TV-hösten är över oss och vi druknar sakta men säkert i det flödande utbudet av serier.

Som så ofta verkar en stor del av dessa serier ha endast en målgrupp i dess sikte: grabbar. Ja, tv tycks ofta vara ett medium utformat för just män, vilket HBO om några – med serier som Entourage, Oz och Ballers – har kapitaliserat på och låtit andra kanaler ta efter.

Men vad krävs för att skapa en av alla dessa serier? Jag som en vit man i 20-årsåldern är ändå en del av målgruppen och kanske, bara kanske, bäst lämpad för att berätta detta. Ladda fördelaktigt upp med (tv-)maratonvänliga kläder och pizza, för nu tänker jag tar er igenom de fem stegen till en perfekt ”grabbig HBO-serie”.

1. En manliga protagonist

I huvudrollen, eller till och med huvudrollerna, krävs en man att antingen identifera sig med eller bara känna ett allsmäktigt avund inför – så länge det är en man funkar egentligen allt. Men vem är egentligen denna protagonist? För att besvara den frågan krävs ännu fler punkter:

1. Låt han vara snygg, men kanske lite ovårdad så vi inte går miste om igenkänningsfaktorn.

2. Ge han åsikter, och låt dem ljuda, för ingen man i fronten av en HBO-serie håller sin käft – nej, han sätter alla de som opponerar sig mot honom på plats.

3. Än bättre ifall punkt två backas upp av en humorbegåvning så edgy att K Svensson skriver om sitt cv och beger sig till Arbetsförmodligen.

4. Knarkar snubben? Ja, bland all alkohol och linor av kokain har han kanske till och med tid för en cigg då och då.

5. Sen ifall han är begåvad med det kvinnliga könet, ja, låt oss kanske bara segwaya till andra steget.

2. En kvinnlig… SEEEEEEEEEX

HBO är inte lik alla andra kanaler, som behöver tänka ett varv extra när det kommer till sexscener och kameravinklar. Här är censuren bannlyst och istället erbjuds ett harem av nakenhet.

The vag full frontal? Det vet du.

Bröst? Ja, och gärna av den fylliga sorten.

Kukar? Öh, nej, om det är något en grabbig HBO-serie inte behöver så är det bilder av det manliga könsorganet. Tittarna vet redan hur en fallos ser ut – de bär på en själva, nämligen.

Det enda som skulle kunna vara värre än en kuk i tv-rutan är en kvinnlig karaktär med någon form av narrativ. Vad kan ens en serie om en kvinna handla om, mens, eller?

3. Våld – av den blodigaste sorten

Förutom okontrollbara sexorgier kan HBO även slå på extra – och då menar jag bokstavligen – med dess våldsbruk. Behöver du varva ner efter jobbet med att se huvuden flyga likt bollar i en baseballmatch? Om våld var en sport hade HBO slaktat det racet rakt igenom, alla fans av Game of Thrones vet i alla fall det.

4. Ett soundtrack din offentliga Spotify inte behöver skämmas för

Musiken gör atmosfären, och i detta fall även festen. Finns det ett bättre sätt att kicka igång ett givande samtal med en tjej du har stiftat bekantskap med på en efterfest än ”den här låten som spelades i min favoritserie”? Nej, förmodligen inte, och tur nog vet HBO vad du gillar. Rock, rap, elektroniskt eller rent av klassiskt – musiksättarna har ådror gjorda av allt från Diplo till Rolling Stones, redo att försäkra dig om att din älskade tv-serie alltid kan vara vid din sida, eller ja, i dina öron om inget annat.

5. Martin Scorsese

Varje fulländad grabbserie behöver i slutändan en producent som kan ro projektet i hamn. Visst obskyra individer likt Nic Pizzolatto eller George RR Martin finns, men i detta läge är dock det säkraste kortet den amerikanska populärkulturens egen gudfader: Martin Scorsese.

Vi talar ändå om en regissör vars liv har gått ut på forma filmer efter män han själv önskade att han var. Mean Streets, Goodfellas, Casino – alla verk skildrandes gangsters Scorsese inte hade stake nog för att bli, en karriärserfarenhet som borde kunna placera honom i epicentrumet av tittarnas virvlande psyke.

Och om du, som tjej, någonsin skulle befinna dig i en killes lägenhet där affischer från minst en av dessa filmer sitter uppe på väggen – vänd om, släng en stol genom fönstret och ta brandvägen eller bara vad som helst. För oddsen är att du aldrig kommer få ut något ur en relation där motparten kan citera Joe Pesci, aldrig. 

Med alla stegen avklarade, vad får vi då:

Det är bara att börja skåla med glasen, för klart är det att vi snart har ännu en grabbig HBO-serie att ta del av: Vinyl. Dock borde jag väl ärligt talat säga nu då jag, personligen, hellre skulle konsumera all den kokain Bobby Cannavale tycks göra i serien och sätta mig framför Öppna Kanalen än att se ett avsnitt av någon rockfantasi Scorsese har skapat tillsammans med Mick Jagger.

Att Terence Winter har gått med på detta, ännu en skildring av rock n rollens ljuva 70-tal – laddad med sex, droger och attityd. Precis vad världen behöver, precis lika mycket som denna bittra värld behöver mer av Ray Romano.

Visst, Scorsese gjorde en utmärkt rockdokumentär med The Last Waltz, och med den bedriften kommer HBO försöka lura i dig att Vinyl är något sevärt. Men vi lever i en tid då det finns outhärdligt många bra tv-serier att ta del av, och då lär vi lägga en hel del tanke på våra val.

Så när denna serie har premiär nästa år, tänk efter, för ja, det finns betydligt roligare tv där ute än den där 70 procent av karaktärerna är destruktiva snubbar vars miserabela leverne i slutändan kommer lösa sig – för de bakom serien förväntar sig helt enkelt inte att vi som tittare skulle kunna efterfråga mer.

Skandinaviska accenter, småstadsgangsters och fruktansvärda mord — ja Fargo är snart tillbaka med en ny säsong från Minnesotas blodiga snöoväder.

När Noah Hawleys serie — inspirerad av bröderna Coens klassiska film med samma namn — hade premiär förra året var det endast menat som en miniserie. Men tv-tittare förälskade sig i denna charmiga men ack så blodiga värld och begärde mer, vilket de kommer få i Oktober då vi återvänder till det vinterkyliga hjärtat av USA. Året är nu dock 1979 när två polisers trygga tillvaro, där kafferaster blir till arbetsdagar, avbryts med startskottet på ett gängkrig. Mitt i allt detta finner vi Kirsten Dunsts karaktär — som likt Martin Freeman verkar vara denna säsongs ofrivilliga brottsling — tillsammans med sin man, spelad av den där psykopaten från Breaking Bad. 

Ja nog bådar det gott med den nyligen släppta fullängdstrailern som ni kan ta del av nedan, förbereder på att skratta åt öronstympningar och annan brutalitet.

Även fast tonen skiljer de båda serierna åt jämfördes Fargo förra året en hel del med True Detective. Mycket hade förmodligen och göra med faktumet att den förstnämnda hade premiär precis efter den andra slutade, samt att båda hade lyckats locka till sig tungviktare från Hollywoods filmelit. Okej jag vill knappast ta ut något i förskott här, men med den nya trailern kan vi väl ändå konstatera att Fargo vinner även denna gång? För redan nu väljer jag Patrick Wilson och Ted Dansons mysfarbröder till poliser framför Colin Farrell och Vince Vaughns nedsupna livsdravel vilken dag som helst.

Bild via HBO.

Med trailern till True Detectives andra säsong var det uppenbart: vi får den värld vi förtjänar. Det vill säga en blek sådan, fylld av själslösa blickar, poliser med dåliga alkoholvanor och rörliga posters. Men vilka hemliga budskap gömmer sig i denna bittra världsbild?

Jag stirrade in i Carcosas djup och fann svaren på de frågor ni ännu inte har hunnit ställa rörande den nya installationen av HBO:s hyllade men ack så omsusade antologi.  

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/CFJuv00Nws

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

En eld tycks stiga — kanske från en tunna — under en bro. Vad mer kan där gömma sig? Många skulle kanske gissa på hemlösa människor då vi talar om en amerikansk storstadsmiljö, men jag vågar gå ännu längre och gissa på något övernaturligt i linje med serien — till exempel ett troll eller två, för om historien har lärt oss något är det där de hör hemma. Men eftersom glöd fyller luften i denna bild skulle jag kunna gå ännu lite längre och påstå att detta är hemvisten tillhörande något mer helvetiskt religiöst än sagostoff, det vill säga en demon.

Med rykten om satanistiska sexorgier — för det är ändå ett måste i en paranormal gubbdeckare — framstår inte denna teori som helt orimlig. Kommer Colin Farrell rulla genom helvetet likt en svettig snöboll med ett hagelgevär, iskall blick och glödande mustasch? Förmodligen. Kommer han även där finna Matthew McConaughey? Jag skulle anta det, tillsammans med en ny Cohle-monolog om synder och snoriga skitungar liknande denna: ”The world is constantly burning, but we have gotten so used to the sensation of the devils breath that we simply do not care about sins and judgement anymore. Instead man has turned into a thoughtless animal, ready to be burned like an ant by a snotnosed boy and his magnifier.”

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/iTkuP2t04n

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

I True Detective leder alla vägar någonstans och ingenstans, verkar denna trafikerade bild antyda. Kanske kommer vi hitta The Yellow King denna säsong? Men mer troligt är att Taylor Kitsch har någon narkotikaförstärkt feberdröm om ett spaghettimonster som sedan leder utredning till ännu en parkvårdare med ett tveksamt förhållande till hygien. Alla vägar i True Detective leder någonstans, förutom till The Yellow King, det vill säga.

Denna affisch verkar även bekräfta att den andra säsongen av det bleka kriminaldramat kommer vara lika späckat med utdragna monologer och dialoger, under bilresor genom ännu blekare landskap. Återstår att se hur väl många sena kvällar med rött vin, kokain och Nietzche har influerat Nic Pizzolatto i författandet av dessa nihlistiska epos till road trips.

We get the world we deserve. #TrueDetective pic.twitter.com/joLQ4R5b1H

— True Detective (@TrueDetective) April 22, 2015

Okej, det här var knappast subtilt, någon kommer uppenbarligen att dö för sådant signalerar alltid kråkor — undrar hur tacksamma de är över att ständigt vara en metafor för döden? Uppenberligen lär detta bli mörkt, skrämmande och något vemodigt, vilket kanske inte är helt oväntat.  

Känner ni någon tvivel inför mina teorier? Kolla på premiärdatumet, 21 juni, även känt som dagen sommarsolståndet infaller. Dess betydelse? Ingen annan än att det är den tiden på året Illuminati samlas för satanistiska ritualer med en evighet av framgångar som sitt ändamål. Därmed är det bekräftat, True Detective säsong 2 kommer jump the shark när Farrell reser genom dimensioner till helvetet. Kom ihåg var du läste det först, jag precis som Pizzolatto har mina källor inom pentagram-rörelsen. För att parafrasera Rust Cohles lärdom, det handlar bara om att ställa de rätta frågorna — för i helvete. 

Bild via HBO.     

Förra årets mest omtalade tv-serie var utan tvekan Emmy-belönade True Detective. Den första säsongen från HBO:s antologiserie som kretsade kring ett brutalt mord i den amerikanska södern rönte framgångar med Hollywood-skådespelarna Matthew McConaughey och Woody Harrelson i spetsen. Men serien kritiserades även för sin skildring av kvinnor där gränsen mellan misogyni och manschauvinistiska nidbilder var mer än oklar. I slutändan var dock True Detective med sina långa tagningar och H.P Lovecraft-flörtande en kosmisk succé.

Frågan hur seriens skapare Nic Pizzolatto ska lyckas följa upp detta har förbryllat många och säkerligen han själv. När Vince Vaughn och Colin Farrell — numera med en snart signaturenlig mustasch — blev klara för huvudrollerna i den andra säsongen verkade det även som att författaren hade blundat inför den kritik första installationen mötte. För ett kriminaldrama med grubblande vita gubbar tycks vara upplägget även denna gång när sceneriet förflyttas till den amerikanska västkusten. Det är ännu oklart huruvida vi kan förvänta oss ett gästpel från Cthulhu men av den nya trailern att dömma är polisarbetet i Los Angeles något av en demonisk möda — med lite countryblues som soundtrack. 

Lagens väktare med dåliga alkoholvanor och snörvliga näsor är att förvänta när de bittert stirrar vidare in i kameran 22 juni på HBO Nordic.

Om jag säger Louisana vad tänker du på då? Träskmarker och krokodiler? Matthew McConaughey eller The Yellow King? Om någon av dessa poppar upp i huvudet – främst de senare två – är du förmodligen ett fan av True Detective. Just nu är du kanske inte emotionellt redo för flera nyheter kring denna serie efter att Vince Vaughn fick en av huvudrollerna i andra säsongen. Men om huruvida Wedding Crashers-skådespelaren har mörkret eller ej är orelevant för dig så finns det här en dokumentär i väntan på att någon du hatar får en roll i HBO-dramat.

I deras ständiga sökan efter att göra de mest banala dokumentärer om några av vår världs hemskaste historier – samt Snoop Dogg, syra och annat kidsen gillar – har nu Vice tagit sig an den sanna historien bakom True Detective. Seriens skapare Nic Pizzolatto har nämligen inte hymlat om faktumet att en rad fakta och fiktion inspirerade hans skrivande – till exempel är hela mytolgin baserad på en bok han inte ens skrev. The Real True Detective är dock så real som det bara kan bli när vi ser tillbaka på ett fruktansvärt brott som blev grunden för dess fiktionella motpart. Ett brutalt mord, en radikal kyrka och två karbonkopior av duon Cohle och Hart är att förvänta. Men ha i åtanke att några av de händelser som beskrivs under de kommande tjugo minuterna är minst sagt upprörande – känsliga tittare är därmed varnade.