Att döma en film efter 90 sekunders material är inget jag kan rekommendera men nu känner jag mig dessvärre tvungen. Ni är kanske medvetna om att svensk film har upptäckt det lukrativa i Hollywoods ändlösa rutin av att reboota diverse franschises. Men vilken av alla pengaslukande filmsagor skulle de välja? Valet var i slutändan en självklarhet — i januari nästa år återvänder Jönssonligan till modern tid och nu har vi vårat första riktiga smakprov i form av en fullängdstrailer. Själv skulle jag dock vilja likna denna trailer med sista siffran i låskombinationen på den Frans Jaeger där den lilla strimma hopp inför nytolkningen finns förseglad.’

På en minut och trettio sekunder blir all naivitet inför denna films kvalité som bortblåst när vi introduceras till gamla karaktärer med nya ansikten och får en vag bild av en plan med bland annat en herrgårdsfest som tagen ur Casino Royale — men likt sexismen i Bond-filmerna så kan inte Jönssonligan skaka av sig slapsticken. Hur någon så pass briljant som Charles-Ingvar Jönsson använder äggklockor under sina stötar år 2015 är bortom mig och så verkar även karaktärens känsloregister vara. Som sagt det är kanske lite tidigt att döma men helvete vilka stela intryck dessa skådespelare ger — förutom Dynamit-Harry då som får ståfräs av explosioner, så grabbigt!

Kanske har Charles-Ingvar blivit lobotomerad medan Vanheden har spenderat några 500-lappar för mycket på White Room? Det är hur som helst dags för mig att sluta spekulera och istället konstatera att samtidens fallenhet för råare ton med dåtidens importerade komik inte är en lätt balansakt. Den Perfekta Stöten verkar helt enkelt vara en plan allt annat än genomtänkt. 

Filmen har även fått en officiell låt, dock är faktumet att den är byggd kring en över 30 år gammal catchphrase rätt talande.

Det tog inte lång tid för internets kanske mer frispråkiga kommentarsfält att reagera på den nya trailern till Dear White People. Denna collegerulle laddad med samhällskommentarer verkar ha yxan i högsta hugg redo att slå ner på rasism. Så klart finns de som anser att detta är någon form av omvänd rasism där de stackars vita i denna film framstår som stereotyper som spelar på andra stereotyper. Jag behöver knappast rabbla upp diverse privilegier min hudfärg bär med och jag är även medveten om mina skickligheter på dansgolvet är allt annat än slipade — därmed är jag helt för denna känga redo för att golva vita människor, plus att din hjärnsubstans lär mestadels bestå av ignorans ifall denna film slår an ömma punkter hos dig.

Filmen följer fyra afroamerikanska ungdomar vars tålamod gentemot rasism brister när ett douchedränkt grabbgäng ställer till med en Halloween-fest — där temat är svarta stereotyper. Det är bäddat för en uppgörelse i sann amerikansk collegeanda med samhällsenliga undertoner (något säger mig att Busta Rhymes hade varit stolt) med Tyler Williams från Everybody Hates Chris i fronten. Filmen var en av de stora snackisarna under årets Sundance där den tog hem ett flertal priser. Något säger mig att det lär fortgå när den går upp världen över och vita kränkta män gör bäst i att värma upp sina tangenter redan nu — kanske har Ulf Nilson redan en krönika redo?

Miniserier är knappast ett format som får lika mycket uppmärksamhet som den klassiska tv-serien. Men efter Fargo, Top of the Lake, antologin True Detective och nu med Twin Peaks återuppståndelse är världen kanske redo för denna kortare berättarform.

”Those aren’t mountains – they are waves”

Att Hollywood har en fallenhet för att tolka historien lite som de känner för är knappast en nyhet, dock finns det en viss del av världen som känner till detta alldeles för väl. Antikens Egypten har sen typ alltid skildrats med hjälp av vita skådespelare – det är tydligen en nästan lika antik lag bland alla filmbolag. Har du planerat att spela en skurk så kan oddsen se lite bättre ut men i slutändan verkar Hollywood oftast känna att varför ta risken?

Rasismen blir minst sagt uppenbar med Ridley Scotts kommande film Exodus – en ny tolkning av Det Gamla Testamentet. Här kan vi till exempel se Christian Bale som Moses och Aaron Paul – inte helt oväntat – som hans sidekick till protegé Joshua. Nästintill dessa erkända namn har vi ett smörgåsbord av andra vita talanger och i skuggan av dem ett gäng icke-vita skådespelare. Bland deras prestigefyllda roller finns filmens känslomässiga stötpelare ”egyptian thief” och dess hjärta i form av ”Egyptian Lower Class Civilian”.

Okej hur jag än formulerar det så går det inte och bortse från faktumet att Hollywood gör något fel. Filmhistoriens kanske största synder är just den vitmålning av den antika Egypten som filmbossarna i Los Angeles har penslat på genom åren. Låt oss inte heller tala om hur det står klart att det är skitsvårt och landa ett filmgig såvida du inte är vit. Det här kanske höll när Elizabeth Taylor spelade Kleopatra för över 50 år sen men idag? Nej knappast. 

Vilket gör den nya trailern för Exodus något bitterljuv där vi kan skåda hur Ridley Scott har satt ihop ett episkt spektakel med rasism som fundament. Med tanke på att Gerard Butler, Geoffrey Rush och flera vita namn spelar huvudrollerna i kommande Gods of Egypt – ja de kommer ha rollerna som gudar över ett icke-vitt folk – så verkar trenden knappast vara utdöende. En bojkott vore kanske på sin plats men med tanke på vilka kassasuccér dessa filmer lär bli så lär inte den insatsen skörda mycket frukt. Men om någon kan fylla Hollywoods gator med gräshoppor – hör av er.