Blondinbella är ”chockad” igen. Chockad över att Swedbank släppt en undersökning om sparande som visade följande statistik: 

Mer än hälften av föräldrarna betalar kläder åt barnen även i gymnasiet. 

Mer än 25% av föräldrarna betalar nöjen åt barnen även i högstadiet

Mer än 80% betalar mobilen, nästan oavsett ålder. 

Mer än hälften betalar Spotify, gymkort, nöjesresor, nästan oavsett ålder. 

Blondinbella tycker att det här är JÄTTEKONSTIGT och tycker det är ”märkligt” att barn blir försörjda av sina föräldrar när de går på gymnasiet, men är det verkligen det? 

Vet inte hur jag ska lägga fram det här utan att låta som Daniel Paris, men jag tänker såhär. Studiebidraget går på 1050:- i månaden. Om man får för sig att köpa en dunjacka inför vintern så får man räkna med att hosta upp iallafall det dubbla. Då får man isåfall använda alla studiebidrag från augusti och inte göra något alls under två-tre månaders tid för att inte behöva frysa i november. Låter rimligt. Om man dessutom får för sig att ha en smartphone så kostar det iallafall 400 kronor i månaden. Ett gymkort går på nästan lika mycket. Vill man gå ut på krogen kostar det 100 spänn att komma in. Naturligtvis så måste man extrajobba en hel del för att få den kalkylen att gå ihop. 

Jag håller med Blondinbella om att det är jätteviktigt att man börjar jobba så tidigt som möjligt, men att förvänta sig att majoriteten av Sveriges gymnasieungdomar ska vara SJÄLVFÖRSÖRJANDE är lite väl extremt. Att tjäna extrapengar är en sak, men att helt och hållet stå på egna ben under gymnasiet är få förunnat. Jag tvivlar inte på att vissa kanske gör det, men det är knappast normalt. Alla kan faktiskt inte leva på sina bloggar och arvode från Let’s Dance när man fortfarande går på gymnasiet. Vissa söker hur många extrajobb som helst utan att få något.

Nu ska vi inte ens prata om alla som växer upp i barnfattigdom och som inte har något annat väl än att extrajobba om man vill hålla jämna steg med kompisarna, men om man har turen att växa upp i en familj där föräldrarna kan stötta en ekonomiskt under gymnasietiden med de allra mest grundläggande behoven så är det inget fel alls med det tycker jag. Sen om man vill åka utomlands, köpa skitdyra märkeskläder eller samla på skor så får man naturligtvis extrajobba ihop dem pengarna själv.

För min egen del så ville ingen anställa mig på gymnasiet, så jag extraknäckte med att skriva mina lata kompisars skoluppsatser och plankade på tåg till Stockholm för att köpa dyra hudkrämer jag inte behövde. Sen dagen efter studenten så flyttade jag till Stockholm, tog första bästa skitjobb och har försörjt mig själv sedan dess. Något annat var nog otänkbart både för mig och mina föräldrar, men om man bor hemma och går på gymnasiet så tycker jag inte att det är speciellt konstigt att ens föräldrar hjälper till ekonomiskt med de mest grundläggande behoven om de har möjlighet till det.

Såhär tänker jag: innan studenten så är det egentligen ingen större skillnad om man är myndig eller inte när man går på gymnasiet, men så fort som man har tagit studenten förändras förutsättningarna TOTALT eftersom man inte längre pluggar. Då ska man naturligtvis förväntas försörja sig själv. Innan dess så tycker jag inte att det är speciellt självklart. Aja, nu kanske det är jag som är korkad och kontroversiell, men hejdå!