rapparen med assistans av cigarrök och Ennio Morricone. Något säger mig att hans tjat om Picasso ändå måste vara rätt påfrestande att leva med?

Veckans singel

Producenten Aaron Jerome har hyllats under pseudonymen SBTRKT för sina smått schizofrena överskridningar mellan elektroniska genres och beteendet verkar fortsätta på nya Wonder Where We Land. Vi har tidigare hört samarbeten från albumet som Ezra Koening, Raury och nu Harlem Asap Ferg. På låten Voices In My Head tar rapparen till ton och verkar vara djupt influerad av hostmedicin med mera. Tillsammans med produktioner från albumartisten och gruppen Warpaint blir det hela till en klaustrofobisk eller ja smått schizofren lyssning som endast kan sammanfattas med ordet udda.

Veckans musikvideo

Det är uppseendeväckande hur pass mycket surrealism du faktiskt kan uppnå med 5000 dollar och en fäbless för katter – vad sångaren Thundercat och komikern Eric Andre gick på när de spelade in detta undrar nog vi alla. David Cronenberg hade utan tvekan varit stolt över denna kärlekshyllning där vi tas på en inte så lättsmält trip genom galaxer och dimensioner. Känsliga tittare är varnade – och fans av Mortal Kombat uppmuntrade – när de tar sig an kanske årets underligaste musikvideo.

Veckans fanboy moment

Ryan Adams har släppt ett nytt självbetitlat album och verkar vara tillbaka med besked – i alla fall om man ska tro David Letterman. Talk show-värden har sen tidigare gått upp i varv över musikaliska gäster – vi minns nog alla Future Islands – men detta är kanske första gången han har bett om ett encore? Förståeligt nog då Adams knappast har förlorat stinget. Frågan som råder är dock om jag är den enda som fortfarande blandar ihop honom med artisten bakom den där förödande sommarlåten? En svaka i min populärkulturella facit.

Veckans filmproducenter med stora egon

Att Jay-Z planerar att kontrollera all våran masskonsumtion inom en snar framtid är sen tidigare känt och helt i linje med lillebrorsan Kanye Wests gudalika visioner. Därför borde det inte komma som någon överraskning att de två numera även kan lägga till filmproducent i cv:et. Deras gemensamma vän Chris Rock har nämligen satt sig i registolen för filmen Top Five med Adam Sandler i huvudrollen. Handlingen känns något bekant med en komiker vars ambitioner är att bli tagen som en seriös skådespelare efter att han blir intalad att sända sitt bröllop i reality-tv – något säger mig att det var där Kanye nappade i alla fall.

Med tanke på att Paul McCartney har passerat 70-årssträcket som kanske en av musikhistoriens mest inflyttelserika artister så var det väl endast en tidsfråga före de horribla hyllningsalbumen började ramla in? Men kanske är inte The Art of McCartney – med sina hela 42 låttolkningar – värd att döma ut riktigt än? Fortfarande är det oklart huruvida Yeezus-samarbetet Piss On Your Grave kommer medverka men tur nog kommer i alla fall gotharnas favoriter The Cure ha sin första inspelning sen år 2008 inkluderad.

Tillsammans med den gamle Beatles-medlemmens son James har de satt ihop en respektabel cover på klassiska Hello Goodbye. Denna studiosession vi kan ta del av nedan är originalet trogen med gästmedverkan av Robert Smiths distinktiva röst och – likt alltid när det gäller The Cure – virvlande melodiflykter. Albumet når hyllorna i november där vi även kan höra Bob Dylan, Willie Nelson och Peter, Bjorn and Johan. Vi kan också andas ut över faktumet att Per Gessle inte har varit påtänkt för en cover sen Binglotto gick på TV4, han med McCartneys låtskatt är vad mardrömmar är gjorda av.

Norska dalar, regn över Brighton och ett snöbelagt Vancouver har säkert varit signifika källor för inspiration när vi ser på veckans tre producenter. Här talar vi om en känsla för remixer, samplingar och även hits gjorda för Billboard – aldrig är något likt det andra när BeatGenerationen kommer till tal.

Från Kanye West till Van Halen, det regnar samplingar som aldrig förr över den brittiska producenten Huccis senaste produktion. Likt alltid har den energiska beatmakaren plockat fram en rad orkaner till trummor med täta snares och rappa hi-hats ackompanjerat av en bas på ett djup likt havsgravar. Det hela utvecklas till något av en trapdistinkt berg och dalbana, eller en biljakt komprimerad på 4 minuter med utrymme för bensinstopp. Varför vi inte redan har hört ett flertal kända rappare över en instrumental signerad Hucci är förvånandsvärt. Kanske det inte är den mystiske pseudonymens ändamål? För jag menar en kille född 1996 med nästan 200 000 följare på Soundcloud är i alla fall beundransvärt om något.     

Skivbolaget Flow-Fi är en uppstickare inom BeatGenerationens värld du lär hålla ett öga på. Med ett öra för framtiden och ett tjugotal producenter verkar de kunna utgöra en stor del av de närmaste årens bästa produktioner. En av deras starkaste kort är Vancouver-sonen Ekali som sakta men säkert tar sig upp bland Soundclouds samurajklingande hieraki. Ett av de bästa exemplen på hans färdigheter är samarbetet Another Girl med aywy. Här omvandlar de vokaler från Justin Timberlakes My Love vilket resulterar i en vandring mellan himmel och jord för den gamla disneyklubbaren – ackompanjerad av änglars harpor och basgångar ekandes bland helvetets nio kretsar. Det hela finner dock varandra i vad som nästan kan liknas med ett sensuellt laddat möte mellan två partners.

Klockspel och tunga basgångar i legato? Det är några signum som numera är djupt associerade med norska Cashmere Cat. Detta geni har varit minst sagt framgångsrik under det gångna året med en ep och ett flertal stjärnklara samarbeten. Därför var det något av en besvikelse att få höra – det tidigare förhandsvisade – samarbetet med Ariana Grande i en något polerad version när Bang Bang-sångerskan släppte sitt nya album. Vår kattälskare har dock gjort rätt för sig och tagit denna pophit från arenorna tillbaka till industrilokalerna – förmodligen omringat av ett par brinnande kyrkor spelandes de vackraste av klockspel.